En helg som denna

Skulle jag vilja...


Luncha på Moderna Museet med mormor, morfar och Stockholm i bakgrunden


Sitta ensam på båtbryggan på landet en sen julikväll


Ligga och dega i sängen en hel dag (okej, åtminstonde en halv)


Gå på kullerstensgränder i Göteborg med vårsolen i nacken


Sitta i ett soligt fönster med min finaste lillasyster


Hänga i kungstädgården den första varma dagen på året med en pålitlig vän


Gå på kyliga vinterpromenader


Istället har jag druckit en liter kaffe, rett ut tovorna i mitt hår, torkat tårarna, klätt granen, lyssnat sönder den enda musik som betyder något, tjuvätit chokladpraliner, saknat, grubblat över Grinchens dåliga sändningstid, längtat och försökt skriva någonting som bara blir skit hur jag än vänder på det. Jag vill förresten dela med mig av en cover på en av de bästa låtarna någonsin:


Beautysleep

Inatt sov jag i över nio timmar. Jag vaknade bara en gång av ett textmedelande och sen somnade jag om på direkten igen. Varje gång jag sover såhär pass mycket blir jag alldeles perplex av hur skönt det är att vara ordentligt utvilad och pigg. Tänk om man kunde sova såhär skönt och tillräckligt varje natt, då skulle man nog sådär utan vidare kunna göra ett underverk eller två. Av bara farten. Jag är liksom vaken, inte bara i teorin utan i praktiken också. Underbart.

Hej

Nu har jag beställt en personlig almenacka och ätit spenat- och riccottafylld tortillini med ostsås.
Väldigt bra med andra ord. Och jag sitter och skriver på en uppsats för fullt, så tänkte bara säga hej.


Dear Santa

Här kommer årets önskelista. Eller, årets drömlista skulle jag väl kanske kunna kalla den för. Ni vet, såna där saker som får det att klia i fingrarna men som får en att gråta som besatt av materiell olycka. Lite för dyrt, lite för svårburet och lite för mycket helt enkelt. Mest för ögonens fröjd.

Skor, Topshop. Sådär fulsnygga. Vet inte ens om jag älskar eller hatar dem. Det är väl lite det som är grejen med dem, själva principen att dem ser helknäppa ut.



Body, Sonia Rykiel pour H&M. För att den är spunnet socker och råsexig på samma gång.



Ringar, Michael Zobel för Acne. Ser ut lite som små sagolandskap. När man korsar accessoarer eller kläder med tvättäkta konst blir det bara bra. Inget annat. Och jag faller hejdlöst, såklart.





Muminmugg, Tove Jansson. Vill ha alla innan jag dör, så kanske lika bra att börja nu så jag har en komplett samling någon gång i framtiden. Den här är min favorit, kanske bara ska ha 20 såna?



Klocka, Axcent. Fast en svart. Men det här är förhoppningsvis inte en dröm utan verklighet.



4 år

Idag var det 4 år sedan Min Prins låg brevid mig i min säng, osäker, rädd, pirrig och frågade mig om jag ville vara hans. Det var alltså 4 år sedan jag kysste honom som min pojkvän för första gången.



Emil har en förkärlek till potatischips, röda Prince, stora lurviga hundar, calzone, konstiga serier som jag inte kan förstå mig på, sova på fel tider, pilla mig i öronen när jag sover, kardemummabullar, smaksatta cashewnötter, energidryck, vita sneakers, seriefiguren Rocky, Harry Potter, norrland, The Killers, dataspel, sommar och mig såklart.

Emil är allt jag någonsin skulle kunna önska mig. Han är klok, kärleksfull, matglad, musikalisk och har en fin raspig sångröst som han smygsjunger med ibland. Emil dök upp när det behövdes som mest och han gjorde mig pirrig bara han tittade åt mitt håll. Ni vet när man sitter i klassrummet, kanske 2 stolar ifrån varandra och man känner hur jorden viker undan, slukar en innan man ens hunnit blinka. Så var det.

Då var Emil inte den självsäkraste och log inte mer än han behövde för att ta sig igenom dagarna. Han gjorde det mesta för att smälta in, räckte inte upp handen mer än nödvändigt och tittade inte upp när man sprang på varandra vid pendeltåget. Ibland när jag pratade med honom var han så blyg att hans blick flackade och han försökte hitta någonting annat att festa blicken vid. Han var min raka motsats och desto fler sidor han visade för mig ju mer föll jag. Han kompletterade mig redan innan jag själv visste om det.

Även om han var min raka motsats så såg jag någonting bakom den blyga och tysta fasaden. Jag satt ibland på avstånd och hörde hur kloka och finurliga saker han kunde slänga ur sig utan att han ens han tänka på det. När han fick någon att skratta lös hela hans existens upp.

Nu, såhär flera år senare, har allting under fasaden bubblat över och vi har båda växt som personer genom att ta del av den andras egenskaper. Det hör till att nämna Emil är den roligaste, knäppaste, klokaste, vackraste och gladaste människan jag någonsin fått hålla om. Han är allt det jag inte är, och när vi disskuterar saker kan vi komma fram till så galna saker att det slutar med skrattgråt och att jag ligger och tjuter av skratt på golvet. Vi tar ut varandra så bra, vi kompletterar det den andra inte tänker på, vi är perfekta för varandra.

Och fråga mig inte hur jag vet. För jag vet bara att jag vill vara med Emil för alltid. Jag kanske inte har så himla mycket att jämnföra med, men vad spelar det för roll när varenda gång han kysser mig i nacken, håller om mig under sömnlösa nätter, nynnar på sånger som nästan bara jag lyssnar på, gör kalkonsmörgåsar till mig på lördagsmorgon eller köper vindruvor på vägen hem till mig - så pirrar det i hela min kropp. Jag blir så lycklig av honom. Och det räcker för att jag ska vara säker, för att jag ska veta.
Att det är han, han som är den.

Papa don't preach



Tänkte dela med mig av ett album som jag hittade på Spotify nyligen. Det är ett album med hitlåtar som är omgjorda i ackustiska veriationer av diverse artister. Väldigt fint såhär i dimman och i kombination till allt tråkigt plugg. En liten första advents-present från mig till er.

Lyssna här


Finner inga ord.

Alla bloggar ser likadana ut. Alla skriver om precis samma saker. Alla önskar sig samma uttjatade skor i julklapp. Alla lyssnar på samma musik. Alla älskar leloveimage. Alla är små kloner utav varandra. Alla pratar om hur viktigt det är att vara egen och unik. Idag är en såndär dag när jag undrar varför jag är en del av bloggvärlden överhuvudtaget. Kan inte någon bara tala om för mig vad som är eget? Mode? Viktigt? Vad fan bryr ni er om egentligen?

Ten things that never go out of style

Hittade denna finurliga idé hos Tsilli. Kunde inte hålla fingrarna borta, men försökte att inte svara i termer som "röda läppar" och "svarta pumps". Känns kanske lite väl uttjatat och opersonligt. Here we go:


Konst. Jag tror stenhårt på att konst föder konst. Det finns inget slut på skapandet utan en sak skapar födelse till en annan. Det kommer aldrig försvinna ur tiden att sätta ihop sina tankar på ett så konkret sätt som skapandet innebär. Alla borde ha möjligheterna att uttrycka sig eller uppleva konst på något vis. Kila iväg på museéum vettja, eller konstutställningar! Det är oftast gratis, toppen.




Blandband. Någonting som har funnits i evigheter men som blir trendigt i epoker. Men musiken lyckas alltid finnas kvar där bakom även om den inte framhävs i centrum. Och jag vill lova er att jag slänger mig över alla Spotify-listor som vimmlar omkring där ute. Finns det någonting bättre än att lyssna på musik som förknippas med personer eller minnen? Eller hitta ett band som sjunger en rakt in i hjärtat? Nej, jag tänkte väl det.



Morgontidningar. Det enklaste sättet att lära sig någonting nytt, få reda på vad som händer utanför husets väggar, läsa recensioner, hitta en ny bok att läsa och de finns alltid tillgängliga nästintill överallt. Jag ska erkänna att jag läser DN som en liten nörd här hemma, främst kulturen kanske bör nämnas. Finns väl inget bekvämare än en färsk tidning på dörrmattan varje morgon?



Kaffe. Att träffas över en kopp kaffe har väl alltid känts lite mer sofistikerat än att ses över en fika? Missta mig inte, det är en rätt så fånig sak egentligen. Men jag romantiserar kaffe till max och skulle kunna ligga bland mina lakan som doftar sömn en hel dag med nybryggt kaffe. Som morgon dygnet runt.



Hemlagad mat. Jag älskar att laga mat och på så sätt är det säkert enklare att uppskatta god och hemlagad mat. Allting som tillkommer utav kärlek är ju lite finare än övrigt. Och jag tror vem som helst kan hålla med om att en varm pasta med hemlagad carbonara är godare än en färdigköpt? Behövs inte någon vidare förklaring egentligen.



Bibliotek. Mitt andra hem, mest på grund utav plugget tyvärr. Men det gör mig ingenting. För jag älskar att sitta där bland alla uppslagsverk, diktsamlingar och romaner och bara känna alla ord och idéer flyga omkring.



Tygskor. Räddare i nöden. Passar till byxor som klänning, ger aldrig (okej, nästan) skavsår och fungerar nästintill året runt.



Delad glädje. Att få dela ett skratt med någon annan känns ovärdeligt. Min livsfilosofi är att skratt förlänger livet och får en automatiskt på bättre tankar. Att skratta för sig själv är underbart, men att få dela en glädjande känsla med någon annan både förstärker välmåendet och lyckan för en hel dag.



Hångel. Behövs någon vidare förklaring? Mer än att det är pirrigt, varm, förenande, kittlande, upplyftande, underbart, mysigt, känslosamt och bara helt fantastiskt? Ni borde hångla lite mer nu i höst, och att det skulle vara opassande att hångla offentligt är det dummaste jag någonsin hört. Kan alla sluta störa sig så brutalt mycket på andras lycka?

Marknader. Jag hittade en fantastisk liten marknad i Sundbyberg för några månader sedan och sen dess är jag helt fast. Jag fick en hel 800-sidorsroman av Ulf Lundell för 10:- och då har den till och med en historia bakom sig. Finns inga bättre ställen att hitta roliga presenter på än på just marknader. Sammanhållningen, utbudet och atmosfären är smått fantastisk. Och man kan alltid göra sig av med sitt egna skräp.


Vad tycker ni?


Det bästa med bästa vänner



"Kom till mig imorgon?
Vi kan baka kanelbullar, dricka mitt nya gröna te,
spela kort, titta på Idol och prata ihjäl varandra.
Vad säger du min ängel?"


Jag säger ja, varje dag.

45 år

Idag fyller min mamma år. Det firar jag med en liten kort historia om henne!



Min mamma heter Monica Clevö. Vi bär alltså inte samma efternamn, men jag tycker hennes efternamn är både genuint och orginellt. Hon har rödbrunt, axellångt hår och ett brett leende. Hennes ögon är smaragdgröna och hon har en såndär snäll blick som värmer varenda gång det behövs. Jag har alltid tyckt min mamma är oförskämt vacker och jag är stolt över att ha en så klok, intellektuell och speciell mamma.

Mamma har alltid haft ett öga för inredning och de små detaljerna. Hon har alltid någonting som kan fixas till och hon ser de där små sakerna som man själv inte ser ibland. Och så är hon hemskt pedantisk. Det finns nästan inga ord för hennes städmani och kontrollbehov på ordning.

I mors dag-present brukar jag så ofta som möjligt plocka liljekonvaljer, för att det är en tradition jag haft tillsammans med mormor sedan jag var barn. Jag är säker på att mormor även tog ut mamma för att plocka liljekonvalj inför mors dag redan när hon var liten.

Min mamma är min bästa vän. Jag ångrar verkligen en period när jag rent utav sket i henne och uteslöt henne totalt ifrån min värld. Nu i efterhand vet jag ju med hela mitt hjärta att hon förstod även om det inte kändes som det just då, jag måste vart rent ut sagt förfärlig mot henne. Förlåt för det om du skulle läsa det här. Jag har bott större delen av mitt liv med mamma, antagligen för att vi kommer så bra överens. Vi läser av varandras tankar och ger varandra konkreta råd när det behövs som mest. Ibland kan vi sitta i timmar och bara prata. Jag om pojkar, alla irriterande lärare som inte förstår sig på en och mina drömmar medans mamma pratar om renoveringsobjekt, nya fondväggar, gamla rostiga kärlekar och sitt orättvisa jobb. (Mamma vet allting om mig. Allt. Ut och in, upp och ned. Kanske inte så detaljrikt, men oj vad hon vet.)

När min mamma går ut och roar sig med sina närmsta vänner ringer hon alltid minst 10 ggr den kvällen och frågar om jag och min syster mår bra. Mamma har alltid litat på mig och låtit mig sätta egna gränser. Hon har låtit mig prova mina egna vingar helt enkelt. Jag har fått slå i marken några gånger, men det är inte för att hon inte funnits där bakom. Utan för att hon helt enkelt vill att jag ska forma mig själv som person.

Det jag vill komma till är att ingen mamma är värd att glömmas bort. Alla mammor sliter hårt dagarna i ända för att få saker och ting att gå ihop samtidigt som dom verkar obesvärade. I själva verket behöver dom någon som diskar efter maten, masserar deras ryggar efter en lång dag på jobbet och någon som gör en kopp te åt dom innan de går och lägger sig. Det kanske är för mycket begärt var eviga dag, men kom ihåg att göra det minst en dag om året i alla fall. Som på deras födelsedag. Din mamma kommer alltid vara den enda mamma du har, så glöm inte bort henne.

Grattis mamma!


One night of magic rush


06:38

Gjorde en fantastisk upptäck nu på morgonen.
Jag har smilgropar.

November hit me

Här kommer lite saker jag tycker ni ska uppmärksamma på ett eller annat sätt i november.


On the street. Bill Cunningham är världens första streetfotograf. Jag tycker att ni borde kika in på ett audiobildspel som lagts upp hos New York Times, där han pratar om och analyserar lårhöga stövlar.




Kosta Boda. B la Adam Tensta är en av sex svenska personer som ska tillföra sin egen design till ett uppduktat julbord i Kosta Bodas flaggskeppsbutik i Stockholm. Utställningen kommer pågå 25 november - 31 december. Kosta Boda har dessutom fått in grymma nyheter (se bilden över) som jag tycker man kan kika på inför diverse julklappsköp.



Andetag.
Tre välkända ansikten har förevigat sina andetag i glas för att stödja forskningen kring lungcancer. Det är Markoolio, Amy Diamond och Pontus Enhörning som har förvandlat sina andetag i vacker glaskonst i Skanskens glasblåsarhytta. Man kan både tävla om de olika glasprydnaderna och bidra här. Allt går oavkortat till forskningen kring lungcancer.

"Ett andetag djupt är livet" - Paul Andersson



Kate Moss. På torsdag släpps ytterligare en kollektion utav Kate Moss för Topshop. Denna gång är dock annorlunda då det är specificerat på underkläder och pyjamas. Dessutom inkluderar kollektionen en kopia utav en pyjamastopp hennes pojkvän Jamie Hince bar hela sommaren som egentligen tillhörde henne. Han lämnade aldrig tillbaka den. Hon har dessutom provat alla plagg hemma:

”I've test-run all the underwear. My boyfriend likes the lot. It's all very sexy, but not nasty-sexy, glamorous-sexy. Not vulgar. I love the lounging suit, and I do like a pyjama. I wore a pair out as eveningwear in New York once, and there was a massive snowstorm. We couldn't get a cab, so I had to walk home in them. It was freezing, but they did look good." - Guardian



Rodebjer. Förra fredagen öppnade Rodebjer en temporär butik i Stockholm. Där kommer höstkollektioner, provkollektioner och tidigare kollektioner (som kan köpas i lösvikt) finnas fram till den 26:e november. Eventuellt ska Rodebjer öppna permanenta butiker runt om i hela Sverige och detta är då ett smakprov för att se hur vi förhåller oss till idén. Ni kan också kika in den prisbelönda filmen här.



Taschen. En sammanställd bok med hela Taschens Fashion-Now serie släpptes nyligen - 100 Contemporary Fashion Designers. Boken finns att köpa på deras hemsida och självklart lite billigare på Amazon. Tycker detta är smått fantastisk, för kolla bara på bilderna här över. Och boken är inbunden och allt, hallelujah jag ska önska mig i julklapp!



Erik Chambert. Moderna museét ställer ut möbel- och bildkonstänren Erik Chamberts saker 31 oktober - 10 januari. Om ni ändå ska dit och kika på Dalí utställningen som fortfarande håller på ett tag till tycker jag definitivt att ni måste ta er tid till denna utställning också. Jag känner på mig att jag kommer springa på Moderna rätt mycket ett tag framöver.


Nu kommer ingen att ha tråkigt denna många gånger gråa, slaskiga och kyliga månad. Puss!


Utfyllnad

Är: oförutsägbar
Kan: aldrig få nog av kyssar
Vill: vara vaken hela natten
Får: ingen uppsatts skriven
Tycker: att ida inte borde fly till istanbul
Bor: coldhell, stället gud glömde
Gillar: spontanbakning vid midnatt
Samlar på: hångel och fina citat
Lyssnar just nu på: tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
Gör just nu: tittar på dålig tv och surfar planlöst
Läser just nu: luftslottet som sprängdes
Vill flytta: långt ifrån mellanmjölklandet
Dricker: stor take away kaffe - mellanrost
Äter: på opassande tider
Går: nej, jag dansar fram
Favoritfrisyr: min personifierade lilla-my knut
Tittar: på vem vet mest utan att skämmas
Pratar: för fort och utan att tänka efter

Birthday







IDAG fyller ingen mindre än jag år! Vart tog tiden vägen egentligen? Det känns som att åren bara flyger iväg och jag hinner knappt stanna upp och känna efter vad jag gjort hitilst.

Min födelsedag har hur som helst varit fantastisk på alla sätt och vis. Idag vaknade jag till sång och varm choklad med vispgrädde på sängen. Jag har fått mängder med fina presenter, bland annat Winnerbäck-biljetter som verkligen har gjort hela min tillvaro mycket bättre. Sen har jag sett Dalí Dalí utställningen på Moderna museét med Min Prins, samt strosat omkring i staden, delat på en yoghurtglass och köpt alldeles för dyra, men kollosalt goda chokladpraliner.

Jag har även fått en delikat födelsedagsmiddag i form av orientalisk bulgur med halloumi-ost. Varför fyller man inte år lite oftare? Det är som balsam för själen.

Jag vill bara passa på att tacka alla för fina presenter, gratulationer och glädjande sms. Tusen tack!












Ett blödigt men välbehövligt inlägg


Jag har världens underbaraste vänner. Utan att överdriva det minsta. Jag måste verkligen gjort något alldeles utmärkt i mitt förra liv som förtjänar att vistas med så rena, ärliga och vackra människor.

Idag blev jag nämligen överraskad av några utav mina närmsta vänner, eftersom jag fyller år imorgon, som kom hem till mig med tomtebloss och vaniljhjärtan och rövade iväg mig för sushibuffé i flera timmar. Sushi har aldrig smakat så bra och det har aldrig varit mer underbart med försenade tåg och kalla höstdagar. Allt blir bokstavligen bättre med rätt sällskap och jag vill tacka om och om igen för idag! Ni är guld mina darlings. Tack för att ni förgyller en vardaglig tillvaro med skratt och påhitt.


Det där med höst



Jag vet äntligen varför jag, precis som många andra, älskar hösten och våren mer än övriga två årstider.

För att de är gränslandet och väntetiden till någonting annat. Det är det enda vi klarar av. Vi alla hatar att känna att sommaren är vår bästa och finaste tid som kommer vara över snabbare än den började och vi vill inte infinna oss i den känslan. Slutdisskuterat.

Sporadisk skomani



Förälskat mig i förskräckligt tjusiga skor på tradera.

Sanddrawing

Nu ska jag visa er det mest fantastiska jag sett på väldigt länge. Ibland undrar jag nämligen om en kreativ sak skapar en ny kreativ handling, eller om det är så att någon dag kommer alla ideér bara ta slut eftersom allting redan gjorts och skapats utav någon annan. Men varenda gång jag ser något en nyskapande tanke blir jag alldeles lugn inombords. Ska ni bara se en film på youtube i år så se den här.


Nästa år blir det ingen gala

Jag känner att jag, precis som många andra, måste skriva av mig angående Blog Awards som ägde rum i lördags.


(ett försök att nå ut till samtliga läsare)

Jag är alltså tillbaka i vardagens hektiska liv, en helt vanlig vecka efter en gala-helg på Café Opera. Jag har stått och trängts med Sveriges bloggelit, de flesta mycket förvirrade och ytterst osäkra på sin plats i samhället och i världen överhuvudtaget. Vassa blickar, armbågar och stilettklackar som banade vägen för de flesta. En slags teater om opersonlighet, den ena tar efter den andra, ändlöst poserande framför blixtrande kameror, ytliga hälsningar och skeva leenden hos flickor som skulle kunna framstå som mycket vackra.

När en viss Kissie dessutom vinner priset för årets kaxigaste mår jag innerligt dåligt. Visst, hon lever upp till titeln, men vad spelar det för roll när innehållet endast handlar om bröstoperationer, läppförstorning, sönderblekt hår, ständigt solande och tuggummirosa läppar. Riktiga förebilder med annat än sågspån innanför pannbenet var nominerade i samma kategori, men de fick inte ens ta emot något pris. Vi har börjat blunda för de som är riktiga förebilder som egentligen förtjänar uppmärksamheten.

Vi säger alltså indirekt till unga tjejer att det är såhär det ska vara, det är såhär man ska se ut och ordspråket kunskap är makt har aldrig känts mer överskattat och utklassat. Vi talar om att det är på det här viset man blir framgångsrik - man behöver bara lägga lite extra vikt vid utseende och konsumtion. Spela på dumhet och spydighet och du kommer komma längre än de flesta.

Jag ska inte vara den som ska gnälla över att jag blev bjuden, jag vet ju själv hur många som faktiskt ville gå men inte hade möjligheten. Jag är tacksam för att jag fick fina gåvor och för att jag fick ta del utav hela kalaset, det gav mig nämligen perspektiv. Jag förstod på en gång att bloggar av detta slag, som prisas på galor är ett fenomen som kommer dö ut inom kort. Och då kommer de stå där, tomma på ord, utan egna åsikter och värderingar och dem kommer inte ha en aning om vilket skäl i livet de ska ta av vid.

Och det är då mina vänner, jag och ni där ute med mycket mer självdistans, självförakt och intellektualitet som kommer gå längst. Tillsammans är vi oslagbara och nästa gång tackar jag nej till gala.

Glöm aldrig vem du är,
puss!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0