Lucky number seven

Jag blir ju utmanad med jämna mellanrum. Jag brukar aldrig anta utmaningarna för jag tycker oftast att det känns väldigt opersonligt och som någonting man kan hitta i varenda blogg. Det är väl inte riktigt min grej, men jag tänkte att jag kunde ge denna en chans nu, eftersom jag fått förfrågan kanske tio gånger ifrån olika personer. Det får bära eller brista, här kommer sju saker ni inte visste om mig, en liten liten nyckel till en liten liten del av mitt dammiga och cyniska hjärta.



1. Mitt liv har varit väldigt trasigt, på många vis. Mina närmsta vet om att mina sår blivit baddade med salt ett antal gånger, men de flesta har ingen aning om vad som egentligen hänt under mitt gångna liv. Jag har mycket smärta inom mig, men jag har låtit det forma mig som person och skulle därför aldrig kunna vara utan den.

2. Jag är perfektionist i varenda liten cell, i varenda por. Jag städar hemma hos andra, jag kan diska klockan 6 på morgonen för annars kan jag inte äta frukost i lugn och ro, jag plockar undan saker efter min syster och min pojkvän jämt. Det finns ingen måtta, det måste vara rent hela tiden annars börjar jag hyperventilera.

3. Jag anser inte att tystnad är pinsam. Jag har inga som helst problem med att en konversation bara tar slut. Kan hända att mina egna tankar pratar med mig så pass mycket att jag sjunker in i min egna värld lite för enkelt så jag inte ens märker av en pinsam stämning. Fast det är ju rätt skönt trots allt.

4. Jag är starstruck på Mikael Nyqvist. Ja, du läste rätt. Jag tycker han är sådär härligt helylle-mystisk.

5. Jag är väldigt andlig. Tror på reinkarnation, på att vissa inte klarar av att gå vidare till 'andra sidan' och stannar kvar i denna mänsklighet trots att de är döda,  på att de felsteg man gjorde i ett tidigare liv ska man lära sig i detta liv osv. Jag har varit med om mycket obehagligt som fått mig att tro på spöken, jag faschineras väldigt mycket utav det som vi människor inte vet så mycket om.

6. De sidor jag fruktar mest hos andra människor är brist på empati och solidaritet.

7. Jag tycker om att folk anser att jag är konstig. Det är en underbar bortförklaring till att gå omkring i jätteknäppa kläder ibland, att brista ut i gråt den vackraste sommardagen på året, att skratta så högt man förmår utan att någon förstår varför, att skämta om sex och andra opassande ämnen i stela situationer, att kunna saker som folk inte ens trodde att man kunde veta om, att bygga kojor när man är sjuk för att jag inte har något bättre för mig (och sedan ljuga om det), att kunna prata högt med mig själv offentligt utan att bry mig och tre miljarder saker till. Konstig är bra, helt enkelt.

(Nu är det meningen att jag ska utmana sju andra, och det är ju bara fånigt. Jag har ju nästan hundratals läsare jag vill ska göra det här, annars blir det orättvist. Så gör den nu allihopa och säg till så kikar jag!)

Kommentarer
Postat av: Anonym

sju småsaker ingen(nästan) vet om mig:

jag har tyckt att jag är tjock så länge jag kan minnas och började bry mig om det obehagligt tidigt. detta lever kvar än idag, tankarna, ångesten och hetsätandet. det sjukaste är att jag aldrig har varit pinnsmal så ingen har märkt ett skit.



jag bryr mig jättemycket om vad min mamma tycker om det mesta. hon är min mittpunkt i livet (inte nödvändigtvis så att jag tycker bäst om henne, bara det att hon har format mig som person och av någon anledning så ser jag upp till henne något ofantligt)



jag känner knappt min familj och släkt. jag kan inte ens föra ett okrystat samtal med min familj.



jag har trots alla om och men en otroligt hälsosam inställning till mitt liv pga allt jag har varit med om och jag vet precis hur just jag fungerar.



jag har typ inga vänner. mest för att jag är jobbig och konstig, atleast thats what they say.



de få 'vänner' eller vad jag ska kalla det jag har/haft säger/sa alltid att de inte gillade mig först eller att de först tyckte jag var konstig/jobbig men att när de lärde känna mig tyckte jag var jättekul. på gott och ont, kanske.



jag är jättevig (upptränat! inte medfött här inte)

2010-03-03 @ 01:08:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0