Nu har jag landat ordentligt på hemmaplan. Den gångna veckan går inte att beskriva med ord. Den måste upplevas och kännas på riktigt. Varenda dag och varenda sekund har varit så utomordentligt underbar att jag ibland var tvungen att stanna upp och känna efter om det verkligen var på riktigt. När man känner total samhörighet med allt omkring en, när kroppen och sinnet spelar på samma division. En symbios besprutad med lyckorus.

Vi har simmat i klarblåa vatten, dykt från båtar, dansat oss svettiga varje natt på bardiskar, blivit osams med turkar, träffat på ödet, druckit cocktails, tatuerat oss, varit på hamam, jag har kissat på mig två gånger av skratt, grillat på stranden, nattbadat, haft bajsproblem, ätit äkta kebab och bara haft det allmänt bäst. Jag vill åka tillbaka och göra om allting. Nästa år blir det två veckor om inte en hel sommar. Tack mina bästa och vackraste vänner för en vecka som kommer leva kvar föralltid. Forever mine forever thine forever ours.