Kaskadkräks

Kan någon bara överraska och chockera mig? Visa att mänskligheten inte är så jävla trögfattad och tjockflytande som den verkar många gånger. Kan inte bara alla i min omgivning starta en revolution? Visa, våga, vinna och förändra. Vidga vyerna lite, sluta leva efter gränser och normer. Vet ni hur mycket roligare och mer upplevelserika era liv skulle vara då? Kan vi inte bara för en natt låsas att vi är seriemördare, golddiggers i Las fucking Vegas, slynor, brottslingar - you name it.

Alla är så fega och mainstream och jag undrar om det är jag som är dum i huvudet eller om verkligen precis alla andra är det.

Stick and stones and weed and bones




Vintage pins



Igår var jag på Moderna museét för att se Salvador Dalí utställningen. Kärade ned mig totalt i kanske den mest välkända broschen någonsin, Ruby lips. Tanken som träffade mig var att broscher är alldeles för sällsynt nu mera. Det är underskattat om något och jag skulle nästan göra allt i min makt för att återskapa liv för dessa mångsidiga smycken.

Jag tycker personligen att broscher är det i särklass mest personliga smycket och jag är stolt ägare utav en hel bunt.
Tänkte låta er inspireras med lite bilder ifrån eBay, och dom kan mycket väl tala för sig själva.




Jag tycker också att ni bör kolla upp broschernas drottning Madeleine Albright eller finna yttligare inspiration i utställningen som New York's museum of art and design håller i till hennes ära. Den innehåller ett urval utav hennes bästa, vackraste och mest knäppa broscher.


Utfyllnad

Är: oförutsägbar
Kan: aldrig få nog av kyssar
Vill: vara vaken hela natten
Får: ingen uppsatts skriven
Tycker: att ida inte borde fly till istanbul
Bor: coldhell, stället gud glömde
Gillar: spontanbakning vid midnatt
Samlar på: hångel och fina citat
Lyssnar just nu på: tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
Gör just nu: tittar på dålig tv och surfar planlöst
Läser just nu: luftslottet som sprängdes
Vill flytta: långt ifrån mellanmjölklandet
Dricker: stor take away kaffe - mellanrost
Äter: på opassande tider
Går: nej, jag dansar fram
Favoritfrisyr: min personifierade lilla-my knut
Tittar: på vem vet mest utan att skämmas
Pratar: för fort och utan att tänka efter

Birthday







IDAG fyller ingen mindre än jag år! Vart tog tiden vägen egentligen? Det känns som att åren bara flyger iväg och jag hinner knappt stanna upp och känna efter vad jag gjort hitilst.

Min födelsedag har hur som helst varit fantastisk på alla sätt och vis. Idag vaknade jag till sång och varm choklad med vispgrädde på sängen. Jag har fått mängder med fina presenter, bland annat Winnerbäck-biljetter som verkligen har gjort hela min tillvaro mycket bättre. Sen har jag sett Dalí Dalí utställningen på Moderna museét med Min Prins, samt strosat omkring i staden, delat på en yoghurtglass och köpt alldeles för dyra, men kollosalt goda chokladpraliner.

Jag har även fått en delikat födelsedagsmiddag i form av orientalisk bulgur med halloumi-ost. Varför fyller man inte år lite oftare? Det är som balsam för själen.

Jag vill bara passa på att tacka alla för fina presenter, gratulationer och glädjande sms. Tusen tack!












Ett blödigt men välbehövligt inlägg


Jag har världens underbaraste vänner. Utan att överdriva det minsta. Jag måste verkligen gjort något alldeles utmärkt i mitt förra liv som förtjänar att vistas med så rena, ärliga och vackra människor.

Idag blev jag nämligen överraskad av några utav mina närmsta vänner, eftersom jag fyller år imorgon, som kom hem till mig med tomtebloss och vaniljhjärtan och rövade iväg mig för sushibuffé i flera timmar. Sushi har aldrig smakat så bra och det har aldrig varit mer underbart med försenade tåg och kalla höstdagar. Allt blir bokstavligen bättre med rätt sällskap och jag vill tacka om och om igen för idag! Ni är guld mina darlings. Tack för att ni förgyller en vardaglig tillvaro med skratt och påhitt.


Höstlov

Jag har bestämt mig för att göra den här lediga veckan till min. Visst, det är lätt att ha framförhållning och tänka så. Lätt att vara förklok, lätt att vara efterklok. Mitt moraliska tankesystem säger åt mig att sova, äta, sova, äta. Det räcker gott och väl för jag måste vila upp mig så jag fungerar alla dessa veckor fram tills nästa lov. Men jag måste röra på mina rastlösa lemmar, måste hitta en tillfredsställning som kallas fest, umgänge, sporadisk verklighetsflykt och dimma. Möjligtvis aktivera lite kultursubstans någonstans där bak i sam- och medvetet, gå på museéum borde väl räcka?

Jag börjar idag. Från och med nu ska inte en sekund vara borttappad på livets väg. Nygräddade pannkakor till vedevärdig fm-radio till frukost, brödmässa på Historiska- och vidare till Östasiatiska museét. Jag vill bli meddragen på äventyr och ostyrda upptåg varenda kväll, hör ni det mina darlings? Jag tänker inte tacka nej till en enda sak den här veckan. Jag behöver perspektiv och nya sinnen.

Oj vad flummigt det blev. Ska nog sluta nu.

Det där med höst



Jag vet äntligen varför jag, precis som många andra, älskar hösten och våren mer än övriga två årstider.

För att de är gränslandet och väntetiden till någonting annat. Det är det enda vi klarar av. Vi alla hatar att känna att sommaren är vår bästa och finaste tid som kommer vara över snabbare än den började och vi vill inte infinna oss i den känslan. Slutdisskuterat.

I hate goodbye

Du säger farväl och jag blir med ens sedimental. Någonting skälver i mig och jag avskyr att säga hej då. I själen är jag rädd, helt jävla vettskrämd för att du ska glömma bort mig. Att jag ska behöva jaga efter dig i drömmarna för att finna tillbaka, för att spela mina spratt med ditt samvete. Jag vill inte bli ett oskrivet kapitel du konsumerat utan någon vidare eftertanke.

Jag vill hålla dig abstrakt, jag vill inte tära på oss och vi-formerna för de är så diffusa. Jag vill vara en drivande och funktionell karaktär i skrivandet av din bok. Människor idag skrämmer mig, de funderar bara på om tapeterna går ihop med finporslinet eller om man verkligen kan bära den där tröjan med de nya jeansen. Själv vänder jag ut och in på mig själv om nätterna i frågan om hur man sätter ihop en ände med en annan.

Ångrar, längtar och saknar det är min persons fundamentaliska drag. För jag bär med mig min trasighet och min smärta vart jag än går, för jag låsas och ljuger om att jag har kontroll. Det är därför jag hatar hejdå.



Sporadisk skomani



Förälskat mig i förskräckligt tjusiga skor på tradera.

Sanddrawing

Nu ska jag visa er det mest fantastiska jag sett på väldigt länge. Ibland undrar jag nämligen om en kreativ sak skapar en ny kreativ handling, eller om det är så att någon dag kommer alla ideér bara ta slut eftersom allting redan gjorts och skapats utav någon annan. Men varenda gång jag ser något en nyskapande tanke blir jag alldeles lugn inombords. Ska ni bara se en film på youtube i år så se den här.


Nästa år blir det ingen gala

Jag känner att jag, precis som många andra, måste skriva av mig angående Blog Awards som ägde rum i lördags.


(ett försök att nå ut till samtliga läsare)

Jag är alltså tillbaka i vardagens hektiska liv, en helt vanlig vecka efter en gala-helg på Café Opera. Jag har stått och trängts med Sveriges bloggelit, de flesta mycket förvirrade och ytterst osäkra på sin plats i samhället och i världen överhuvudtaget. Vassa blickar, armbågar och stilettklackar som banade vägen för de flesta. En slags teater om opersonlighet, den ena tar efter den andra, ändlöst poserande framför blixtrande kameror, ytliga hälsningar och skeva leenden hos flickor som skulle kunna framstå som mycket vackra.

När en viss Kissie dessutom vinner priset för årets kaxigaste mår jag innerligt dåligt. Visst, hon lever upp till titeln, men vad spelar det för roll när innehållet endast handlar om bröstoperationer, läppförstorning, sönderblekt hår, ständigt solande och tuggummirosa läppar. Riktiga förebilder med annat än sågspån innanför pannbenet var nominerade i samma kategori, men de fick inte ens ta emot något pris. Vi har börjat blunda för de som är riktiga förebilder som egentligen förtjänar uppmärksamheten.

Vi säger alltså indirekt till unga tjejer att det är såhär det ska vara, det är såhär man ska se ut och ordspråket kunskap är makt har aldrig känts mer överskattat och utklassat. Vi talar om att det är på det här viset man blir framgångsrik - man behöver bara lägga lite extra vikt vid utseende och konsumtion. Spela på dumhet och spydighet och du kommer komma längre än de flesta.

Jag ska inte vara den som ska gnälla över att jag blev bjuden, jag vet ju själv hur många som faktiskt ville gå men inte hade möjligheten. Jag är tacksam för att jag fick fina gåvor och för att jag fick ta del utav hela kalaset, det gav mig nämligen perspektiv. Jag förstod på en gång att bloggar av detta slag, som prisas på galor är ett fenomen som kommer dö ut inom kort. Och då kommer de stå där, tomma på ord, utan egna åsikter och värderingar och dem kommer inte ha en aning om vilket skäl i livet de ska ta av vid.

Och det är då mina vänner, jag och ni där ute med mycket mer självdistans, självförakt och intellektualitet som kommer gå längst. Tillsammans är vi oslagbara och nästa gång tackar jag nej till gala.

Glöm aldrig vem du är,
puss!

Knastrig musik



Och så kom regnet. Det är den ypperliga anledningen till att bara krypa ihop tätt intill stereon för att omgående lyssna igenom sönderspelade skivsamlingar. Eller bara att dra sig i kroppsvarma lakan en hel morgon till fm-radio med te som tät följeslagare. Det är liksom oslagbart och ovärdeligt. Här följer musik som får mig att drömma mig bort just nu.

Detroit cobras - Last nite
Friendly fires - Jump in the pool
Xavier Merlet - Oh je t'aime
Jenny Wilson - The wooden chair
Aura - Something for nothing
Shades of blue - Oh how happy
Fagget fairys - Roll the dice
Kent - Ingenting

Sen bara måste ni alla lyssna på JaConfetti. Det här är excentrisk och fiktiv musik på en helt ny nivå. Jag vet varken om det är bra eller dåligt, det är bara knäppt och nyskapande. Lite regnbågsstänk i en väldigt grå-svenne-banan-tillvaro som vi kommer leva i rätt så många sorliga månader framöver.


The boat that rocked

Idag såg jag som vanligt en söndagsfilm, just därför får det bli en ny kategori. Hepp! Hur som haver, den här filmen var lite smått fantastisk, även om jag lyckades somna. Men det har med min sömnrutin att göra, inget annat.  Den handlar om en tid av illegala piratradiostationer som uppkommit på grund av att BBC endast spelar popmusik 45 minuter om dagen. Carl (den underbaraste pojken jag sett på länge) hamnar på en av dessa illegala piratradios, som är en båt som ligger och sänder från.
Såhär ser det ut:











Sex, whiskey, rock'n'roll, pastelliga kläder, 60 talet, eyeliner, grammofonskivor, havet, frihet.


A secret magic password


Prinsessan

Alla kvällar lät prinsessan smeka sig
Men den som smeker stillar blott sin egen hunger
och hennes längtan var en skygg mimosa, en storögd saga inför verkligheten
Nya smekningar fyllde hennes hjärta med bitter sötma
och hennes kropp med is, men hennes hjärta ville ännu mer
Prinsessan kände kroppar, men hon sökte hjärtan;
hon hade aldrig sett ett annat hjärta än sitt eget

Prinsessan var den armaste i hela riket
Hon hade levat alltför länge på illusioner
Hon visste att hennes hjärta måste dö och söndersmulas helt,
ty sanningen fräter
Prinsessan älskade icke de röda munnarna, de voro främmande
Prinsessan kände icke de druckna ögon med is på botten
De voro alla vinterbarn, men prinsessan var från yttersta södern och utan nycker,
utan hårdhet, utan slöjor och utan list.

Av Edith Irene Södergran


Bara min Emil

Idag fyller ingen mindre än min själsfrände år. Det firar vi med en liten historia om oss!


Jag & Emil blev tillsammans i december 2005, men första gången jag såg honom blev jag lite sådär smygförälskad. Det var andra dagen på höstterminen, och jag var sjuk. Vi åkte samma buss, bara det att jag inte gick av vid skolan utan fortsatte att åka medans Emil gick av. Och jag kände mig så tom på något vis. I skolan blev jag alldeles rödmosig & nervös om jag stod bakom honom i matkön, eller om våra blickar råkade mötas i klassrummet. Jag hade fjärilar i magen utan att jag riktigt visste varför i nästan ett halvår innan jag fick kyssa honom och kalla honom för min. Sen visade det sig att även Emil kännt samma sak, och då kändes det som om vi liksom var meningen.

Våran första kyss var inte särskilt bra. För Emil var jättenervös och visste inte riktigt vad han skulle ta sig till. Jag kan ju undra vad som den dagen fick mig att ändå vilja vara med honom, det måste nog varit fjärilarna i magen som kittlades och flög nästan ända upp i halsen. Men jag ångrar det inte, det skulle ju verka dumt.

Grattis mitt allt.


Dagens ord

SPEKTAKEL är en händelse eller tillställning som väcker uppseende och förargelse genom att vara mindre seriös än det är förväntat. Med eventuell positiv värdering, med tonvikt på festlighet.


The Brothers Bloom

Idag har jag sett på söndagsfilm med Min Prins. En såndär lite konstig film som man inte riktigt förstår sig på, men som blir så fin för att det är massa knäppa detaljer överallt - hela tiden. Jag tycker ni alla ska se den, nu.












Kyss.


Konsten att inte känna



13 centimeters klack som har förflyttat mig igenom natten. Nattlivet har varit min spelplan och jag har gång på gång slutit läpparna runt flakshalsen. Allt för att inte minnas, inte känna och inte uppleva. Varje sekund är på liv och död. Berusningen gör mig ledig och jag kan plötsligt öppna upp ögonen igen.

Svart siden mot mig kropp, blodröda läppar, biter med avsmak på svartmålade naglar. Försöker finna ett byte i det ytliga nattvimmlet. Det är inte svårt, nästan för lätt. Jag rör mig centralt och försöker att inte ha något som helst intrång på min kvadratmeter.

En hand i nacken. En viskning och ett stadigt tag om mina blonda tesar. Jag bad dig tystna. Snälla, säg ingenting. Behöver inga ord, behöver bara känna. Älska. Leva. Andas.


-


Ema? Scarlett?


Självkänsla




Jag måste skriva om en viktig sak. Mitt bland allt vardagsfint och uppskatta alla småsaker-tjaffs så måste jag ta upp en  oerhört viktig sak. Någonting som jag stöter på varje dag, nämligen dålig självkänsla & dåligt självförtroende.

Det finns ingenting som sätter sig djupare i mig än att höra någon som betyder världen för mig, klanka ned på sig själv och ständigt göra sig själv sämre än vad man är. Att begränsa sig själv och sätta upp stopp för vad som kan göras och inte göras bara för att man inte trivs med sig själv, är kanske det elakaste man kan göra mot sig själv. Ingen tjänar på att inte lita på sin egen kapacitet.

För är det verkligen hela världen att göra bort sig? Allting sitter i sina egna betraktarögon och framför allt i sina egna tankar. Att känna sig själv utifrån och in och våga stå upp för sig själv i situationer handlar inte om att ha en polerad utsida som kan ta smällarna när det behövs. Det handlar bara om att våga tro, älska och tycka om sig själv. Oavsett. Och det spelar ingen roll hur blåa ögon, mjuka läppar, långa ben eller långt självfall man har. För inget materiellt i hela världen, kan få dig att tro på dig själv.

Det handlar inte om hur man ser ut, om att räkna kalorier för att ha de där benen som man ständigt trånar efter. För ett par välsvarvade ben, en plattare mage, större bröst eller längre hår kommer aldrig göra dig lycklig så länge det sitter i hjärnan. Nej, det handlar om vad man gör, vad man gör med livet och hur man bejakar glädjen. Trådsmala modeller kanske ler med breda leenden och blekta tänder emot dig ifrån tidningen, men hur lyckliga är dom på en skala? Allting är illusioner och samhället är så sjukt duktigt på att få den onaturliga skönheten att verka naturlig. Jag kan lova att de där leende ansiktena du stöter på när du bläddrar i morgontidningen i teorin faktiskt vill bryta ihop, skrika ut sin förtvivlan och trycka i sig en kladdkaka som om ingen såg på.

Min kropp kanske inte är perfekt, men den är verklighet. Och jag, jag är inte perfekt i andras ögon kanske, men i mina ögon är jag den viktigaste och mest fantastiska människan i mitt liv, och det kan ingen ta ifrån mig.


Han med stort H



Vara 3 milimeter ifrån dig
Känna din lukt
Dra med fingrarna längst din ryggrad
Min hand som passar så bra i din
Dina mörka, ruffsiga lockar
Honungsögonen
Spontansjungandet
Hur fräknarna blir fler & fler när det är sommar
Dina händer runt mina höfter
Mjuka läppar, varma kyssar
Prova mitt förnamn mot ditt efternamn
Ligga tätt och känna din kroppsvärme
Hur mina kuddar luktar som dig efter att du sovit i min säng
Dina blyga påståenden
Alla knäppa kommentarer
..Och att få vara din och veta att du är min


Dolt buskap


Gul klänning. Kyssar. Sms. Knästrumpor. Glömda nycklar. Osammanfatthängbar.


Revolution from my floor




Sex


RSS 2.0