Idag fyller ingen mindre än min själsfrände år. Det firar vi med en liten historia om oss!


Jag & Emil blev tillsammans i december 2005, men första gången jag såg honom blev jag lite sådär smygförälskad. Det var andra dagen på höstterminen, och jag var sjuk. Vi åkte samma buss, bara det att jag inte gick av vid skolan utan fortsatte att åka medans Emil gick av. Och jag kände mig så tom på något vis. I skolan blev jag alldeles rödmosig & nervös om jag stod bakom honom i matkön, eller om våra blickar råkade mötas i klassrummet. Jag hade fjärilar i magen utan att jag riktigt visste varför i nästan ett halvår innan jag fick kyssa honom och kalla honom för min. Sen visade det sig att även Emil kännt samma sak, och då kändes det som om vi liksom var meningen.

Våran första kyss var inte särskilt bra. För Emil var jättenervös och visste inte riktigt vad han skulle ta sig till. Jag kan ju undra vad som den dagen fick mig att ändå vilja vara med honom, det måste nog varit fjärilarna i magen som kittlades och flög nästan ända upp i halsen. Men jag ångrar det inte, det skulle ju verka dumt.

Grattis mitt allt.