Han bakom luggen, han med en skrivbordslåda fylld med minnen. Fantiserar om hans långa ögonfransar, om en vackrare värld och ärligheten som speglas i hans ögon. Kyssar, precis såna som jag blir vimmelkantig av. Jag blir ångvältad, gång på gång av kärlek som väller över mig. Varenda por är igentäppt av min egna juvel. Min eftersmak av regn.

Vem hade jag varit utan dig? Du samlar ihop mina porslinskärvor runt mina bara fötter när allting faller samman. Du får mig att prata halvhögt, halvlågt och nonsens när jag egentligen vill försvinna in i mig själv. En annan dimension på gott och ont. Vill ha dig nära jämt. Närhet. Trygghet.

Hade kunnat anlita en privatdektektiv för att leta världen runt efter en sån som dig. Vända upp och ned på alla jordens hörn.
För dig, för jag hade aldrig behövt mer.