Jag har skrivit om den här filmen en gång förut, fast inte här. Men den är så fängslande, destruktiv och romantisk på en och samma gång att den förtjänar en plats även i denna desperata blogg. Den innehåller vilsna själar, spansk vinglig och aukustisk musik, gröna ängar, värmande solsken, svår konst, rödvinsläppar, sex på kala trägolv, osäkerhet, picknickar, tåflörtar, villkorslös kärlek och bara rak, brutal & ärlig skönhet. Vikcy Cristina Barcelona ser ut ungefär såhär i bilder:







Cristina: "If you don't start undressing me soon this is going to turn into a panel discussion."
Juan Antonio: "We are meant for each other and not meant for each other. It's a contradiction."
Cristina: "I'll go to your room, but you'll have to seduce me."

 

 

Trevlig helg.

Min kropp säger verkligen ifrån just nu. Jag trycker bort minsta tecken på stress, plockar ihop alla små ångestmoment och gömmer de längst in under huden. Oavsett vad hjärnan säger så säger hjärtat ifrån när det behövs (och min mage också i det här fallet..) Tur det, annars vet jag inte hur jag skulle må just nu.

Hur som helst, idag när jag kom hem var det raka vägen till soffan med filt och te som följeslagare. Sen låg jag i nästan två timmar och tittade på underbara Lost in Translation. Världens finaste film verkligen, titta bara:










Handlingen borde egentligen tryckas i ord, för den boken skulle bli helt magnifik. Hur som helst, den handlar om två själar som vistas i ett helt okänt land. De är vilsna, övergivna och de har ingen att prata med som förstår sig på dem. De finner varandra när de som mest behövs och filmen är en väldigt fin symbol för att vänskap inte har några regler. Den handlar också om att vara mitt uppe i livet och inse att det inte alls blivit som man tänkt sig. Alla runt omkring vet precis vad de vill göra av sina liv, men själv har man inte en blekaste aning.

Charlotte: So, what are you doing here?
Bob: Uh, a couple of things. taking a break from my wife, forgetting my son's birthday. And, uh, getting paid two million dollars to endorse a whiskey when I could be doing a play somewhere.
Charlotte: Oh..
Bob: But the good news is, the whiskey works.

Se den om ni inte redan har gjort det!

Jag antar att jag kanske är den sista i bloggvärlden som skriver om den här filmen. Men jag kan helt enkelt inte låta bli. Mitt hjärta ingick nämligen äktenskap med den här filmen igår. Här är en tjuvtitt på 500 days of summer!








Den handlar om att sitta i en park och skrika könsord så högt man förmår, att ha en kinesisk familj i sitt IKEA-badrum, rita höghus på insidan av någon annans arm, sjunga kareoke alltför berusad, gå på konstutställningar man inte riktigt förstår sig på, dåligt skrivna födelsedagskort, att älska någons hjärtformade födelsemärken och knöliga knän, finna den andres musiksmak i en trång hiss och om att bläddra bland grammofonskivor i en liten skivbutik. Jag älskar det.

Och musiken är så bra att man nästan svimmar av. Den inkluderar bland annat The Smiths, Regina Spektor, Belle and Sebastian, Black lips, Feist och Simon and Garfunkel. Det finns en hel hemsida med bara filmmusiken. Kika in här vettja!