För någon vecka sedan gick jag på Fotografiska museet med min mamma. Vi gick mest dit för att se den omtalade utställningen av Joel-Peter Witkin, men jag blev glatt överraskad av alla andra minst lika fantastiska utställningar. Såhär såg det ut lite kortfattat eftersom datorn ej är samarbetsvillig:

Som läsare är jag väldigt kräsen tyvärr. Jag läser väldigt mycket, av de flesta och om det mesta men om det inte är skrivet med en personlig jargong eller inte innehåller målande beskrivningar om allt och inget då fungerar det bara inte. Dock försöker jag ge det mesta en chans för de flesta läsupplevelser är bra sådana. Jag har också mycket svårt att sluta läsa en bok jag börjat på.

Senast lästa bok var Uppställning med albatross av Sara Gordans

Senast påbörjade bok: Läser just nu Om natten av Pernilla Glaser, den är så knäppt fin och omslutande att den kanske blir en ny favorit. Om den här boken hade haft en doft hade den doftat av kaffe, regn mot vårhy, rött vin, smutsiga lokaler och jordgubbsfil.

Senast köpta bok/böcker köper så sällan böcker. Att låna ger en verkligare känsla, med biblioteksdoften och att hitta små anteckningar av någon annan i ett hörn på sidan 42. Mycket bättre än nya, plastiga och massproducerade böcker. Men min mamma köpte nyligen Jehåvas jäveln av Henrik Pettersson och Vad är så skört att det bryts när man säger dess namn av Bjørn Sortland till mig, så det får väl räknas.

Favoritdeckarförfattare finns nog egentligen inte. Deckare ger mig oftast inte så mycket så därför undviker jag dem naturligt. Fast John Ajvide Lindqvist som skrivit bland annat Låt den rätte komma in har skrivit en drös andra bra deckare. Camilla Läckenbergs Isprinsessan är också smått fantastisk med tanke på att jag inte alls gillar den typen av böcker.

Jag läser allt av Ulf Lundell, Gunnar Ardelius, Jonas Gardell och Bjørn Sortland (måste dock lägga till ett nästan, för det går ju inte att läsa allt för ingen författare är fulländad och allting kan inte lyckas). Men mina absoluta favoriter, som gång på gång omsluter mitt hjärta, kryper in i mina porer och i mitt medvete.

Jag läser helst inte (genre/författare) deckare och chick-lit. Det finns ett par bra deckare, men jag tycker oftast att det är väldigt tradigt att läsa och ibland känns det lite rörigt utan någon röd tråd. Och chick-lit, förlåt men jag finner ingen som helst mening med denna genre. Jag har aldrig påverkats eller känt någonting alls när jag läst såna böcker så det har jag lagt på hyllan helt.

Vid hyllan för fackböcker letar jag aldrig i princip. Jag läser väl uteslutande bara romaner. Har kanske hänt någon gång att jag ramlat över någon psykologibok eller något om modern konst men det är sällan.

Förutom svenska läser jag gärna orginalspråket på den utgivna boken så länge det är engelska. Annars tycker jag hemskt mycket om att läsa på svenska, jag tycker det är ett oerhört vackert språk faktiskt och tycker desutom att svenska författare oftast behärskar språket något utomordentligt bra.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger Hur man närmar sig ett träd av Eva Dahlgren.

Högst upp på min bok-önskelista-just nu står: Gunnar Ardelius tredje bok, när den än kommer. Kan knappt vänta. Blir alldeles varm bara jag tänker på det, en bättre författare får man leta noga efter.

När jag går på antikvariat letar jag alltid efter den äldsta boken. Inte för att köpa, utan för att känna doften, bläddra mellan de gamla, lövtunna sidorna och för att se hur man använde språket förut. Det finns ett skevt och charmigt antikvariat nära mitt landställe där det jobbar en idog gammal man som alltid brinner för att svara på varenda fråga man ställer. Älskar det.

På lördag är det tydligen körsbärsblommans dag. Alltså. Finns det såna dagar? Det är ju fantastiskt att det finns någon som tagit sig tid att skapa en sådan dag. Detta firas tydligen med origami, cosplay och tebryggning i Kungsträdgården på lördag. Ett litet Stockholmstips såhär en vanlig tisdagkväll!

Hej. Jag simmar omkring i plugg och då hamnar hela livet lite åt sidan. Fruktansvärt just nu, men förmodligen värt allting i framtiden. Hur som helst, tänkte visa den här charmiga och kreativa sidan för en lite ljusare söndag:





(bilderna är klickbara)

Världens mest fantasifulla sida, fullproppad med förslag och idéer om vad man kan tänkas göra när man har det lite sådär regnigt tråkigt. Där finns allt mellan att släppa in någon, säg det med en kvittorivlapp, gör fröbomber, prova en ny stil, ring farmor, ha bananfrossa, brygg ischoklad, sätt sig bredvid någon på bussen och upptäck nya filmer. Ni ser, nu kommer alla ha någonting att göra ett helt år framöver! Måste vara ett av de bästa initiativen någonsin.

Här kommer lite saker jag tycker är värda att nämna en torsdag som denna. Lite torsdagstrivsel helt enkelt.




The Girl Effect. Snälla, har ni två minuter över - så klicka på den här länken. Det är en helt fantastik liten film, en ärlig och väldigt sann sådan. Även om ni inte är såna som klickar på länkar, ge bara den här länken en chans! Okej?  Bra.

Fredrik Strage. Om man är en musiknörd som jag, så kanske man vill läsa den här krönikan. En klok jämförelse av Kent och Depeche Mode. Och även om man inte gillar musik kan man ju i och för sig kika lite, allmänbildning har aldrig skadat någon.

WHOISMGMT? MGMT har släppt en låt ifrån deras kommande skiva. Klicka och lyssna vettja.

Litet plus i kanten: John Mayer, Skavlan, svamptortilini, kärlekshistorier, att påbörja en ny bok och vara frälst från första sidan, smyggråta av ren och skär lycka, transporteras tillbaka i tiden med en enda låt som hjälpmedel, marsfjärilar, hjälpsamma vänner och att våren äntligen har kommit.

Idag vill jag ge er fina läsare ett litet Stockholmstips, för att det är en extra fin, vårig och solig tisdag idag.





Vurma är ett litet skevt och charmigt café som ligger alldeles perfekt till på flera olika ställen i storstaden. Man behöver faktiskt inte ens gå in på cafét för att känna den tjusiga stämningen, för redan utanför Vurma spelas det jazzig musik och man kan slå sig ned på blommiga bänkar i vårsolen.

Smörgåsarna heter saker som Tant, Bästis och Snyggve. De är alltså döpta efter personer som ofta beställt just de smörgåsarna. Dessutom målar de om en vägg varenda gång någonting på menyn ändras, så fiffigt! Och så ska jag inte glömma att nämna att de har hela frysen full med bullar, så man kan köpa 5 gigantiska fyrkantiga kardemummasnurror för 25 pix.

Gå dit om ni befinner er i Stockholm, det är en order.

Det här är det finaste jag hittat på youtube någonsin tror jag nog. En liten kortfilm av Vanessa Bruno, med Lou Doillon i "huvudrollen" om man nu kan se det så. Ni kommer garanterat att le och bli lite sådär varma i magen. Det är som kvällar i maj, att leva ut i den där känslan och den underbara doften man inte kan sätta fingret på - i filmversion.

Igår var jag på Moderna museét för att se Salvador Dalí utställningen. Kärade ned mig totalt i kanske den mest välkända broschen någonsin, Ruby lips. Tanken som träffade mig var att broscher är alldeles för sällsynt nu mera. Det är underskattat om något och jag skulle nästan göra allt i min makt för att återskapa liv för dessa mångsidiga smycken.

Jag tycker personligen att broscher är det i särklass mest personliga smycket och jag är stolt ägare utav en hel bunt.
Tänkte låta er inspireras med lite bilder ifrån eBay, och dom kan mycket väl tala för sig själva.

Jag tycker också att ni bör kolla upp broschernas drottning Madeleine Albright eller finna yttligare inspiration i utställningen som New York's museum of art and design håller i till hennes ära. Den innehåller ett urval utav hennes bästa, vackraste och mest knäppa broscher.