Imorgon är det juni. Officielt sommar. Igår tänkte jag på det här med sommar och vinter, för ibland får jag känslan av att sommaren skrämmer mig. Jag älskar den, men med en släng av förakt och respekt. Det vackra under är inte konstant och det kan inte vara för evigt. Jag blir rädd för att linda in mig i något mjukt lyckobrus som omsluter mig lika fort som det kan slitas ur mina bara händer. För det är en lång och tråcklig väg till en jävulsk vinter.

Hur som helst. Vi älskar ju sommaren allihopa, det kan jag inte ens lura mig själv att jag inte gör. Och eftersom att varje årstid för med sig nya melodier och kräver nya kompositioner så har jag gjort en spellista som kort och gott heter juni. Den innehåller sånt som jag tar mig igenom sommaren med, lite franskt, lite skevt, lite glatt, lite svenskt och självklart låtar som förknippas med ordet juni. Den fylls väl på när jag behagar. Hoppas ni gillar, klick klick.

Hej. Idag går jag inte till skolan för jag har bara en lektion och gräset är grönare utanför och solen skiner genom persiennerna. Vem behöver skola då? Jag ska lyssna på Mumford & Sons skiva Sigh no more om och om igen, dricka ljummet kaffe, sitta med benen i kors och skriva långa meningslösa texter om mikrokosmos och materiat i mitt hjärta, hångla och somna framför en film kanske. Bara göra, bara vara. Livet är fint dagar som denna.

Vad gör ni idag darlings?

Jag har skrivit om den här filmen en gång förut, fast inte här. Men den är så fängslande, destruktiv och romantisk på en och samma gång att den förtjänar en plats även i denna desperata blogg. Den innehåller vilsna själar, spansk vinglig och aukustisk musik, gröna ängar, värmande solsken, svår konst, rödvinsläppar, sex på kala trägolv, osäkerhet, picknickar, tåflörtar, villkorslös kärlek och bara rak, brutal & ärlig skönhet. Vikcy Cristina Barcelona ser ut ungefär såhär i bilder:







Cristina: "If you don't start undressing me soon this is going to turn into a panel discussion."
Juan Antonio: "We are meant for each other and not meant for each other. It's a contradiction."
Cristina: "I'll go to your room, but you'll have to seduce me."

Ibland undrar jag vart världen är påväg och jag känner att jag inte riktigt kan förhålla mig till saker som händer. Till och från har jag sett på saker som kretsar kring konsumtion av olika slag som ett slags ångestdämpande preparat för någonting man inte kan hantera på ett lämpligt plan.

Titta på detta klipp. Det första intrycket är att jag förfäras över hela upplägget. Jag förstår inte tanken bakom klippet, vart ligger syftet och vad vill man förmedla med detta? Vill man visa upp denna oskyldiga elvaåring som något extra ordinärt som man bör betaga eller vill man faktiskt att folk ska häpnas och trigga igång åsikter om det här?

Mode är ett ämne som alltid kan skapa åsikter hos människor, men när barn och mode går i samma hand skapas en helt annan bild. Precis som Natalie säger i klippet så är Chloé bagarens barn. Hon har växt upp under såna omständigheter där hon ständigt utsatts för påfrestning och mantran. Men finns det inte en skillnad, på att bli tvingad och att välja det själv? Självklart kommer alla barn färgas av sina föräldras intressen och fascinationer för alla möjliga olika ting. Men gränsen är hårfin. Föräldrars åsikter ska kunna inspirera men inte bli ett påtagande faktum. Även om min mamma alltid målat, har hon inte tryckt en pensel i min hand. Men när jag valt att måla har hon uppmuntrat det.

Jag ställer mig självklart frågan om detta skett i detta fall. Troligtvis inte eftersom det är löjligt uppenbart hur hon är trugad till att säga viss saker. Bara en sån sak som att hon har med sig en Christian Louboutin-Barbie som hon menar är omöjlig att öppna, känns helt förvrängt. En elvaåring ska väl med glädje vilja öppna en leksaksförpackning trots dess värde? Eller är detta vårt inpräntade ideal av ett barn?

Jag ska kanske tillägga att jag inte förskönar ett barn som uppfostras till att bli en jävel på piano eller som tvingas ut på regnleriga fotbollsplaner vareviga helg heller - jag ser ingen rätt i det på något som helst plan heller. Ett barn är en egen individ, som måste ha utrymme för att bilda sina egna uppfattningar, känslor, åsikter och romantiseringar. De kräver svängrum och andrum och vem ska ge dem detta om inte föräldrarna?

Som läsare är jag väldigt kräsen tyvärr. Jag läser väldigt mycket, av de flesta och om det mesta men om det inte är skrivet med en personlig jargong eller inte innehåller målande beskrivningar om allt och inget då fungerar det bara inte. Dock försöker jag ge det mesta en chans för de flesta läsupplevelser är bra sådana. Jag har också mycket svårt att sluta läsa en bok jag börjat på.

Senast lästa bok var Uppställning med albatross av Sara Gordans

Senast påbörjade bok: Läser just nu Om natten av Pernilla Glaser, den är så knäppt fin och omslutande att den kanske blir en ny favorit. Om den här boken hade haft en doft hade den doftat av kaffe, regn mot vårhy, rött vin, smutsiga lokaler och jordgubbsfil.

Senast köpta bok/böcker köper så sällan böcker. Att låna ger en verkligare känsla, med biblioteksdoften och att hitta små anteckningar av någon annan i ett hörn på sidan 42. Mycket bättre än nya, plastiga och massproducerade böcker. Men min mamma köpte nyligen Jehåvas jäveln av Henrik Pettersson och Vad är så skört att det bryts när man säger dess namn av Bjørn Sortland till mig, så det får väl räknas.

Favoritdeckarförfattare finns nog egentligen inte. Deckare ger mig oftast inte så mycket så därför undviker jag dem naturligt. Fast John Ajvide Lindqvist som skrivit bland annat Låt den rätte komma in har skrivit en drös andra bra deckare. Camilla Läckenbergs Isprinsessan är också smått fantastisk med tanke på att jag inte alls gillar den typen av böcker.

Jag läser allt av Ulf Lundell, Gunnar Ardelius, Jonas Gardell och Bjørn Sortland (måste dock lägga till ett nästan, för det går ju inte att läsa allt för ingen författare är fulländad och allting kan inte lyckas). Men mina absoluta favoriter, som gång på gång omsluter mitt hjärta, kryper in i mina porer och i mitt medvete.

Jag läser helst inte (genre/författare) deckare och chick-lit. Det finns ett par bra deckare, men jag tycker oftast att det är väldigt tradigt att läsa och ibland känns det lite rörigt utan någon röd tråd. Och chick-lit, förlåt men jag finner ingen som helst mening med denna genre. Jag har aldrig påverkats eller känt någonting alls när jag läst såna böcker så det har jag lagt på hyllan helt.

Vid hyllan för fackböcker letar jag aldrig i princip. Jag läser väl uteslutande bara romaner. Har kanske hänt någon gång att jag ramlat över någon psykologibok eller något om modern konst men det är sällan.

Förutom svenska läser jag gärna orginalspråket på den utgivna boken så länge det är engelska. Annars tycker jag hemskt mycket om att läsa på svenska, jag tycker det är ett oerhört vackert språk faktiskt och tycker desutom att svenska författare oftast behärskar språket något utomordentligt bra.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger Hur man närmar sig ett träd av Eva Dahlgren.

Högst upp på min bok-önskelista-just nu står: Gunnar Ardelius tredje bok, när den än kommer. Kan knappt vänta. Blir alldeles varm bara jag tänker på det, en bättre författare får man leta noga efter.

När jag går på antikvariat letar jag alltid efter den äldsta boken. Inte för att köpa, utan för att känna doften, bläddra mellan de gamla, lövtunna sidorna och för att se hur man använde språket förut. Det finns ett skevt och charmigt antikvariat nära mitt landställe där det jobbar en idog gammal man som alltid brinner för att svara på varenda fråga man ställer. Älskar det.

En kortfilm som är inspirerande, tragisk och komisk på en och samma gång. 

För mig är det oerhört viktig att vara genuin och äkta mot alla människor jag kommer möta genom livets gång. På alla plan. Inte bara i riktiga livet, öga mot öga, utan även på bloggen. För många anses det säkert som en petitess att vara sig själv över internet och i cybervärlden. Jag tror många ser det här med bloggar som ett slags andrum där man kan skapa sig ett alter ego som sedan mer eller mindre börjar krypa under skinnet på en om man inte behärskar någon typ av kontroll över situationen.

Egentligen i torsdags, men det får vara med ändå. Trots att jag mådde riktigt dåligt orkade jag mig iväg till staden med den finaste människan jag vet för lite glass och parkhäng. Körsbärsblommor måste vara det vackraste med hela våren.




På lördag morgon åkte jag iväg tidigt med Min Prins och hans familj på betesutsläpp i Uppsala. Alla borde uppleva.




Dödade lite tid inne i Uppsala, åt galet god thai-buffé, promenerade och hittade bananer bland annat.




På kvällen begav jag mig med mina finaste vänner till Linda som fyllt 18 för att äta middag. Guldkväll.


Söndagen ägnades också åt födelsedag, Min Prins mamma (som fyller år idag, grattis!) bjöd ut familjen på en fransk kväll på A là crêpe på söder. Åt förbjudet god galette med chévrekräm, äpple, honung och parma.

X.

Jag fick frågan om jag inte kunde skriva lite mer om min tatuering, och visst kan jag det. Jag gjorde min första, men definitivt inte sista, tatuering i februari förra året. Alltså, bästa impulsen jag någonsin haft. För mig betyder den världen och jag ångrar den inte en sekund.



Det står veritas et aequitas, vilket är latin och betyder sanning och rättvisa. Från början hade jag bara tänkt att tatuera in veritas eftersom det är ett ord som betytt så oerhört mycket för mig när det varit som värst. Jag och min absolut närmsta och bästa vän Erica använde det här ordet freniskt under några år av tonårsrevolt och det har växt fast i hjärtat. För mig betecknar det en period av livet som var så jävla jobbig men som jag tog mig helskinnad ur och gjorde någonting bra av i slutändan. Erica har en tatuering med samma text vilket har ökat betydelsen ytterligare för mig i efterhand.

Så, resten av livet kommer jag påminnas om att även om världen inte kommer vara sann och rättvis mot mig och alla runt omkring kan jag alltid försöka göra mitt bästa av att vara just det.

För oräkneligt många månader sedan bad jag er om boktips, och ni kom med så många förslag att jag var tvungen att skriva ned en hel lista som har varit en ständig följeslagare vid både bokköp och på biblioteket. Men nu har er väl sammansatta och varierade lista tagit slut, så jag tänkte fråga på nytt. Vad har ni för böcker som ligger nära hjärtat? Romaner, novellsamlingar, prosor, dikter.. Vad som helst. Det skulle göra mig så glad. (Edit: Vuxenböcker, inget lättläst!)

(Har föresten åkt på en dunderförkylning så jag kanske blir lite frånvarande om det blir något långdraget, men jag hoppas på det bästa. Puss fina.)

Vart är händerna när man behöver tända en cigarett
Vart är hjärnkapaciteten när man som mest behöver ett svar
Vart är benen när man bara vill springa ifrån sig själv
Vart är formelsamlingen när man behöver en mall
Vart är du när jag behöver dig som mest.

Någon gång under förra veckan frågade jag er vad ni tycker meningen med livet är. Det är väl en sak som alla människor ständigt går omkring och undrar över, men som faktiskt saknar ett svar. Såna frågor är ju så jobbiga att tyngas med så jag tänkte att vi helt enkelt får skapa lite svar tillsammans. Här är ett urval av vad ni tyckte, mycket klokt.




"Ibland känns det som att meningen med livet faktiskt är kärlek"
"Glädje och välbefinnande"
"Att känna"
"Födas, leva, dö. Och så tror jag att det som händer däremellan är det som är meningen med livet"
"Meningen med livet är att ta sig igenom alla dess hinder - bra som dåliga. Och att ta sig igenom dem på sitt egna lilla vis"
"Att ha så roligt man bara kan"
"Meningen är att vara den man är och inse att man är bra som den"
"Att fylla livet med mening"
"Jag tror det att meningen med livet är att finna sig själv. Och att vara lycklig på vägen dit"
"Jag tror att det är meningen att alla ska komma på själva hur de kommer må bäst"
"Att älska så mycket man hinner"

Själv tror jag att meningen med livet är att våga se sina rädslor, havet, skratt, finna sin egna väg genom allting livet kan fresta en med, göra precis vad hjärtat säger, fånga de där ögonblicken, kyssar och det mesta andra som kan komma i livets väg.

En läsare ville ha lite tips på dagböcker, eftersom när man ger sig ut på jakt möts man oftast av en sjö med dagböcker. Dock med hemska omslag pryda av både hästar, blommor och liknande tråkigheter. Även om jag har haft en väldans tur genom åren och fått fina dagböcker från jordens alla hörn, så ska jag nog kunna knåpa ihop någon liten dagboks-guide åt er raringar.



Mitt första tips är väl att bredda vyerna och kika på anteckningsböcker, för de finns i alla former, färger, tjocklekar och storlekar precis överallt. På Åhléns har jag hittat urfina, men det finns också tjusiga på Pocketshop (se över).



På Ordning&Reda finns det en ocean av dagböcker. Jag gillar klassiska med mjuka men ändå tåliga pärmar, såna går att ta med sig precis överallt utan att de tar upp allt för mycket plats. Och så blir de kärleksfullt utslitna.



Den här är också från Ordning&Reda. Ni ser, en himla massa olika. Den här skriver jag själv i just nu och den fick jag av Min Prins när jag fyllde 17 år. Den är himlans fin och sidorna är helt vita vilket jag tycker är underbart.



Eller så kan man skaffa en klassisk Moleskin, som de allra största författarna använt sig av genom alla tider. Man kan beställa en personligt anpassad moleskin på deras hemsida, där man också kan titta in i andras moleskins och se vad som skapats där. Annars kan man kika in i en vanlig bokhandel så hittar man säkert ett par där med.

Hoppas det var till någon hjälp. Puss!