Som läsare är jag väldigt kräsen tyvärr. Jag läser väldigt mycket, av de flesta och om det mesta men om det inte är skrivet med en personlig jargong eller inte innehåller målande beskrivningar om allt och inget då fungerar det bara inte. Dock försöker jag ge det mesta en chans för de flesta läsupplevelser är bra sådana. Jag har också mycket svårt att sluta läsa en bok jag börjat på.

Senast lästa bok var Uppställning med albatross av Sara Gordans

Senast påbörjade bok: Läser just nu Om natten av Pernilla Glaser, den är så knäppt fin och omslutande att den kanske blir en ny favorit. Om den här boken hade haft en doft hade den doftat av kaffe, regn mot vårhy, rött vin, smutsiga lokaler och jordgubbsfil.

Senast köpta bok/böcker köper så sällan böcker. Att låna ger en verkligare känsla, med biblioteksdoften och att hitta små anteckningar av någon annan i ett hörn på sidan 42. Mycket bättre än nya, plastiga och massproducerade böcker. Men min mamma köpte nyligen Jehåvas jäveln av Henrik Pettersson och Vad är så skört att det bryts när man säger dess namn av Bjørn Sortland till mig, så det får väl räknas.

Favoritdeckarförfattare finns nog egentligen inte. Deckare ger mig oftast inte så mycket så därför undviker jag dem naturligt. Fast John Ajvide Lindqvist som skrivit bland annat Låt den rätte komma in har skrivit en drös andra bra deckare. Camilla Läckenbergs Isprinsessan är också smått fantastisk med tanke på att jag inte alls gillar den typen av böcker.

Jag läser allt av Ulf Lundell, Gunnar Ardelius, Jonas Gardell och Bjørn Sortland (måste dock lägga till ett nästan, för det går ju inte att läsa allt för ingen författare är fulländad och allting kan inte lyckas). Men mina absoluta favoriter, som gång på gång omsluter mitt hjärta, kryper in i mina porer och i mitt medvete.

Jag läser helst inte (genre/författare) deckare och chick-lit. Det finns ett par bra deckare, men jag tycker oftast att det är väldigt tradigt att läsa och ibland känns det lite rörigt utan någon röd tråd. Och chick-lit, förlåt men jag finner ingen som helst mening med denna genre. Jag har aldrig påverkats eller känt någonting alls när jag läst såna böcker så det har jag lagt på hyllan helt.

Vid hyllan för fackböcker letar jag aldrig i princip. Jag läser väl uteslutande bara romaner. Har kanske hänt någon gång att jag ramlat över någon psykologibok eller något om modern konst men det är sällan.

Förutom svenska läser jag gärna orginalspråket på den utgivna boken så länge det är engelska. Annars tycker jag hemskt mycket om att läsa på svenska, jag tycker det är ett oerhört vackert språk faktiskt och tycker desutom att svenska författare oftast behärskar språket något utomordentligt bra.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger Hur man närmar sig ett träd av Eva Dahlgren.

Högst upp på min bok-önskelista-just nu står: Gunnar Ardelius tredje bok, när den än kommer. Kan knappt vänta. Blir alldeles varm bara jag tänker på det, en bättre författare får man leta noga efter.

När jag går på antikvariat letar jag alltid efter den äldsta boken. Inte för att köpa, utan för att känna doften, bläddra mellan de gamla, lövtunna sidorna och för att se hur man använde språket förut. Det finns ett skevt och charmigt antikvariat nära mitt landställe där det jobbar en idog gammal man som alltid brinner för att svara på varenda fråga man ställer. Älskar det.