Viker omsorgsfullt ihop brevet, trycksvärta upp till tänderna
Och inte ett handskrivet ord för vem vill prata med en sån som jag om ens skriva
Nej, jag tänkte väl det och jag förseglar kuveret
Låter fingrarna glida över budskapet som jag aldrig kunde få fram verbalt
Jag kanske är för blåögd för mitt eget bästa eller vill du verkligen döda mig tänkte jag fort
Likt en brännskada i ansiktet som jag aldrig kommer kunna dölja och alltid kommer tvingas leva med
Och fort leker jag med tanken att du var min drake och jag fick andas i din nacke och fingra i det röda håret
Medans kaffet blivit klart för länge sedan kanske till och med kallt
Men det finns ingen tid för oss
Eller du har ingen tid för mig 
Jag springer längs asfaltstung mark ända ner till posten
Och med hjärtat i halsen och med saltstänk som letat sig in under blusen kysser jag brevet en sista gång
Innan jag lämnar över det till en tjock dam som saknar en tand i glasluckan
Vi växlar inga ord hon tittar bara på mig som jag var en vante som tappats bort
Eller kanske en vilsen själ men det är jag å andra sidan också
Och jag dränker mina sorger i mina kläder som smakar tårar gömmer mig så gott det går
Även fast det känns som om hela världen stirrar på mig 
Helt plötsligt har jag skapat mig en egen omloppsbana
Men precis när en lång man som jag antar är lika ensam som jag för att han gungar så förvirrat,
kanske desperat går förbi mig så träffar det mig att fan fan fan ingen avsändare på det redan skickade brevet
Och då kommer han ändå aldrig få veta.