Den finaste förtidiga födelsedagspresent jag någonsin fått.
Nu ska jag återgå till kemin som antagligen blir min död. Inte ens kaffe och Winnerbäck hjälper.

Ärtor och kärlek mina vänner

"Varför jag har börjat släppa taget om saker jag vill skriva har jag faktiskt en annan blogg att tacka för. Em skriver helt fantastiskt och varje ord når ända fram till ens hjärta och jag känner verkligen att mina fingrar skulle kunna prata samma språk som hennes. Det är en lite häftig känsla faktiskt. Så tack Em, tack för att du är så himla inspirerande och har fått mig att våga igen." - Madeleine

Den finaste komplimang jag antagligen fått - någonsin. Om det är någonting jag vill uppnå med mitt liv, så är det att kunna inspirera andra. Att ha den möjligheten tycker jag är obetalbar.

Tänkte att vi skulle kika på fina lyriker ifrån mina just nu mest sönderspelade låtar. Såna som greppar tag om hjärtat, såna som får luften att stanna och såna som får en att gråta den lyckligaste dagen. Det är såna här låtar som man kan inspireras utav oändligt och som man kan lyssna på om och om igen.

Rocky Votolato - White daisy passing
All those evenings on the back deck of our first apartment
They meant everything but the wind just carried them off
And you can’t go back now, just a passing moment gone

John Mayer - Free fallin'
All the bad boys are standning in the shadows, and all the good girls are home with broken hearts

Regina Spektor - Laughing with
God could be funny at a cocktailparty when listening to a good God themed joke
But no one's laughing at God when they see the one they love hand in hand with someone else

Damien Rice - Lonelily
You lonelily let him push under your bone

Joshua Radin - Winter
And I remember the sound, of your November downtown, and I remember the truth a warm December with you


Puss!

.. att alla mina läsare fick uppleva kärlek. Hur det är att ha ett par mjuka läppar att kyssa, en varm kropp att somna tätt intill, ha någon att dela oändliga skratt med och när kinderna är randigt svarta ha en axel att gråta ut emot. Jag tror inte heller att det finns en person som man ska försöka hitta under sin livstid, utan flera. Det finns oändligt många fina pojkar med ruffsigt hår, eller flickor med kittlande skratt som passar just dig. Det finns faktiskt någon där ute som verkligen längtar efter en sån som dig, precis så som du är. Som skulle tappa fattning om tid och rum bara för att få vara dig nära.

Jag önskar verkligen innerligt, att ni någon gång, förhoppningsvis snart, kommer att få ta del utav glädjen som man delar med någon annan. Det finns en mening med allting, det finns en mening i att skratta, gråta, skrika, hata. Och det är att det berör någon annan. Ensam är inte stark, den som kom på det uttrycket var antagligen inte ensam.

Vad önskar ni?

· Morgonkylig luft, det känns enklare och enklare att andas för varje dag som går
· Sömn, jag kan sällan sova så bra som jag gör den här årstiden
· Naturen nu, sån oändlig inspiration och jag finner någon löjlig harmonisk, inre balans när jag promenerar nu när sommaren slår över till höst
· På väg, finns ingenting jag uppskattar mer än lite egen dötid på en ranglig buss eller ett försenat tåg  tillsammans med sönderlyssnad musik
· Sex, set me free
· Varje ny årstid, det känns som en ny chans att bryta upp, slå om, förändra och chockera
· Erica, ett simpelt tack räcker gott och väl

Tills idag hade vi en skoluppgift i ämnet Människan socialt och kulturellt som gick ut på att skriva om sin egna identitet och vilka händelser under sitt livs förlopp som har format en, hur man ser på sig själv och vad man framstår som. Jag bröt ihop ett litet tag, men det här är nog en oerhört nyttig sak att skriva om och också låta andra ta del utav, så här får ni hela texten ocensurerad.

Vem är jag?

Jag har länge sett mig själv som en ofångad fjäril. En fjäril är vacker att vila ögonen på, men man tänker aldrig längre än så. I mina egna ögon är jag vacker inifrån och ut. Men jag har också lärt mig att yta spelar roll i andra människors sätt att bedömma. Jag har formats oerhört utav folks hårda ord och värderingar. Det är enklare att bli älskad med långt, blondt och ruffsigt hår och stora ögon med sug i blicken. Dock vet jag också att bakom varje polerad och väl uppbyggda yta så vilar det någonting mycket mer än väsentliga saker. Under de tunna lagret utav hud och djupt bakom alla ben så finns det någonting som gör en människa till en person.

Jag växte upp i en kontrast utav svart och vitt. Det svarta representerar min pappa. Jag känner att han aldrig varit en del av varken mig eller mitt liv och det har påverkat mig oerhört. Jag vet ända in i märgen att alla behöver en manlig och en kvinnlig förebild, och en manlig skulle jag inte påstå att jag haft. Det kanske är därför som jag ibland nästan desperat fastnar vid någon kille, klänger mig fast med hårt grepp och hoppas att hitta det där förtroendet i någon annan än min egen pappa. Jag har hoppats och hoppats, men blivit besviken gång på gång av honom. Jag tror det har resulterat i att jag nu läser av människor lättare än andra, jag ser direkt om en människa vill någon illa eller bara väl.

Jag har lärt mig att gå rakryggad och stolt igenom livet. Det kommer jag alltid komma ett steg längre på. Och jag har min mamma att tacka för det. Det vita, det rena som alltid är säkert, det är min mamma. Hon har alltid rott om mig lite extra, hållt i mig som om jag var en porslinsdocka, redo att slås i tusen bitar utav golvet som snuddar vid mina fötter. Jag tvekar inte en enda sekund på att hon skulle gå ut i krig för min skull om det skulle behövas. Hon tror på mig, varje dag får hon mig att förstå att jag är värdefull trotts allt smuts och all orättvisa som finns i den här världen. Jag är evigt tacksam för att jag har en mamma som vet mitt eget bästa och aldrig sätter sig själv i första hand.

Jag lärde mig att skriva när jag var 4 år. Jag hade redan då travar med sönderskrivna böcker endast fyllda med de få ord jag kunde då. Skrivandet har format hela mig. Likt en bit lera har jag tagit form ju mer jag skrivit och desto fler tankar jag fått ned på papper. Det bor en liten poet i mig, som ständigt vill hitta nya sätt att visa framfötterna och jag tror att den personen vuxit fram efter alla år med vårdnadstvister, hot, elaka styvmammor, otrygghet och oro. Ingen terapi i världen skulle bita på mig - varken då eller nu. Jag har valt att vandra igenom livet utan att berätta vidare om trauman och upplevelser jag varit med om, mest för att jag vet hur fort folk drar en över en kam och hur felbedömd man kan bli. Jag vill att folk sa se mig, innan någonting annat. Men bara för att jag inte talar om saker, betyder det inte att världen inte vet om dem. Jag uttrycker ständigt mina upplevelser och känslor som dolda budskap i vartenda noggrannt utvalt ord och genomtänkta textstycke.

En annan räddning mitt i kaoset var Emil. Han kom in i mitt liv precis när det behövdes. Min själsfrände, min bästa vän och min absolut största kärlek. Han vårdar mig som en öm lilja och jag önskar ibland att jag kunde ge honom hela världen för allt jag fått honom att gå igenom. Det spelar ingen roll hur mycket snår vi måste fäkta oss igenom, för han springer alltid precis bakom mig i varje strid. Även om jag ibland tvivlar på att han ska orka dras med mina känslosvallningar så har han varje gång, under 4 års tid, har han plåstrat om mig på nytt efter alla fall. Han har gjort mig till jag, med sina uppmaningar, ärliga ord och det oändliga tålamodet. Men han har också gett mig det viktigaste i livet. Kärlek.

Jag är en nyfödd själ, jag har gått igenom pistolskott men alltid rest mig efter alla kulor som träffat. Jag kan gå framåt utan att se tillbaka och jag har lärt mig att skratta och sprudla utav lycka, trotts att livet haft sina motgångar. Mina närmaste vårdar jag väl, för jag vet att både vänskap och kärlek kan falla ur ens händer likt silke. Och vänskap och kärlek är trotts allt det enda man har kvar när livet klätt av en naken och utsatt en för prov som bryter ned en totalt.

Someone like you, and all you know, and how you speak
Countless lovers under cover of the street

Idag är jag på språng, idag ska jag pussla ihop mig själv. Så länge har jag gjort en drop dead-spellista till er med Spotify, som beskriver mig utan och innantill. Klicka bara här för en musikupplevelse när den är som bäst.

Puss!

Överraskningsfest för min partner in crime. Tack alla som dök upp och gjorde kvällen oförglömlig.

Och jag springer omkring i cirklar,
när världen sluter upp.

(Och vill dessutom bara passa på att tala om för min fina vän Amanda att du är värd det bästa och låt aldrig någon trampa på dig!
Du är guld värd, socker.)

Om mig
Hur gammal är du?
Den ständiga frågan. Jag är 16 år, jag lovar.
Vilket gymnasium går du på?
Jag går i Samgymnasiet i Jakobsberg, Beteendevetenskaps-profil.
Hur har din sommar varit?
Underbar och så himlans fin. Jag har inte behövt vara ifrån Min Prins så mycket som jag har behövt tidigare somrar, och jag har fått uppleva sommarsverige som jag älskar oerhört. Kombinationen av värmebölja och smattriga regnkvällar framför VHS-filmer. Oslagbart!
När hånglade du första gången?
Måste varit med Adam som var min första pojkvän. Jag minns inte alls när det var, men jag antar att det var rätt stelt och obekvämt. Lite synd att jag inte kommer ihåg det, det är ändå ett rätt så charmigt minne att ha.


Det mest fantastiska.

Vad är det mest fantastiska du vet?
Emil.
Har du körkort?
Nej, eftersom jag inte är 18. Fast jag övningskör inte ens, eftersom jag inte känner något behov utav att ta körkort. Den dagen jag behöver en bil och känner att jag vill förorena miljön och bli en aning latare av mig - den dagen tar jag körkort.

Min vackra mamma.

Förebilder?
Min mamma. Det finns ingen klokare eller mer inspirerande person än henne.
Berätta något om dig vi inte vet.
Det här kommer låta knäppt. Jag har nypt i min armhåla hela mitt liv. Det började att jag nöp i mammas armveck och armhåla när jag var nyfödd. Sen när jag blev äldre så fick jag inte göra det på henne längre, så då började jag göra det på mig själv. Jag gör det jämt, det går inte att sluta.
Får du ibland höra att du liknar någon kändis?
Jag har hört en hel del under mitt liv kan jag lova. Scarlett Johanssen, Katherine Heigl, Marilyn Monroe, Christina Aguilera och Carolina Gynning på den gamla tiden. Men Scarlett Johanssen får jag höra väldigt ofta.
Vad önskar du dig mest av allt just nu?
Att vintern inte kommer allt för fort. Och att en av mina närmsta vänner får en storslagen födelsedag på fredag! Då är allting fulländat.
Ler du?
Om jag gör.

Livet
Drömyrke?
Jag vill jobba som socionom eller psykolog. Gärna med ungdomar med ätstörningar, eftersom jag vill kombinera mitt intresse för hälsosam mat och livsstil med det jag brinner mest för - att hjälpa andra. Jag har redan hittat en utbildning som jag ska gå efter gymnasiet. Socionomprogrammet med profilen rehablitering, ohälsa och missbruk.
Drömlivssituation?
Min största dröm är att få slå mig till ro efter att ha levt helt galet och spårat på resande fot i världen. Jag vill hitta ett pittoreskt hus med en vacker trädgård (jag har någon förkärlek till att odla saker och se hur växter och plantor får ett liv), som ligger på ett ställe med "ute-på-landet-känsla" men ändå ligger nära civilisation och storstad, jag vill ha massor med katter och kanske en hund för Emils skull. Självklart så vill jag ha barn som ska få växa upp tryggt och nära mig. Jag vill ha ett jobb som jag känner att jag kan prestera i och som ger mig någonting. Jag kan skriva i en oändlighet, men det viktigaste är att vara omringad med saker som får en att känna lycka, kärlek och tacksamhet. Och som får en att känna sig lugn och harmonisk.
Vad tycker du är meningen med livet?
Att hitta sin själsfrände och ta reda på vad man vill göra för världen. Jag tror inte man kan hitta en specifik mening faktiskt.
Vad är det finaste i din vardag? Vad är det som gör din vardag sådär speciell och lite extra fin?
Det som gör min vardag extra fin är goda frukostar, jag ser alltid till att ha tid över till att laga en ordentlig frukost på morgonen. Min prins, som lyfter upp mig efter alla långa sega dagar, mina vänner som skrattar både med och åt mig om dagarna, att sitta i lugn och ro på bussen och lyssna på musik eller läsa en bra bok, gå på gymmet och träna tills det värker i hela kroppen och att se uttjatade serier på TV om kvällarna.

Känslor, kärlek & familj

Om du någon dag eller under en tid känner att allt verkligen bara inte är bra, man vill bara gömma sig i ett litet svart hörn i en evighet. Hur löser du det då?
Jag anser att man inte ska försöka lösa känslor med olika metoder. Det bästa är att bara känna det man känner och bara låta det rinna av en. Jag finner alltid stöd i nära vänner, vackra låtar med fina budskap, varma bad och böcker. Men egentligen är det enklare än så. Vill man gråta - gråt. Behöver man skrika - skrik. Svårare än så är det inte.
Hur känns det att ha kärlek så nära och varm?
Jag känner mig väldigt lyckligt lottad och löjligt bortskämd emellanåt. Jag önskar att alla kunde få ha en så fin och genuint vacker människa att dela all sin vakna tid med. Att ha någon som man kan vända sig till oavsett situation eller tid på dygnet är viktigt för alla, och jag lovar att ni som så länge letat och längtat kommer hitta någon när ni minst anar det. Och ibland är det lätt att glömma bort att kärleken kan finnas närmare än man tror.
Vad gör du när du är arg?
Bokstavligen nu, så blir jag nästan inte arg. Jag blir oftast ledsen. När jag ser om mord och våldtäkter på tv blir jag inte arg och frustrerad, utan jag brister ut i gråt. Istället för att stå och trampa och skrika så börjar jag gråta helt enkelt. Jag vet inte riktigt varför.
Vad är den bästa respektive värsta känslan i hela världen?
Bästa: Kärlek. Värsta: Kärlek.
Har du haft olika syn på kärlek?
Jag förstår att många som läser min blogg får en bild utav mig som den lyckliga prinsessan som fick sin prins och levde lyckliga i alla sina dagar. Men jag är inte alls så. Jag tycker att kärlek är en smutsig, obekväm och kvävande känsla men som samtidigt är det vackraste en människa kan ta del utav. Jag tror stenhårt på att kärlek både kan rädda och förstöra liv. Känslor är väl egentligen kanske det konstigaste en människa besitter.
Känner du dig lycklig?
Oerhört.

Min syster Saga.

Kan du berätta lite om din familj? Lite om din pappa och så?
Det här är något utav ett känsligt och väldigt privat ämne, men jag väljer att berätta lite överslätat. Min familj består utav min mamma, min helsyster, min pojkvän och min kanin i princip. Min pappa bor på andra sidan jorden, i Florida närmare bestämt. Jag har ingen kontakt alls med honom, och det beror dock kanske inte på pappa som person, utan mer hur han har prioriterat saker i livet och vilka vägar han valt att ta i obekväma situationer. Han har sårat mig oerhört mycket och min syn på manliga förebilder och pappor överhuvudtaget är rätt så förstörd. Jag saknar min pappa så att det gör ont, kanske för att jag vet att han någonstans kan vara en bra förälder även till mig om han bara vill. Min mamma är min bästa vän. Vi bråkar aldrig, vi kan sitta och prata på de mest underliga platser under flera timmar, vi kan skratta och vi kan gråta tillsammans. Hon inspirerar och stöttar mig i allt jag vill göra och jag vet att om jag någonsin skulle vara i knipa så skulle hon inte vara långt borta. Min syster Saga och jag har självklart en rätt typisk syskonrelation anser jag i mina ögon. Men många påstår att vi är alldeles för snälla och gulliga mot varandra. Många storasyskon kan få väldigt överbeskyddande känslor för sina respektive småsyskon, medans jag tycker att hon ska få lära sig allting själv och lära sig av de misstag och vägar hon gör och tar. Vi kan prata om allt och vi förstår varandra utan att behöva säga saker i ord. Jag har även en halvsyster, som min pappa har med sin nya fru. Hon heter Vendela och henne kan jag nog inte ens prata om för då går jag sönder i tusen bitar.

Yta & kroppen

Hur skulle du beskriva din (kläd)stil?
Fiktiv och uttrycksfull. Jag tycker att det är viktigt att kunna uttrycka vem man är som person, och jag älskar att bära saker som ingen annan skulle sätta på sig, eller att hitta annorlunda smycken som speglar vem jag är. Jag tror också att den är väldigt variabel, då jag ofta kan se någonting fint i alla plag och göra de till min egna grej. Jag har alltid blivit accosierad med min klädstil.
Vilka är dina fulaste / finaste trosor?
Min kamera är på vift, annars hade jag ansträngt mig till att ta bilder, men ni får en liten beskrivning istället helt enkelt. Mina finaste trosor är ett par svarta i spets med rosa detaljer och knyt baktill med sidenrosett. De sitter så fint och man känner sig lite pillsk när man har dem på sig. Mina fulaste.. Lite svårare. Har en liten fablessé för underkläder i spets och köper nästan därför bara sådanna. Men jag har ett par stringtrosor som verkligen är skrikrosa, sådär att det skär i ögonen. De är rätt knäppa, mer än fula.
Trivs du i din egna kropp, vad har du för komplex?
Jag har kommit till det stadiet där jag uppskattar min kropp och mår bra i hur jag ser ut. Jag har insett att jag ser ut på ett visst sätt, och jag har lärt mig att tycka om det mesta på min kropp. Jag försöker att inte fokusera på saker som jag inte gillar speciellt mycket, det är inte alls bra för självförtroendet.
Har du fortfarande ätstörningar eller onda tankar, hur hanterar du de?
Jag tror att om man en gång hamnat i det träsket där man blir helt besatt av vad man kan äta och inte, så kommer det ligga kvar och skava en väldigt lång tid framöver. Det är klart jag tänker på vad jag stoppar i mig fortfarande, men inte för att se bra ut. Utan för att må bra. Jag har aldrig haft onda tankar om mig själv, då jag vet att en lycklig inställning till livet ligger i tankesättet.
Hur mycket väger du?
Jag vet inte varför det ska spela någon roll. Men jag väger ca 60 kg mer eller mindre. Och jag har aldrig mått bättre, ärligt talat.
Om du var tvungen att tatuera dig, vart och vad?
Jag har redan en tatuering i nacken, veritas et aequitas, som betyder sanning och rättvisa. Den betyder oerhört mycket för mig då den symboliserar min vänskap med min närmsta vän. Jag ska snart göra en ny, en text på insidan av underarmen. Mer än så får ni inte veta just nu!
Tränar du? Vad?
Jag tränar 3-4 gånger i veckan. Jag gymmar, joggar, yogar och går på olika pass. Nu efter sommaren har jag väl mer eller mindre rivstartat för att komma igång, jag gymmar varannan dag och tränar då olika muskelgrupper varje gång. Sen försöker jag gå på ett corepass eller kanske ki-jympa. Jag tränar för att må bra både fysiskt och psykiskt. Och för att det är roligt, såklart.
Vilket är höstens absolut finaste/trendigaste musthaveplagg enligt dig?
Ingenting, för det skulle vara så tråkigt om alla såg likadana ut. Jag tänker i alla fall ha min svarta, stora sjal varje dag. Kanske köpa en till. Men jag vet ingenting om mode, jag sätter bara på mig det min magkänsla tycker är tjusigt och passar bra ihop, sen får det bära eller brista.
Hur sköter du din hy och ditt hår? Produkter?
Med min hy är jag löjligt noggrann, eftersom jag har haft mild akne och det finns fåbrå till vuxenakne i min släkt. Jag tvättar ansiktet morgon och kväll med rengöringsgel från Garnier, och så smörjer jag mig med en återuppbyggande kräm med aloe vera som heter Nicel, som tyvärr bara finns i USA. Jag använder bara mineralpuder och aldrig igentäppande foundation eller concealer. Jag somnar aldrig med smink, har nog gjort det en gång i hela mitt liv. Just nu är min hy väldigt fin och slät, men ibland får jag finnar precis som alla andra. Då klämmer jag och baddar sen med aloe vera. Jag vet, man ska inte klämma..
Till mitt hår brukar jag använda lite dyrare schampoon, eftersom det lätt blir så slitet. Jag fönar aldrig och använder aldrig heller platt/locktång.
Vad skulle du definiera din klädstil som?
Egentligen samma fråga som tidigare. Men definitionen av min stil är nog lite futuristisk otippad med drag utav 50-talet.

Bloggen & mina texter

Om du skulle få välja mellan att aldrig mer läsa en bok eller aldrig mer få blogga, vad skulle du välja?
Aldrig mer blogga. Den frågan är faktiskt inte ens svår. Att läsa ger mig så oerhört mycket mer än vad min blogg gör. I en bok finns det inspiration som endast man själv sätter gränser för, dolda buskap att ta med sig föralltid och en helt annan värld. En blogg är en stressfaktor och en cyberdagbok. Jag skulle antagligen må bättre om jag bara slutade blogga, men det är svårt.
Vart får du all fantasi från? Till dina texter tänker jag på.
Precis som jag svarade på någon fråga här över, min uppväxt och alla händelser. Jag är expert på att gå tillbaka till känslor och sätta ord på dem. Sen så är jag inte rädd för att inspireras utav andra. Jag plockar ofta upp ord jag gillar, eller en viss känsla i en text. Men det viktigaste för mig är att inte tänka så mycket när jag skriver, det ska vara en arbetad tanke som får komma ut hur den vill just för stunden ungefär.
Du skriver ofta väldigt djupa texter, och du måste ju ha tänkt en del kloka tankar innan du har skrivit ner dem. Tänker du väldigt mycket på allt det där du skriver om?
Jag tänker så oerhört mycket. Jag känner ofta att jag är mer i min egna värld, än närvarande i den värld vi faktiskt lever i. Och dessutom har jag varit med om oerhört mycket saker under mitt liv hitillst. Vilket jag nu i efterhand kan känna mig tacksam för - eftersom jag kan gå tillbaka och inspireras bland mängder utav känslor och tankar.

Visar du dina vackra ord och ting för din prins?
Jag visar vissa texter som jag är väldigt nöjd med för honom. Ibland smygläser han min blogg också, även om han inte riktigt erkänner det alla gånger. Fast han är mina mest kritiska ögon, så ibland kan det kännas lite nervöst, men jag antar att varje text jag visar är en lärorik upplevelse med ord och kommentarer från hans sida.
Är det du som skriver?
Allt på min blogg är skrivet utav mig, om inget annat namn anges.
Hur länge har du hållt på att skriva?
Jag lärde mig skriva oerhört tidigt, redan när jag var 4. Hur knäppt det än låter. Jag har massor med böcker från när jag var liten där jag bara skrivit namn på personer eller saker jag tyckte om. Och innan jag lärde mig att skriva så skrev jag bara massor med krumelurer som skulle föreställa ord. Det har funnits med mig så länge jag kan minnas, så ett bättre svar än föralltid kan jag inte ge.

Åsikter

Tror du på att det finns något gott i alla människor?
Ja, det tror jag. Det kan låta en aning naivt och blåögdt, men jag tror att alla föds goda. Sen fungerar livet på ett så underligt sätt, för det formar alla människor till olika individer. Olika händelser påverkar oss alla olika. Och det är på den vägen man kan förvandlas till en hemsk person som vill andra illa, eller som ser sig själv ur för stora ögon. Men från början är vi alla likna nakna och orörda.
Vad skulle du vilja skulle hända efter döden?
Jag tror att vi föds om i ett nytt liv. Att det vi inte lärt oss i det livet vi precis levt, får vi en till chans att ta del utav. Jag tror också att vi tar med oss en del utav vår personlighet vidare, för att bygga på den och skaffa nya livserfarenheter. Jag är hundra procent på att jag har livt flera liv innan, och tror dessutom stenhårt på att man i drömmar eller under hyptnos kan se tillbaka på tidigare liv.
Hur ser du på one-night stands?
Jag har i princip alltid haft ett fast och fungerande förhållande och har därför inga vidare erfarenheter. Men jag kan förstå mig på folk som vill leva livet och inte tänka på konsekvenser och morgondagen. Men personligen tycker jag att det är viktigare med kärlek än ett ligg.
Är du rädd för döden?
Ja, rätt mycket faktiskt. Inte på det sättet att jag själv är rädd för att dö, utan för att det är någonting okontrollerat som kan rycka med sig någon jag älskar när jag minst anar det. Jag har väldigt svårt att ens sätta mig in i tanken på att någon jag älskar aldrig mer ska prata med mig eller hålla om mig.
Politisk inställning?
Jag är väldigt öppensinnad och har svårt att ta ställning. Jag skulle väl säga någonting i mitten, för jag är en liberal person som anser att vänsterpolitiken är lite vettigare.
Tror du att man kan ändra sin personlighet? (Man kanske vill ändra sitt sätt att vara/prata/utstråla/möta... Eller är det att "inte vara sig själv" och något som förr eller senare kommer rinna ut i sanden? Ibland blir man ju trött på sig själv och hur man är... Vad säger du?
Jag tror att man i grund och botten alltid kommer ha den personlighet som tagit form ifrån första början. Dock tror jag att vi människor påverkas oerhört mycket utav upplevelser, och kan därför forma nya åsikter och personlighetsdrag ju mer livserfarna vi är.

Musik & film

Vilken låt skulle vara ledmotivet till filmen om dig?
Jag tänkte på den här frågan en hel dag. Bokstavligen. Jag älskar musik och det finns många låtar som jag antagligen aldrig skulle klara mig utan nu efter att ha hört dom. Men jag har ändå valt en låt som inte ligger mig jättenära till hands, nämnligen den här. Texten är djup men enkel på samma gång, lite som mig - kanske.
Vad lyssnar du på för musik?
Coldplay, Lars Winnerbäck, Bon Iver, Josh Pyke, Belle & Sebastian, She & Him, Regina Spektor, Johnossi, Lykke Li, José Gonzalez, Lisa Ekdahl, John Mayer, A Camp, Oasis, Fleet foxes, Tunng, U2, Damien Rice, A fine frenzy, Yael Naïm, Kings of leon, Jeff Buckley, Billie the vision and the dancers, Razorlight och Eagle-eye cherry lyssnar jag mest på just nu.
Favoritartister?
Coldplay och Winnerbäck. Deras musik är min religion och jag skulle inte vara jag om den musiken inte fanns.
Om du vore en låt, vilken skulle det vara?
Den här.
Vilka roller i filmer har du haft en crush på?
Brad Pitt i Fight Club. Jag tycker inte att han är den sexigaste mannen här i världen som många andra tycker, men i den här rollen är han outstanding. Och jag önskar verkligen hans karraktär existerade i verkligheten, vi hade varit ett häftigt par tror jag. Och så är jag ju självfallet vis oerhört svag för Christina (Scarlett Johanssen) i Vicky Christina Barcelona. Tycker hon verkar sådär lite sexigt mystisk och öppen för nya upplevelser.
Om du bara fick lyssna på en artist och bara läsa böcker av en författare resten av livet. Vilka skulle du välja då?
Jag skulle bara lyssna på Coldplay, för deras ord i kombination med musiken är oslagbar och tilltalar mig något så ofattbart mycket. Böcker blir lite svårare, jag gillar dock Marcus Birro väldigt mycket för tillfället, men hittar
ständigt nya författare som ger mig någonting. Men i nuläget så skulle jag säga honom.

Mat
Vilken gröt du tycker bäst om?
Havregrynsgröt. Jag äter det till frukost nästan varje dag, och ofta till middag eller lunch om jag inte hittar något annat att laga. Jag brukar ha i linfrön och solroskärnor för det blir mycket godare då. Min favoritkombination är gröten med blåbärssylt eller med bananer, honung och krossade nötter. Mums!
Favorit smak på Läkerol?
Läkerol Gigant Strawberry/Licorice om dom finns kvar. Annars Salkmiak.
Vilket är ditt favoritgodis?
Jag äter sällan godis. Men jag tycker om kombinatinen mint/choklad löjligt mycket. Det mesta med mint går faktiskt ned, ett tag var jag helt knäpp i polkagrisar.

Övrigt

Vad gör du på morgonen, typ precis efter att du klivit upp?
Det första jag gör är att sätta upp håret och stoppar fötterna i mina tofflor.

En liten Effie.

Vilket är ditt favoritdjur?
Sen jag var liten har jag varit faschinerad utav tigrar. Mest för att de är väldigt vackra. Men jag älskar faktiskt de flesta djur. Katter och kaniner ligger väl närmast hjärtat. Som en nära vän till mig sa: "När du blir stor kommer du bli en såndär tant som bjuder på karameller och låter alla klappa dina tio katter". Min kanin Effie är självfallet den sötaste krabat jag vet.
Favoritspråk?
Jag har upptäckt en sak. Jag slutar tycka språk är vackra när jag lär mig dem. Först älskade jag spanska och tyckte det lät väldigt snittsigt att slänga ur sig spanska ord då och då. Sen pluggade jag det och magin var bruten. Sen blev jag handlöst förälskad i franska, för det lät så romantiskt. Men nu är även det förstört för alla verbböjningar går mig på nerverna. Så just nu är det ryska, det låter mystiskt. Och jag lovar - jag ska inte lära mig det.
Favoritprogram på tv?
Jag är löjligt förtjust i alla matlagningsprogram. Det är någon viss avslappning bakom dem. Annars gillar jag dokumentärer och kriminalserier.
Föredrar du genomskinliga, randiga, prickiga, rutiga eller enfärgade tandborstar?
Vilken knäpp fråga. Jag brukar bara ha enfärgade, världen är väl kanske lite enformig eftersom att det verkar vara det enda som går att få tag på. Men om det fanns prickiga skulle jag gärna skaffa mig en sån.

Mitt landställe.

Favoritplats?
Mitt landställe i Ängelsberg. Så vackert året runt och jag mår så löjligt bra när jag är där.
Vad skulle du välja för 3 saker att ta med dig om du blev inlåst i en källare i ett år?
Min iPod, för att jag finner mer tröst och lycka i musik än någonting annat. Min dagbok, för att jag har skrivit nästan varje dag så länge jag kan minnas och skulle inte känna mig komplett utan att få göra det. Och en mobiltelefon, hur tråkigt det än låter. Men att höra en välbekant röst är nog någonting som är oerhört viktigt för alla människor.

Kärlek

Det är ofta jag får små kommentarer och funderingar om allt mellan himmel och jord, så jag tänkte att eftersom jag har sadlat om på ny bana kan vi kanske sattsa på en ny frågestund? Även om en hel del läsare försvann, finns det ni trogna som ständigt läser. Och jag är säker på att ni har någonting att komma med.

Chockera mig, var kreativa!

Til death do us party