Min kropp säger verkligen ifrån just nu. Jag trycker bort minsta tecken på stress, plockar ihop alla små ångestmoment och gömmer de längst in under huden. Oavsett vad hjärnan säger så säger hjärtat ifrån när det behövs (och min mage också i det här fallet..) Tur det, annars vet jag inte hur jag skulle må just nu.

Hur som helst, idag när jag kom hem var det raka vägen till soffan med filt och te som följeslagare. Sen låg jag i nästan två timmar och tittade på underbara Lost in Translation. Världens finaste film verkligen, titta bara:










Handlingen borde egentligen tryckas i ord, för den boken skulle bli helt magnifik. Hur som helst, den handlar om två själar som vistas i ett helt okänt land. De är vilsna, övergivna och de har ingen att prata med som förstår sig på dem. De finner varandra när de som mest behövs och filmen är en väldigt fin symbol för att vänskap inte har några regler. Den handlar också om att vara mitt uppe i livet och inse att det inte alls blivit som man tänkt sig. Alla runt omkring vet precis vad de vill göra av sina liv, men själv har man inte en blekaste aning.

Charlotte: So, what are you doing here?
Bob: Uh, a couple of things. taking a break from my wife, forgetting my son's birthday. And, uh, getting paid two million dollars to endorse a whiskey when I could be doing a play somewhere.
Charlotte: Oh..
Bob: But the good news is, the whiskey works.

Se den om ni inte redan har gjort det!