Shake me break me
Vassa skrapsår mot ömma armar
Det spelar ingen roll
Längre
Står ändå ensam kvar
Svart natt, nattsvärta sluter om mig
Ingen som kysser bort min smärta
Iskall stål mot vinterfrasig hud
Röda spår i nattfrostat
Som jag skulle synas bättre då
Det handlar om längtansdjupa sår
Om blåa suturstygn som aldrig läker helt
Och om saknaden som fick mig att
Brista så jävla påtagligt
Och totalt
Point of view
Jag tänkte bara göra en sak klar.
Det här är ingen blogg för eran skull. Jag skriver inte ett enda ord här för att tillfredställa någons behov eller krav på hur en bra blogg ska se ut. Jag skriver fiktiva texter om hur min värld ser ut ur mina ögon. Och att skriva, har räddat mitt liv. Bokstavligen. Och jag hoppas mina texter kan vara till nytta för någon där ute.
Det här är ingen blogg för eran skull. Jag skriver inte ett enda ord här för att tillfredställa någons behov eller krav på hur en bra blogg ska se ut. Jag skriver fiktiva texter om hur min värld ser ut ur mina ögon. Och att skriva, har räddat mitt liv. Bokstavligen. Och jag hoppas mina texter kan vara till nytta för någon där ute.
Till min lycka
Skrivet 2006, till den finaste människan som finns på denna jord.
Jag vet allt om dig, du kanske inte vet allt om mig, men om mig kan man nog aldrig veta allt. Så jämnföra kan nog inte göra. Du har varit allt för mig, du har ändrat hela mitt liv, på ingen tid alls. som om jag växt upp med dig, känt dig hela livet. Du har sett mig gråta, skratta och allt det där, vi har gått igenom saker på bara några månader, saker som vissa inte ens går i genom under en livstid. Fjärilarna i magen kanske inte är någonting, men jag ska ge dom ett försök. Ska offra allt. För dig. För du gett mig livslust, för att du har gett mig minnen, för du har fått mig att skratta när jag vill gråta, fått mig att leva när jag vill dö. Du ger ju mig någonting, som jag är säker på att ingen annan kan ge mig.
Alla föds likadana. alla har en navel, alla har en näsa och ett par ögon som inte sett världen ännu. Men ärr tillkommer, likaså minnen och livserfarenhet. Hur kommer det sig då att alla blir så olika? Vissa saker kanske man aldrig får veta. Men om man hade svaret på allt, vad skulle man då lära sig utav att leva? Man lever nog för att lära sig leva. Och du är det jag vill lära mig av utifrån livet. Och jag vill att du ska vara en del av alla märken på min kropp.
Jag vet hur du luktar. Jag vet hur fina saker du kan säga när det verkligen behövs. Jag vet såna där saker som är speciella för alla, som att du äter pizza med sax, har lakansfeber, att du får ticks i höger öga när du inte riktigt vet vad du ska säga. Listan kan göras lång. Jag vet massa saker om dig, saker som inte ens är nödvändigt att veta, saker jag skulle kunna leva bra utan. Men jag vill veta, och jag vill inte leva utan att känna till det.
Jag kanske känner den Emil som ingen annan känner.
Men alla gör ju sina misstag, så även jag och så även du. Vi går in i väggen ibland båda två, men vi är bara mänskliga. Vartenda andetag och vartenda ord kan bli ett snesteg, ett steg till att bli en annan människas besvikelse, att inte kunna vara tillräckligt för varandra. Ibland känns det som man kan se slutet innan man ser början. Men så har även våran saga ett lyckligt slut, och de bra dagarna är som tur är fler än de dåliga.
Som om du är vatten, och jag är den som inte kan simma, men vill övervinna rädslan. Gå längre ut, klara några simtag, känna hur vattenytan spricker och drar mig ned. Kippar efter andan, slukas av det tomma intet för att jag inte kan nå botten. Men plötsligt, precis när jag tror att nu, nu dör jag om jag inte får luft, då känner jag botten och kan trycka mig upp igen. Jag druknade i dig. Att försöka övervinna mina rädslor i dig var kanske ett misstag. Eller så var det svaret på alla mina frågor.
Man måste gå från A till B i livets lexikon. Lexikon och livet är lika. På varje bokstav finns det ett nytt ord, en ny mening och nya möjligheter. Aldrig slutar man använda ett lexikon. Hur mycket klokare man än blir med livet, med tiden - slutar man aldrig. Därför kan man inte heller sluta att använda sig av livet. Åå senare dagar, när guldåren är över och alla "måsten" är upplevda, då måste man ta till knepen. Livserfarenheten. Livets lexikon. Minnet blir sämre desto fler år man får på nacken. Man kanske snart inte ens minns hur många barnbarn man har, vad ens fru sedan 50 år tillbaka heter, eller vad näsan är bra för.
Men om jag nu vet att ju mer jag lever desto mer tappar jag bort på vägen, varför sitter jag då nu och gråter som om hela mitt liv är förlorat? Jo, för jag vet att du är livet. Du är mitt liv. Jag vet att det är med dig jag vill sitta och räkna mina barnbarn med, för det är med dig jag vill sitta och skratta med så löständerna hackar i tackt.
Fast jag och du vet inte vad som händer på vägen. Kanske blir våra misstag för många, kanske vi inte klarar av att förlåta varandra i 30 år till. Vi kanske får sitta på varsitt håll och ångra allting, ångra att vi aldrig lärde oss av våra misstag - så vi bara kunde fått ha varandra. Vi hade kunnat lära varandra vilka vänner som var äkta, vilka ord som var sanning, vad man kunde lova och faktiskt hålla. Sen kommer vi ringa till varandra, bara för vi tänker på varandra då & då när vi kollar på dammiga fotografier av våra tonårskärlekar. Så kommer vi hälsa att jo det är bara bra med mig, jag är jättelycklig. Men jag hade varit lyckligare med dig. Men det säger vi inte. För att inte låta fasaden som vi på varsinn ort byggt upp - ska falla isär.
Du älskar tills du inte längre gör det, du försöker tills du inte längre kan, du skrattar tills du gråter och du gråter tills du skrattar. Hela tiden är man ute efter att få lägga sitt hjärta i någon annans hand.
Jag älskar din närhet, jag älskar våra telefonsamtal, jag älskar din värme, jag älskar dina händer innanför min tröja, jag älskar dina sms, jag älskar din mage, jag älskar våra småtjaffs, jag älskar när du pratar om ingenting,jag älskar din lukt, jag älskar ditt skratt, jag älskar ditt leende, jag älskar dina läppar, jag älskar dina godnatt sms, jag älskar dina kinder, jag älskar dina händer runt mina höfter, jag älskar när du alltid klagar på ditt hår, jag älskar när du retas, jag älskar när jag kittlar dig, jag älskar när du får mig att skratta, jag älskar dina dåliga kommentarer, jag älskar din omtänksamhet, jag älskar dina ögon, jag älskar din självsäkerhet, jag älskar när du sover brevid mig, jag älskar din kropp, jag älskar dina stora händer jämfört med mina, jag älskar alla sjuka ideér du har, jag älskar att låna dina förstora kläder, jag älskar när du pratar om ditt hår, jag älskar dina snea blickar, jag älskar när du kollar mig i ögonen, jag älskar när vi tävlar om vem som kan hålla sig från att pussas längst, jag älskar när du blir småsur på mig, jag älskar när du ringer mig å säger att du saknar mig, jag älskar när du vet att det är simpsons, jag älskar när du försöker göra mig avundsjuk, jag älskar din söta näsa, jag älskar din röst, jag älskar när du säger att du älskar mig, jag älskar när du låssas att du inte bryr dig, jag älskar när du säger till mig saker jag inte får göra, jag älskar dina kramar, jag älskar våra filmkvällar, jag älskar att prata i telefon med dig om helt onödiga skitsaker, jag "älskar" när du ringer å väcker mig, jag älskar när du säger att vill vara med mig, jag älskar när du skjusar mig på cykeln, jag älskar våra pratstunder, jag älskar att ruffsa till ditt hår så att du blir irriterad, jag älskar när du alltid måste ta ut allt du har i fickorna, jag älskar när du tror att ditt spel är allt som existerar, jag älskar när du tror att du är skitcool, jag älskar när du gör tjockismackor, jag älskar när du drar upp byxorna, jag älskar när du får ticks, jag älskar när du tror du är smartare än mig, jag älskar när du tittar på mig omedvetet, jag älskar din mössa, jag älskar din rumpa, jag älskar när du missuppfattar saker, jag älskar när du säger att du ska plugga och sätter dig framför datorn, jag älskar all skitmusik du måste lyssna på, jag älskar när du suger, jag älskar allt som har med dig att göra. Jag älskar dig.
Att ligga i en obäddad säng, i ett hav av kuddar, inlindad i ett täcke med dig, med min hand i din.
Känna dig andas i min nacke, dina händer runt mig, som om du aldrig skulle låta mig gå där ifrån.
Dina kyssar, pussar i nacken. Hur du pillar i mitt hår. När du viskar att du älskar dig. När du säger att det aldrig kommer bli bättre än såhär, när du biter mig i läppen. När är nu, när är hela tiden. När får aldrig ta slut.
Det handlar om fingertoppar och om händer som vill bo i varandra. Om att springa genom ösregn, dricka te tillsammans när nätterna förvandlas till morgon. Det handlar om tankeläsning, om att gå i mörker och titta på stjärnor, att inte behöva blunda för att våga få plats, och att blåsa luft i varandras lungor tills bara skrattet finns, om att ligga stilla och lyssna till varandras hjärtslag och att vara tryggt inlindade i varandra.
Den dagen då du inte finns i mitt liv längre, finns inte längre jag.
Jag vet allt om dig, du kanske inte vet allt om mig, men om mig kan man nog aldrig veta allt. Så jämnföra kan nog inte göra. Du har varit allt för mig, du har ändrat hela mitt liv, på ingen tid alls. som om jag växt upp med dig, känt dig hela livet. Du har sett mig gråta, skratta och allt det där, vi har gått igenom saker på bara några månader, saker som vissa inte ens går i genom under en livstid. Fjärilarna i magen kanske inte är någonting, men jag ska ge dom ett försök. Ska offra allt. För dig. För du gett mig livslust, för att du har gett mig minnen, för du har fått mig att skratta när jag vill gråta, fått mig att leva när jag vill dö. Du ger ju mig någonting, som jag är säker på att ingen annan kan ge mig.
Alla föds likadana. alla har en navel, alla har en näsa och ett par ögon som inte sett världen ännu. Men ärr tillkommer, likaså minnen och livserfarenhet. Hur kommer det sig då att alla blir så olika? Vissa saker kanske man aldrig får veta. Men om man hade svaret på allt, vad skulle man då lära sig utav att leva? Man lever nog för att lära sig leva. Och du är det jag vill lära mig av utifrån livet. Och jag vill att du ska vara en del av alla märken på min kropp.
Jag vet hur du luktar. Jag vet hur fina saker du kan säga när det verkligen behövs. Jag vet såna där saker som är speciella för alla, som att du äter pizza med sax, har lakansfeber, att du får ticks i höger öga när du inte riktigt vet vad du ska säga. Listan kan göras lång. Jag vet massa saker om dig, saker som inte ens är nödvändigt att veta, saker jag skulle kunna leva bra utan. Men jag vill veta, och jag vill inte leva utan att känna till det.
Jag kanske känner den Emil som ingen annan känner.
Men alla gör ju sina misstag, så även jag och så även du. Vi går in i väggen ibland båda två, men vi är bara mänskliga. Vartenda andetag och vartenda ord kan bli ett snesteg, ett steg till att bli en annan människas besvikelse, att inte kunna vara tillräckligt för varandra. Ibland känns det som man kan se slutet innan man ser början. Men så har även våran saga ett lyckligt slut, och de bra dagarna är som tur är fler än de dåliga.
Som om du är vatten, och jag är den som inte kan simma, men vill övervinna rädslan. Gå längre ut, klara några simtag, känna hur vattenytan spricker och drar mig ned. Kippar efter andan, slukas av det tomma intet för att jag inte kan nå botten. Men plötsligt, precis när jag tror att nu, nu dör jag om jag inte får luft, då känner jag botten och kan trycka mig upp igen. Jag druknade i dig. Att försöka övervinna mina rädslor i dig var kanske ett misstag. Eller så var det svaret på alla mina frågor.
Man måste gå från A till B i livets lexikon. Lexikon och livet är lika. På varje bokstav finns det ett nytt ord, en ny mening och nya möjligheter. Aldrig slutar man använda ett lexikon. Hur mycket klokare man än blir med livet, med tiden - slutar man aldrig. Därför kan man inte heller sluta att använda sig av livet. Åå senare dagar, när guldåren är över och alla "måsten" är upplevda, då måste man ta till knepen. Livserfarenheten. Livets lexikon. Minnet blir sämre desto fler år man får på nacken. Man kanske snart inte ens minns hur många barnbarn man har, vad ens fru sedan 50 år tillbaka heter, eller vad näsan är bra för.
Men om jag nu vet att ju mer jag lever desto mer tappar jag bort på vägen, varför sitter jag då nu och gråter som om hela mitt liv är förlorat? Jo, för jag vet att du är livet. Du är mitt liv. Jag vet att det är med dig jag vill sitta och räkna mina barnbarn med, för det är med dig jag vill sitta och skratta med så löständerna hackar i tackt.
Fast jag och du vet inte vad som händer på vägen. Kanske blir våra misstag för många, kanske vi inte klarar av att förlåta varandra i 30 år till. Vi kanske får sitta på varsitt håll och ångra allting, ångra att vi aldrig lärde oss av våra misstag - så vi bara kunde fått ha varandra. Vi hade kunnat lära varandra vilka vänner som var äkta, vilka ord som var sanning, vad man kunde lova och faktiskt hålla. Sen kommer vi ringa till varandra, bara för vi tänker på varandra då & då när vi kollar på dammiga fotografier av våra tonårskärlekar. Så kommer vi hälsa att jo det är bara bra med mig, jag är jättelycklig. Men jag hade varit lyckligare med dig. Men det säger vi inte. För att inte låta fasaden som vi på varsinn ort byggt upp - ska falla isär.
Du älskar tills du inte längre gör det, du försöker tills du inte längre kan, du skrattar tills du gråter och du gråter tills du skrattar. Hela tiden är man ute efter att få lägga sitt hjärta i någon annans hand.
Jag älskar din närhet, jag älskar våra telefonsamtal, jag älskar din värme, jag älskar dina händer innanför min tröja, jag älskar dina sms, jag älskar din mage, jag älskar våra småtjaffs, jag älskar när du pratar om ingenting,jag älskar din lukt, jag älskar ditt skratt, jag älskar ditt leende, jag älskar dina läppar, jag älskar dina godnatt sms, jag älskar dina kinder, jag älskar dina händer runt mina höfter, jag älskar när du alltid klagar på ditt hår, jag älskar när du retas, jag älskar när jag kittlar dig, jag älskar när du får mig att skratta, jag älskar dina dåliga kommentarer, jag älskar din omtänksamhet, jag älskar dina ögon, jag älskar din självsäkerhet, jag älskar när du sover brevid mig, jag älskar din kropp, jag älskar dina stora händer jämfört med mina, jag älskar alla sjuka ideér du har, jag älskar att låna dina förstora kläder, jag älskar när du pratar om ditt hår, jag älskar dina snea blickar, jag älskar när du kollar mig i ögonen, jag älskar när vi tävlar om vem som kan hålla sig från att pussas längst, jag älskar när du blir småsur på mig, jag älskar när du ringer mig å säger att du saknar mig, jag älskar när du vet att det är simpsons, jag älskar när du försöker göra mig avundsjuk, jag älskar din söta näsa, jag älskar din röst, jag älskar när du säger att du älskar mig, jag älskar när du låssas att du inte bryr dig, jag älskar när du säger till mig saker jag inte får göra, jag älskar dina kramar, jag älskar våra filmkvällar, jag älskar att prata i telefon med dig om helt onödiga skitsaker, jag "älskar" när du ringer å väcker mig, jag älskar när du säger att vill vara med mig, jag älskar när du skjusar mig på cykeln, jag älskar våra pratstunder, jag älskar att ruffsa till ditt hår så att du blir irriterad, jag älskar när du alltid måste ta ut allt du har i fickorna, jag älskar när du tror att ditt spel är allt som existerar, jag älskar när du tror att du är skitcool, jag älskar när du gör tjockismackor, jag älskar när du drar upp byxorna, jag älskar när du får ticks, jag älskar när du tror du är smartare än mig, jag älskar när du tittar på mig omedvetet, jag älskar din mössa, jag älskar din rumpa, jag älskar när du missuppfattar saker, jag älskar när du säger att du ska plugga och sätter dig framför datorn, jag älskar all skitmusik du måste lyssna på, jag älskar när du suger, jag älskar allt som har med dig att göra. Jag älskar dig.
Att ligga i en obäddad säng, i ett hav av kuddar, inlindad i ett täcke med dig, med min hand i din.
Känna dig andas i min nacke, dina händer runt mig, som om du aldrig skulle låta mig gå där ifrån.
Dina kyssar, pussar i nacken. Hur du pillar i mitt hår. När du viskar att du älskar dig. När du säger att det aldrig kommer bli bättre än såhär, när du biter mig i läppen. När är nu, när är hela tiden. När får aldrig ta slut.
Det handlar om fingertoppar och om händer som vill bo i varandra. Om att springa genom ösregn, dricka te tillsammans när nätterna förvandlas till morgon. Det handlar om tankeläsning, om att gå i mörker och titta på stjärnor, att inte behöva blunda för att våga få plats, och att blåsa luft i varandras lungor tills bara skrattet finns, om att ligga stilla och lyssna till varandras hjärtslag och att vara tryggt inlindade i varandra.
Den dagen då du inte finns i mitt liv längre, finns inte längre jag.
Gladlistan
Jag känner att jag måste publicera gladlistan som jag skrev tillsammans med er bloggläsare på min gamla blogg. Jag blir lika glad varenda gång jag bläddrar igenom den. Den binder ihop tjusiga saker som vi alla kan uppskatta gemensamt. Det är så enkelt att uppskatta småsaker, så vi gör det en gång till vettja!
Nybäddad säng med lakan som luktar sköljmedel
Få ett sms som livar upp hela tillvaron
Stäckläsa en bok som verkligen ger en något
Äldre som håller varandra i handen
iTunes
Poesi
Vakna till solsken
Hitta ett nytt band
Inte ens två månader kvar tills sommaren
Hitta en tiokrona i en gammal kavaj
Vänner som alltid finns kvar
När snö plötsligt blir regn
Perfekt kaffe
Ny tandborste
Få ett leende som tack när man håller upp dörren
Magiska mikronummret 2:30. Allting blir perfekt
Känna solen mot huden
Skratta i flera timmar utan att någonting riktigt roligt egentligen har hänt
Göra saker som jag egentligen inte trodde var möjligt och att jag skulle våga
Dagens första kopp kaffe
Saker att se fram emot
Nostalgimusik
Lösningar
Charmiga pojkar som ler mot en på tåget
Mr. Duerden
Gamla skrivblock som man sparat sen man var liten
Sitta vid middagsbordet med familjen och skratta
Cykla med vinden i håret och känna frihet
Hur himlen speglar sig i isen på en sjö
När man förstår någonting först av alla
Känslan av att ha avslutat en storstädning
Grönt mangote
Att vakna tidigt och bara ligga & titta ut genom fönstret tills det är dags att gå upp
Cykla med bara ärmar
Att inte komma ihåg sin namnsdag och sedan bli överraskad med en fin bok
Kyssar
Tori Amos
Havremjölk
Lyckade prov
När du fryser och hittar ett perfekt sätt att värma dig på
När vintergruset sopas bort från vägarna
Lukten i luften när det blir vår
Extrapris
Att känna sidenfodret ifrån kappor emot bara armar
En oväntad telefonröst
En katt som trampar en på magen
Komplimanger man aldrig trodde att man skulle få
Kluriga ord
Hitta en drömklänning på rea
Anna Ternheims underbart fina tolkning av Frank Sinatra
Körsbär
Goda bakelser
När man skär en paprika och hittar en stor och fin paprika bebis inuti
En låt som skakar en och som man får gåshud av för att den är så fin
Vänner som skjutsar hem en i en övergiven matvagn när man har stukat foten
Skirt tyg
Första doppet
Apelsiner i papperspåsar
Doften av framkallningsvätska
Yoga
Rådjursögon
Desperata pojkar
Bisexuella
När folk sätter sig på ens fötter
Doften av grill
Att såra folk på rätt sätt
Gå på toa med öppen dörr
Listor
Mysiga vinterpromenader med sin älskade
Långhåriga tassar
Duntäcke
Te & film
När regn blir till snö
När solen skiner genom regnet och det blir en regnbåge
Festival
Och vill ni fortfarande lägga till någonting så är ni mer än tillåtna!
Ny genre
Min Prins beskrev precis min musiksmak som sovrock.
Ord överflödiga
Jag kan inte förstå att jag inte var på Coldplay igår. Det kan omöjligt finnas någon som älskar det bandet mer än jag. De har funnits för mig i urminnets tider och jag kan inte minnas den tiden då jag inte visste om deras musik. Orden, tonerna, känslan. Obeskrivligt.
Om jag var musik - skulle jag vara Coldplay.
Howard Hughes
90's
Igår kväll låg jag i harmonisk ro och var på gränsen till att somna, när Min Prins sätter på en låt som gick varm under mellandstadiediskon för kanske sisådär tio år sedan. Plötsligt var jag tillbaka bland magtröjor, rökmaskiner och hårmascara inom loppet utav ett par sekunder. Och för alla 90-talister som jag, här följer brutalt smärtsam och nostalgisk musik ifrån 90-talet. Jag lovar att gottgöra er med acceptabel musik vid ett senare tillfälle.
Emilia - Big big world
A'Teens - Mamma Mia
Martin - (Du är så) Yeah yeah wow wow
S Club 7 - Bring it all back
Aqua - Barbie girl
Backstreet boys - I want it that way
Robyn - If you really want me
Atomic Kitten - Eternal flame
Ricky Martin - Maria
Hanson - MMMBop
Britney Spears - Sometimes
Spice Girls - Wannabe
S.O.A.P. - This is how we party
Jag tar inget som helst ansvar för obehagliga upplevelser.
You're the boss applesauce
Censurerad dagbok
27 juli
Både jag och syster är hemkommna nu. Stockholm I love you. Skönt att se lite civilisation igen. Kom på mig själv med att jag har saknat syster oerhört. Hon är ett yrväder som ska ha allting precis på sitt sätt. Men hon är alltid min syster, alltid. Oavsett.
4 augusti
Har så tråkigt på landet att jag inte ens skriver dagbok. Det här bådar ju gott.
5 augusti
Jag vill bygga upp ett förtroende för dig, jag vill att du ska veta att du kan prata med mig ocensurerat, och jag vill att du ska lita på mig, och hur lång tid det än tar så är det värt det. Jag har all tid i världen för dig.
7 augusti
Tänk att en nybryggd kaffe och en surdegssmörgås med mozzarella och pesto kan få allting att kännas så mycket bättre. De andra tjejerna på plåtningen verkade gjorda utav sågspån. Blir knäpp av såna dubbelmoraler.
11 augusti
Hur kan han på ett så magiskt sätt få mig att säga saker som inte ens jag själv visste att jag kände? Han bara ser på mig med de där förstående ögonen och så börjar jag gråta och blottar varenda liten centimeter utav mitt hjärta. Älskar honom så.
13 augusti
Köpt en bok. Frukost på en annan planet - 817 sidor. Har kronisk huvudvärk.
15 augusti
Min trognaste vän genom alla år fyller 18 år idag. Jag känner den renaste och mest äkta kärlek till henne att jag inte finner ord. Vill att hela världen ska veta det. Grattis Erica, nu ska jag festa gärnet.
16 augusti
Min jävla huvudvärk går aldrig över och mina käkar är så spända att det känns som att någonting ska explodera snarast. Plus i kanten är att jag skrivit oförskämt bra dagbok på senaste tiden. Känns som att jag håller reda på hela mig själv mycket mer då, får inte låta det här rinna ut i sanden som det så ofta gör. Ser rätt så fel ut när jag i juni slår upp boken och det senaste skrivna var i januari.
17 augusti
Jag vill gå till skolan nu. Jag längtar bokstavligen. Har jobb på gång. Måste måste måste få!
Idag
Varenda cell och centimeter i kroppen värker. Jag fryser och svettas om vartannat. Känner mig svag och orkar knappt skriva egentligen. Käkarna spänner som vanligt och den här härliga huvudvärken är ständigt där som vanligt. Blir nog knäpp snart. Träffat Ida, hon får mig att må bra. En sak är säker, när skolan börjar så kommer den inte vara säker en sekund! Min partner in crime, alltid.
X.
Både jag och syster är hemkommna nu. Stockholm I love you. Skönt att se lite civilisation igen. Kom på mig själv med att jag har saknat syster oerhört. Hon är ett yrväder som ska ha allting precis på sitt sätt. Men hon är alltid min syster, alltid. Oavsett.
4 augusti
Har så tråkigt på landet att jag inte ens skriver dagbok. Det här bådar ju gott.
5 augusti
Jag vill bygga upp ett förtroende för dig, jag vill att du ska veta att du kan prata med mig ocensurerat, och jag vill att du ska lita på mig, och hur lång tid det än tar så är det värt det. Jag har all tid i världen för dig.
7 augusti
Tänk att en nybryggd kaffe och en surdegssmörgås med mozzarella och pesto kan få allting att kännas så mycket bättre. De andra tjejerna på plåtningen verkade gjorda utav sågspån. Blir knäpp av såna dubbelmoraler.
11 augusti
Hur kan han på ett så magiskt sätt få mig att säga saker som inte ens jag själv visste att jag kände? Han bara ser på mig med de där förstående ögonen och så börjar jag gråta och blottar varenda liten centimeter utav mitt hjärta. Älskar honom så.
13 augusti
Köpt en bok. Frukost på en annan planet - 817 sidor. Har kronisk huvudvärk.
15 augusti
Min trognaste vän genom alla år fyller 18 år idag. Jag känner den renaste och mest äkta kärlek till henne att jag inte finner ord. Vill att hela världen ska veta det. Grattis Erica, nu ska jag festa gärnet.
16 augusti
Min jävla huvudvärk går aldrig över och mina käkar är så spända att det känns som att någonting ska explodera snarast. Plus i kanten är att jag skrivit oförskämt bra dagbok på senaste tiden. Känns som att jag håller reda på hela mig själv mycket mer då, får inte låta det här rinna ut i sanden som det så ofta gör. Ser rätt så fel ut när jag i juni slår upp boken och det senaste skrivna var i januari.
17 augusti
Jag vill gå till skolan nu. Jag längtar bokstavligen. Har jobb på gång. Måste måste måste få!
Idag
Varenda cell och centimeter i kroppen värker. Jag fryser och svettas om vartannat. Känner mig svag och orkar knappt skriva egentligen. Käkarna spänner som vanligt och den här härliga huvudvärken är ständigt där som vanligt. Blir nog knäpp snart. Träffat Ida, hon får mig att må bra. En sak är säker, när skolan börjar så kommer den inte vara säker en sekund! Min partner in crime, alltid.
X.
Lyckan
Jag har läst en fantastisk bok. En plats de kallar lyckan. Kanske lite för lättläst, lite för lite poetiska meningar och funderingar, men handlinger slår på så stort att det inte spelar någon roll alls.
Det handlar om två trasiga ungdomssjälar, Mia och John, som båda två - på eget håll, upptäckt ett igenbommat lusthus i en ensam park. Efter en inte allt för lång tid inser de båda att det även är någon annan där. Och det är på den vägen de möts, i lusthuset. De lär sig en hel del utav varandra, eftersom deras tidigare liv är som svart och vitt jämnfört med den andres. Det blir en intensiv och komplicerad historia, även om boken var alldeles för lättläst så tycker jag att ni som gillar fina, korta historier ska ge den en chans.
Fuck me sleep
Varför är jag obotligt och konstant trött? Jag sov 10 underbara timmar, vaknade inte en enda gång. Gick upp, drack 2 koppar kaffe, somnade om. Väcktes av min syster nyligen. Vill somna om igen. Ständigt sömning, det här kommer ju inte fungera när skolan och vardagen är ett faktum igen. Måste ta tag i mig själv och få ordning på alla vanor. Slutlekt.
Set me free
Yummie
Långa varma bad
Frukost på en annan planet - 800 sidor underbar läsning
Morgonkaffe
Mina nya killerheels, 12 centimeter confidence
Kyssar, smek & närhet
Min kommande tatuering
Höstvädret
Who tamed this tiger?
Vem jag är.
Till er, på gott och ont.
Min passion kretsar kring gränsen mellan liv och död, samtidigt som jag är återhållsam och kan låta känslor flöda i oändlighet. Det brinner en eld inom mig som främst handlar om mystik, magi och övernaturliga väsen.
Jag är en öppen bok samtidigt som jag döljer de djupaste känslorna längst in.
Jag är nära inpå manisk med min iver när jag väl börjat uttrycka mina känslor och satt allting i gungning. Jag anser att leva är att känna och därför känns och upplevs allting runt mig kanske mer större och dramatiskt än ur andras perspektiv. Mina känslor är på liv och död ena dagen, andra dagen är de subtila och märks knappt av. Jag är som en skepnad som aldrig avslöjar mina känslor helt, men oftast kan en blind förstå svallet under den tunna huden.
Nyckelordet hos mig kan ses som önskan. Min kraft, trånad, längtan och åtrå ligger i att önska och se fram emot saker. Ibland uppfattar jag det som att min framgång inom olika områden har att göra med att jag önskar mig så innerligt att jag sopar min egna väg till målet. Makt är någonting som fascinerar mig, inte den slags makt att kunna äga någon annan eller sätta sig på folk, utan mer att kunna veta sitt eget värde, sitt bästa och kunna trycka till de personer som förtjänar det. Kunskap är makt.
I ett specialbeställt horoskop om mig och mitt stjärntecken står det tydligt om min komplicerade relation till min far. Det är medvetet krystat och spänt, en situation vi själva skapat och själva också måste ta oss ur. Ibland känns det som om vi lever i ett intensivt fiendeskap, samtidigt som mitt hjärta ibland helt blindt trånar efter att våga lita på min egen pappa. Varken jag eller han vill öppna sig för diverse, men jag tror att båda två vill in under den andres skinn. Min relation till min far avspeglar definitivt inte relationen till min övriga släkt. De är mina närmsta och jag håller de ömt, likt glas i mina tunna händer.
Jag överraskar på löpande band, och jag tror att både de som känner mig väl och bara är beskådande blickar utifrån - inte blir kloka på hur jag lever och tänker i mitt liv. Trotts att jag bara lever efter mitt egna sunda förnuft och logik, är det många som vill sätta ned foten och försöka få mig att tänka om. Även här, stämmer mitt horoskop överens. Det är ingen idé att försöka ändra någon född i skorpionens första vecka, det är bara personligen den själv som styr och ställer.
När jag har känslor är de intensiva och jag blir nästan blind. Min åtrå väcks lätt till liv och jag kan för en stund agera som om jag tappat fattning om konsekvenser, tid och rum. Älskar jag någon behandlar jag den som balsam och låter ingenting trycka ned den personen. Jag är romantisk och söker ständigt en spänning att utforska. Jag kan bli den mest klichéartade personen, samtidigt som jag kan verka lugn och harmonisk. Att såra någon på ett orättvist sätt, är i mina ögon det elakaste man kan göra mot någon man älskar.
Det viktigaste för mig är att hitta någonting som stimulerar mitt sinne och mina behov. Det som ligger mig varmast om hjärtat är att uttrycka mig med ord. Både skriftligt och i argument och disskutioner. Jag vill hitta ett sätt att påverka och göra revolution i världen, samtidigt som jag vill vara kreativ endast för min egna skull. Det är också viktigt att veta vem jag är utan att behöva finna bekräftelse hos andra.
"I decided long ago never to walk in anyone's shadow. If I failed, if I succeed, at least I lived as I believed. No matter what they take from me they can't take away my dignity."
Till er, på gott och ont.
Min passion kretsar kring gränsen mellan liv och död, samtidigt som jag är återhållsam och kan låta känslor flöda i oändlighet. Det brinner en eld inom mig som främst handlar om mystik, magi och övernaturliga väsen.
Jag är en öppen bok samtidigt som jag döljer de djupaste känslorna längst in.
Jag är nära inpå manisk med min iver när jag väl börjat uttrycka mina känslor och satt allting i gungning. Jag anser att leva är att känna och därför känns och upplevs allting runt mig kanske mer större och dramatiskt än ur andras perspektiv. Mina känslor är på liv och död ena dagen, andra dagen är de subtila och märks knappt av. Jag är som en skepnad som aldrig avslöjar mina känslor helt, men oftast kan en blind förstå svallet under den tunna huden.
Nyckelordet hos mig kan ses som önskan. Min kraft, trånad, längtan och åtrå ligger i att önska och se fram emot saker. Ibland uppfattar jag det som att min framgång inom olika områden har att göra med att jag önskar mig så innerligt att jag sopar min egna väg till målet. Makt är någonting som fascinerar mig, inte den slags makt att kunna äga någon annan eller sätta sig på folk, utan mer att kunna veta sitt eget värde, sitt bästa och kunna trycka till de personer som förtjänar det. Kunskap är makt.
I ett specialbeställt horoskop om mig och mitt stjärntecken står det tydligt om min komplicerade relation till min far. Det är medvetet krystat och spänt, en situation vi själva skapat och själva också måste ta oss ur. Ibland känns det som om vi lever i ett intensivt fiendeskap, samtidigt som mitt hjärta ibland helt blindt trånar efter att våga lita på min egen pappa. Varken jag eller han vill öppna sig för diverse, men jag tror att båda två vill in under den andres skinn. Min relation till min far avspeglar definitivt inte relationen till min övriga släkt. De är mina närmsta och jag håller de ömt, likt glas i mina tunna händer.
Jag överraskar på löpande band, och jag tror att både de som känner mig väl och bara är beskådande blickar utifrån - inte blir kloka på hur jag lever och tänker i mitt liv. Trotts att jag bara lever efter mitt egna sunda förnuft och logik, är det många som vill sätta ned foten och försöka få mig att tänka om. Även här, stämmer mitt horoskop överens. Det är ingen idé att försöka ändra någon född i skorpionens första vecka, det är bara personligen den själv som styr och ställer.
När jag har känslor är de intensiva och jag blir nästan blind. Min åtrå väcks lätt till liv och jag kan för en stund agera som om jag tappat fattning om konsekvenser, tid och rum. Älskar jag någon behandlar jag den som balsam och låter ingenting trycka ned den personen. Jag är romantisk och söker ständigt en spänning att utforska. Jag kan bli den mest klichéartade personen, samtidigt som jag kan verka lugn och harmonisk. Att såra någon på ett orättvist sätt, är i mina ögon det elakaste man kan göra mot någon man älskar.
Det viktigaste för mig är att hitta någonting som stimulerar mitt sinne och mina behov. Det som ligger mig varmast om hjärtat är att uttrycka mig med ord. Både skriftligt och i argument och disskutioner. Jag vill hitta ett sätt att påverka och göra revolution i världen, samtidigt som jag vill vara kreativ endast för min egna skull. Det är också viktigt att veta vem jag är utan att behöva finna bekräftelse hos andra.
"I decided long ago never to walk in anyone's shadow. If I failed, if I succeed, at least I lived as I believed. No matter what they take from me they can't take away my dignity."
Fiktivt
Jag blir äcklad. Kan inte för i hela mitt liv förstå hur många idioter, helt kompletta fruktkakor, som det faktiskt lever i den här världen. Hela bloggvärlden känns som en tjockflytande, rosakletig bubbelgumssörja. Jag förstår inte på något vänster hur jag faktiskt kan vara en del utav det här. Kanske för att bidra med lite oförståelig intellektualitet? Vad nu det ska vara bra för när det verkar som att genomsnittet på Sveriges IQ är oroväckande lågt. Jag vill spotta er i ansiktet och slå er i magen med all min kraft för att ge er lite jävla perspektiv på saker och ting.
Men hela världen är underbar om man är korkad, tom och glad. Så på sätt och vis förstår jag er.
I sängen med Ulf Lundell
Those summernights we felt alive
Jag vill inte att sommaren ska ta slut. Jag vill stanna tiden, skrika att det inte är rättvist att livet plötsligt bara ska börja fungera precis som förut igen. (Sommaren. En kärlekshistoria)
Jag har inte hunnit dansa mig igenom alla nätter som tycks vara utan slut, inte smakat på sommarens fukt och inte viskat hemligheter i någons öra när solen gått upp bakom nacken. Jag har inte kännt morgondaggen i kyligt gräs mot bara och sönderdansade ben, inte druckit avslagen cider på en tom perrong i väntan på morgonens första tåg. Inte heller har jag grävt ned mina ömma fötter i solvärmd sand, eller läst alla de där böckerna jag lovat mig själv att ta mig tid att läsa, eller stått och trampat för att hålla värmen utanför ett snabbkök i väntan på nattkäk. Jag fruktar för att gå och lägga mig, somna ifrån de sista veckorna på sommaren. Jag vill hinna fånga dem, vill hinna göra ännu en sommar minnesvärd. Om jag kunde, skulle jag varsamt spara sommaren noggrannt uppdelad i små burkar, skruva åt locket hårt och inte låta sommaren välla över mig förens när mitt trasiga hjärta fryser som mest i vinterfrosten.
Home
Nu är jag hemma i bruset igen. Och plötsligt känns det som om jag aldrig varit borta. Som om alla dessa veckor ute på okända platser runt om i Sverige aldrig funnits, som om de varit en del utav en önskande sommar som faktiskt gick i uppfyllelse. Men allting går så fort, obehagligt fort. Nyligen var det juni, min tunna hy hade inte sett riktigt solsken på en oändlighet och hela min kropp suktade och trånade efter ledighet.
Nu är det tvärt om. Jag sitter hemma, som om allting ännu varit oförändrat. Räknar ned dagarna tills skolan börjar, vanorna tar vid och allting blir lite mer kontrollerat igen. Jag får följa någon annans schema, slipper hela tiden planera in egna saker och tänka vidare mycket utav mig själv. Maniskt kommer året fortsätta gå, och innan jag vet ordet av det är det säkert sommar igen.
Det är knäppt egentligen, det är som att så fort gräset blivit grönare, vaknar upp utav morgondagg och dagarna blir automatiskt lite längre än resten utav året, så börjar man tänka. Tänka på allt som inte hunnits plockas fram tidigare, tänka på saker som man nästan ignorerat och sprungit förbi resterande månader på året. När verkligheten kopplas bort och man sitter ute i ett flagnande rödmålat torp ute i norra Sverige, det är då allting känns på riktigt.
Så det har varit mycket skratt och tårar. Och nu är jag tillbaka, mer känslosam än någonsin.
Nu är det tvärt om. Jag sitter hemma, som om allting ännu varit oförändrat. Räknar ned dagarna tills skolan börjar, vanorna tar vid och allting blir lite mer kontrollerat igen. Jag får följa någon annans schema, slipper hela tiden planera in egna saker och tänka vidare mycket utav mig själv. Maniskt kommer året fortsätta gå, och innan jag vet ordet av det är det säkert sommar igen.
Det är knäppt egentligen, det är som att så fort gräset blivit grönare, vaknar upp utav morgondagg och dagarna blir automatiskt lite längre än resten utav året, så börjar man tänka. Tänka på allt som inte hunnits plockas fram tidigare, tänka på saker som man nästan ignorerat och sprungit förbi resterande månader på året. När verkligheten kopplas bort och man sitter ute i ett flagnande rödmålat torp ute i norra Sverige, det är då allting känns på riktigt.
Så det har varit mycket skratt och tårar. Och nu är jag tillbaka, mer känslosam än någonsin.
