I namnsdagspresent fick jag en alldeles unik och speciell bok utav en obotlig romantiker till författare. Emma, vem är du? utav Calle Ljungström. En mycket kort bok, det tog mig inte ens en timme att läsa ut den. Men vartenda ord är så smärtsamt och uppdiktat på det allraste vardagligaste sättet att de få sidorna inte spelar någon roll.

"Om Emma kan vara vem som helst,hur ska jag då kunna göra min röst hörd och nå ut till vem som helst? Jag måste ställa mig på varje torg jag kommer till och ropa hennes namn. Få fönsterluckor att slås upp, ljudet att eka bland tomma gränder, få det att lägga sig som en viskning ovanpå bullret i någon maskinverkstad, eller sippra över en tröskel till ett stängt sovrum. Om inte hon hör mig, kanske någon som vet vem hon är hör mig."

Calle i klätterträdet åker till Italien för att finna Emma som bara finns i fantasin. Han skriker ut hennes namn över världen, tejpar upp annonser och efterlyser henne i högtalarsystemet på Coop forum. Och allt är på riktigt. Denna Calle har sökt efter sin livs kärlek med världen som spelpjäs, och egentligen vet han inte riktigt vad det är han söker. Nu när jag läst hans ord kan jag inte släppa det. Sedan 2005 har han sökt, och jag blöder för att få veta om han funnit sin Emma.