Idag fyller min mamma år. Det firar jag med en liten kort historia om henne!



Min mamma heter Monica Clevö. Vi bär alltså inte samma efternamn, men jag tycker hennes efternamn är både genuint och orginellt. Hon har rödbrunt, axellångt hår och ett brett leende. Hennes ögon är smaragdgröna och hon har en såndär snäll blick som värmer varenda gång det behövs. Jag har alltid tyckt min mamma är oförskämt vacker och jag är stolt över att ha en så klok, intellektuell och speciell mamma.

Mamma har alltid haft ett öga för inredning och de små detaljerna. Hon har alltid någonting som kan fixas till och hon ser de där små sakerna som man själv inte ser ibland. Och så är hon hemskt pedantisk. Det finns nästan inga ord för hennes städmani och kontrollbehov på ordning.

I mors dag-present brukar jag så ofta som möjligt plocka liljekonvaljer, för att det är en tradition jag haft tillsammans med mormor sedan jag var barn. Jag är säker på att mormor även tog ut mamma för att plocka liljekonvalj inför mors dag redan när hon var liten.

Min mamma är min bästa vän. Jag ångrar verkligen en period när jag rent utav sket i henne och uteslöt henne totalt ifrån min värld. Nu i efterhand vet jag ju med hela mitt hjärta att hon förstod även om det inte kändes som det just då, jag måste vart rent ut sagt förfärlig mot henne. Förlåt för det om du skulle läsa det här. Jag har bott större delen av mitt liv med mamma, antagligen för att vi kommer så bra överens. Vi läser av varandras tankar och ger varandra konkreta råd när det behövs som mest. Ibland kan vi sitta i timmar och bara prata. Jag om pojkar, alla irriterande lärare som inte förstår sig på en och mina drömmar medans mamma pratar om renoveringsobjekt, nya fondväggar, gamla rostiga kärlekar och sitt orättvisa jobb. (Mamma vet allting om mig. Allt. Ut och in, upp och ned. Kanske inte så detaljrikt, men oj vad hon vet.)

När min mamma går ut och roar sig med sina närmsta vänner ringer hon alltid minst 10 ggr den kvällen och frågar om jag och min syster mår bra. Mamma har alltid litat på mig och låtit mig sätta egna gränser. Hon har låtit mig prova mina egna vingar helt enkelt. Jag har fått slå i marken några gånger, men det är inte för att hon inte funnits där bakom. Utan för att hon helt enkelt vill att jag ska forma mig själv som person.

Det jag vill komma till är att ingen mamma är värd att glömmas bort. Alla mammor sliter hårt dagarna i ända för att få saker och ting att gå ihop samtidigt som dom verkar obesvärade. I själva verket behöver dom någon som diskar efter maten, masserar deras ryggar efter en lång dag på jobbet och någon som gör en kopp te åt dom innan de går och lägger sig. Det kanske är för mycket begärt var eviga dag, men kom ihåg att göra det minst en dag om året i alla fall. Som på deras födelsedag. Din mamma kommer alltid vara den enda mamma du har, så glöm inte bort henne.

Grattis mamma!