Idag fick jag ett Beauty Blogger Award av Lesly. Såhär fint skrev hon om mig:

"Jag har följt denna tjej från hennes gammla bloggs start. Hon skriver djupa texter och tankar. Hon heter Ema och vill bli författare. Och när hon ger ut sin första bok kommer jag definitivt att köpa den. Hon skriver otroligt fängslande och kan uttrycka sig som ingen annan. Hon sprider sorg och glädje på samma gång."

Jag vill med det här bara passa på att tacka för era fina, uppmuntrande och ärliga kommentarer som ni lämnar här dagligen. Jag har inte ord nog att beskriva hur mycket glädje det ger mig att det finns folk där ute som påverkas och tar åt sig utav det som jag sitter och skriver med tanken att det här kommer ingen någonsin att läsa. Tack, oerhört mycket tack. Ni är världens underbaraste läsare, från botten av mitt hjärta.

Känner att det är dags för lite musik. Melodierna som räddar mina utdragna pluggkvällar, mina melankoliska nätter och mina grusiga vårpromenader i ensamheten måste nå ut till andra själar. Jag knåpade ihop en lista med klassiker, nya raringar, cykel- kyss- och skrikvänliga låtar. Klicka här om du har spotify.

Hoppas att det kommer kännas såhär på ett ungefär:






Godnatt.

Det står en tant med omsorgsfullt lagda permanentade kruslockar i den lila toningen som döljer åren som satt sina spår. Hon går in i en matbutik med kala stengolv, stirrar ett tag tomt på en fläck i golvets mönster. I hennes plastkorg finns bara portionsförpackningar. För en person.

Plötsligt träffar det mig. Livet blir inte alltid som man räknat med. Barn som man önskar kom, kommer aldrig. Liv man önskar kunde vara för evigt, tar plötsligt hastigt och lustigt bara slut. Och kärlek, vad är det egentligen? Vi tycker så jävla synd om oss själva hela tiden, vi är egoistiska svin som är giriga. Vi vill ha allt och mer mer mer hela tiden. Det finns ingen verklighet utanför drömmarna, allt ska bli precis som drömscenariona i våra huvuden sagt åt oss.

"Jag ville ha barn, men klimakteriet är ingenting man kan undankomma förstår du."
Som om hon läst mina tankar.
"Jag trodde att jag skulle ha två vuxna barn nu, kanske en man att komma hem till efter morgonpromenaden. Men jag har väl väntat och väntat och missat alla som sprungit förbi mig under tiden. Vänta inte du också, snälla du."

Jag går hem och blir helt plötsligt mycket mer tacksam. Tack vare tanten med lila hår nere i snabbköpet.

Hej mina finaste. Jag tänkte fråga er en sak. En inte allt för enkel fråga, vissa kanske inte ens har något svar. Men det behöver inte vara något djupt eller svårfångat, utan något så enkelt som en sommarkväll eller egenrullade cigaretter. Det är upp till var och en.

Vad är meningen med livet? (vad nu livet än är för någonting)

På lördag är det tydligen körsbärsblommans dag. Alltså. Finns det såna dagar? Det är ju fantastiskt att det finns någon som tagit sig tid att skapa en sådan dag. Detta firas tydligen med origami, cosplay och tebryggning i Kungsträdgården på lördag. Ett litet Stockholmstips såhär en vanlig tisdagkväll!

Vi sitter där vi alltid sitter och jag tänker det jag alltid tänker när allting är som jävligast. Att det alltid blåser i motvind just när man går i en uppförsbacke och att jag hatar dina jävla ögon som skapar en liten glimt av sympati i mig. Jag smälter likt en femtonåring som tar någons oskuld i ett festivaltält.

Jag: Du vet att hjärtat är det drägligaste man har
Du: Jaha (jag hatar när du inte säger någonting. Jag känner mig korkad och tom på ord)
Jag: Kanske därför det är infängslat bland alla revben, för att det är så skört likt porslinskatter
Du: Man kan laga vad som helst bara man vill, till och med ett hjärta så oroa dig inte över det
Jag: Sådär skulle du nog inte säga om du visste vad mitt hjärta kunde ställa till med om det hamnade utanför min kropp
Du: Min morfar har ett grishjärta för de hittade inget annat tillräckligt fort, det fungerar det med
Jag: Jämför du mitt hjärta med ett grishjärta?
Du: Kanske. Du har så skev uppfattning om allting. Du måste få lite perspektiv på saker och ting
Jag: Ursäkta?
Du: Min morfar har ett grishjärta och du oroar dig för dina jävla känslosvall som du inte kan tämja, patetiskt.

Och där blir det tyst. Jag skäms över att jag både beundrar och föraktar den här sorts kärlek på samma gång. Tystnaden kryper in i mina porer och jag är närhetssjuk och behöver verkligen sova bredvid någon inatt. Jag slänger en sten mot vattenytan för att bryta ytspänningen. En sten av alla tusen från mitt tunga hjärta.

Hej. Jag simmar omkring i plugg och då hamnar hela livet lite åt sidan. Fruktansvärt just nu, men förmodligen värt allting i framtiden. Hur som helst, tänkte visa den här charmiga och kreativa sidan för en lite ljusare söndag:





(bilderna är klickbara)

Världens mest fantasifulla sida, fullproppad med förslag och idéer om vad man kan tänkas göra när man har det lite sådär regnigt tråkigt. Där finns allt mellan att släppa in någon, säg det med en kvittorivlapp, gör fröbomber, prova en ny stil, ring farmor, ha bananfrossa, brygg ischoklad, sätt sig bredvid någon på bussen och upptäck nya filmer. Ni ser, nu kommer alla ha någonting att göra ett helt år framöver! Måste vara ett av de bästa initiativen någonsin.

Någonting jag kommit underfund med är hur oerhört svårt det är att skriva när allting är så lyckligt. När solen skiner redan när man vaknar på morgonen, när man kan bli kysst i nacken vilken tid på dygnet man än behagar och när allting bara är allmänt bekvämt. Det är oinspirerande att återvända till tradande ord på mängder av papper, för är allting fjäderlätt kommer alla texter sluta likadant. Som dåliga och tjatiga kopior av varandra. Jag försöker njuta i stundens sötma och suga ur all möjlig energi ur den befintliga känslan, för att kapsla in den och leva på den när det känns tungt i framtiden. Alla måsten känns långt bort och det har aldrig känts bättre att inte behöva känna.

 

 

Trevlig helg.

Idag fyller min lillasyster hela 15 år. Hon är inte så liten längre. Ibland önskar jag att hon kanske kunde vara liten föralltid så hon kunde fortsätta med att krypa upp i min säng på morgonen, fråga innan hon lånade saker, titta på tecknade filmer och be mig hålla sällskap istället för att släpa hem en drös med pojkar och komma hem sent på kvällen så att jag blir alldeles orolig. Men det går ju liksom inte. Hon är i alla fall alltid min lillasyster. Hurra hurra hurra för dig idag, du är den finaste.



Vi började med att gå upp hemskt tidigt. Vi lekte lite med kamerastativet som hon fick i present på morgonen. Vilken grej.



Vi begav oss in till staden för att gå på bio, men det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Vi hamnade på uteservering istället. Jag drack kaffe fast jag hade (och har fortfarande) hemskt ont i magen. Blä.



Sen kilade vi in på Beyond Retro. Jag fullkomligt bara älskar.




Vi sprang omkring där inne ett bra tag bland oräkneliga mängder kläder, tyll och peruker. Vi hade helt knäppt roligt åt vissa plagg, helt oförståeligt hur vissa saker faktiskt kan bli sålda.

Sen tog vi tåget hem och tittade på 500 days of summer som hon fick av mig bland annat, vi har ätit pasta med pesto och snart ska vi krypa upp i soffan och äta valnötsglass.

Jag lovade någon gång förra sommaren att jag skulle visa mitt rum, men det har liksom aldrig blivit av. Men nu har jag tagit mig tid till att ta några skapliga bilder. Redigeringsprogrammet la av så de får duga som de är helt enkelt. Men allting har sin charm. Ska bara börja med att kommentera hur knäppt det är att mitt rum faktiskt är helt rosa. Jag gillar egentligen inte alls den färgen, men jag föll handlöst för tapeten så det fick bli på det viset helt enkelt. Följ med på en miniguide i mitt rum mina bönor!


Här är en spegelram utan spegel med mina darlings. Jag har en fäbless för solglasögon, har hur många som helst.




På min byrå trängs mina finaste smycken och saker som bara är allmänt vackra för ögat. Som min vita plåtburk till exempel, som är köpt på loppis för knäppt mycket pengar med tanke på att det bara är en burk. Och en tändsticksask med tjusigt motiv, samt tvålar som är mer utsmyckning än till användning.



Bredvid fönstret har jag två hyllor med omsorgsfullt utvalda saker på. En äkta litografi av en alldeles utmärkt konstnär som min mamma ropat in till mig, kanske den enda tidningen som Lars Winnerbäck gjort en intervju i, Frukost på en främmande planet av Ulf Lundell - den är hur tjock som helst och ibland när jag känner mig lite vemodig eller på sånt där dåsigt humör så tar jag ned den och läser en sida eller två, en vas med en ängel som jag fått av en bloggläsare, receptbok, Vogue, fotoalbum, ett glasäpple och två gamla förpackningar.



Min fotovägg som inte alls är färdig, men ni får se ändå! Bilder på personer som betyder mycket för mig, texter och gåvor, visdomsord och bara vackra bilder.




Bild ett är en hälsning från mina fritidsfröknar som jag fick när jag slutade 6-års skulle jag gissa på. Skulle ju nästan kunna vara skrivet idag! Och bild två är en lite närmare titt på kloka ord från min underbara gudmor som jag fick när jag gick ut grundskolan, samt en närbild på min kusin och mig med min Partner in crime!



Precis ovanför dörren finns mitt och Min Prins handavtryck. Precis framför sängen, så att det sista jag ser är en liten bit av honom innan jag somnar, och det första jag ser när jag vaknar.


Så, nu har ni fått en inblick i mitt rum, om än liten. Hoppas det dög så länge!

Vill fly här ifrån långt bort till ett vatten och en oändligt naken himmel som jag kan förlita mig på för jag finner ingenting som helst givande eller rofyllande i en regnslaskig aprilvärld som denna bland betongen här i förorten. Hörde en gång att det är först man blir lycklig på riktigt som allt svart ifrån då jagar ikapp en och visst fan är det sant har jag börjat tro. Samvetet är ett judiskt påhitt sa någon en gång i tiden och visst är det kanske så, inte judiskt dock men samvetet är inte någonting realistiskt som jag kan relatera till längre. Jag drömmer mig bort ritar drömscenarion i huvudet i en bättre tid vet inte om den är framåt eller ett avtryck från då på min näthinna. Årstiderna förnyar mig rensar mina porer och dammar upp allting samtidigt som jag ramlar ned går inte riktigt att förklara bättre än så. Simmar i vårfloder och tårfloder och jag snuddar vid botten på allt detta oändligt djupa vatten men jag vågar inte riktigt sätta ned fötterna.