Jag fick frågan om jag inte kunde skriva lite mer om min tatuering, och visst kan jag det. Jag gjorde min första, men definitivt inte sista, tatuering i februari förra året. Alltså, bästa impulsen jag någonsin haft. För mig betyder den världen och jag ångrar den inte en sekund.



Det står veritas et aequitas, vilket är latin och betyder sanning och rättvisa. Från början hade jag bara tänkt att tatuera in veritas eftersom det är ett ord som betytt så oerhört mycket för mig när det varit som värst. Jag och min absolut närmsta och bästa vän Erica använde det här ordet freniskt under några år av tonårsrevolt och det har växt fast i hjärtat. För mig betecknar det en period av livet som var så jävla jobbig men som jag tog mig helskinnad ur och gjorde någonting bra av i slutändan. Erica har en tatuering med samma text vilket har ökat betydelsen ytterligare för mig i efterhand.

Så, resten av livet kommer jag påminnas om att även om världen inte kommer vara sann och rättvis mot mig och alla runt omkring kan jag alltid försöka göra mitt bästa av att vara just det.

Idag fick jag ett Beauty Blogger Award av Lesly. Såhär fint skrev hon om mig:

"Jag har följt denna tjej från hennes gammla bloggs start. Hon skriver djupa texter och tankar. Hon heter Ema och vill bli författare. Och när hon ger ut sin första bok kommer jag definitivt att köpa den. Hon skriver otroligt fängslande och kan uttrycka sig som ingen annan. Hon sprider sorg och glädje på samma gång."

Jag vill med det här bara passa på att tacka för era fina, uppmuntrande och ärliga kommentarer som ni lämnar här dagligen. Jag har inte ord nog att beskriva hur mycket glädje det ger mig att det finns folk där ute som påverkas och tar åt sig utav det som jag sitter och skriver med tanken att det här kommer ingen någonsin att läsa. Tack, oerhört mycket tack. Ni är världens underbaraste läsare, från botten av mitt hjärta.

"Personen bakom bloggen otherfilthystories är 17 år och bor i Stockholmsområdet. Hon gillar filmer och kaffe, speciellt i kombination.
Hon avskyr magkatarr." - 118100

Psst, glöm inte att jag har skaffat formspring!

Hey Dolly av Amanda Svensson
Den här boken läste jag ut på bara några timmar till att börja med. Den handlar hur som helst om karraktären Dolly som har en pojkvän som bara irriterar och tråkar ut henne på alla vis. Dolly tillber en rockstjärna som dyker upp i de mest obekväma situationer och räddar henne, men det är bara hon som ser honom. Det går inflation i trasiga psyken och skev självbild bland hennes vänner, och hon känner att hon själv ligger i riskzonen. Hennes bästa vän är en medelålders man med en katt, och han försöker få henne att leva i verkligheten, med varierande framgång.

Till och från kändes det som att boken handlade om mig mellan raderna och det är såna böcker som oftast fastnar och som läses om och om igen tills de faller ihop och förblir alldeles kantstötta. Boken är en lyckad skildring av en samtidskomedi som är både smärtsam och energisk på samma gång och jag tror att den här kan gå rakt in i många hjärtan. Den är lite konstig och knäpp, inte lätt att förstå alla gånger vilket man kanske bör tänka på innan man ger sig in i den.


När du blundar tittar jag av Gunnar Ardelius
Här kommer baksidan utav denna bok, för att bara den i sig är helt fantastisk och lockande:
"En dag uppstår ett märkligt hål, din kärlek Sally åker till Berlin och gör jordglober av gamla McDonald's-förpackningar; pappa har stuckit men kommer på nätterna och stoppar ner pengar genom brevinkastet; din mamma sitter och tjuvröker på psyket. Det känns som om alla är på väg någonstans förutom du - det ekar i lägenheten. Farfar ger dig en voodoodocka och din vän Valentin har en gul träningsväska full av vin och du skulle fortfarande byta ut alla underkäkens tänder mot en kram. Du kommer att glömma bort hur hennes mun smakade, hur du en gång svävade fram över den dallrande asfalten som en sömngångare och väntade på att det skulle bli som vanligt igen."

Den här boken är min absoluta favoritbok och jag anser att ord är överflödiga.


Tusen små bitar av James Frey
Tänk dig att du vaknar på ett flygplan. Du har ingen aning om var du har varit eller vart du är på väg. Ditt ansikte är sönderslaget och att du har blåmärken och sår på hela kroppen. Du har ingen plånbok, inga pengar, inget jobb. Polisen letar efter dig. Tänk dig att du bara är 23. Och att det har hänt förut.

Det här är en självbiografi som hugger tag i varenda liten cell och nanopartikel utav kroppen. Den gör ont, den känns, den berör och den får en att tänka efter. Det är en brutal bok, som beskriver missbrukets becksvarta mörker och dess ibland osannolikt negativa konsekvenser. Här finns inget skönmålande eller romantisering utav vissa händelser, utan bara en skoningslös och rå verklighet. I den här klassen av böcker är den överlägset bäst.



Andra böcker jag vill tipsa om
Intet, Nej tack jag åt nyss, Luftslottet som sprängdes, Mest av allt vill jag hångla med någon, Vi som aldrig sa hora, Inte som andra döttrar, Emma, vem är du?, Präriehundarna, Frukost på en främmande planet, Olyckligt kär i ingen speciell, Du tillhör mig, Tisdagarna med Morrie och Våta spår.

Gul klänning. Kyssar. Sms. Knästrumpor. Glömda nycklar. Osammanfatthängbar.

Jag har läst en fantastisk bok. En plats de kallar lyckan. Kanske lite för lättläst, lite för lite poetiska meningar och funderingar, men handlinger slår på så stort att det inte spelar någon roll alls.

Det handlar om två trasiga ungdomssjälar, Mia och John, som båda två - på eget håll, upptäckt ett igenbommat lusthus i en ensam park. Efter en inte allt för lång tid inser de båda att det även är någon annan där. Och det är på den vägen de möts, i lusthuset. De lär sig en hel del utav varandra, eftersom deras tidigare liv är som svart och vitt jämnfört med den andres. Det blir en intensiv och komplicerad historia, även om boken var alldeles för lättläst så tycker jag att ni som gillar fina, korta historier ska ge den en chans.