De ligger svettiga mot de klibbiga lakanen som skapar avtryck mellan deras skuldror. Tillsammans ligger de där, tittar upp i taket som flagnar och säger absolut ingenting. Andas ikapp med verkligheten och försöker tafatt dölja sina bultande hjärtan som hotar att kämpa sig ut ur bröstkorgen. Tonårsdebut. Ordet som de fått skriva tankekartor om i skolan på svenskan. Hon visste redan nu att det var det som hade skett. Från och med nu var hon inte den hon varit för kanske ettusentjugo sekunder sedan. Plötsligt var hon ett med någon annan. Denna någon som låg bredvid henne och andades knackigt och ojämnt till takten utav hennes tänkande. Hon kände verkligen någonting, vad visste hon inte riktigt, men hon ville inte känna att alla hennes beslut plötsligt skulle vara bundna vid någon annan. Redan när hon hade hans lemmar, hela hans kropp över hela sig, och hon drog med nervösa fingrar längst hela hans ryggrad, kände hon hur de osynliga kedjorna bildades runt deras existens. Fy fan.