Ibland undrar jag vart världen är påväg och jag känner att jag inte riktigt kan förhålla mig till saker som händer. Till och från har jag sett på saker som kretsar kring konsumtion av olika slag som ett slags ångestdämpande preparat för någonting man inte kan hantera på ett lämpligt plan.

Titta på detta klipp. Det första intrycket är att jag förfäras över hela upplägget. Jag förstår inte tanken bakom klippet, vart ligger syftet och vad vill man förmedla med detta? Vill man visa upp denna oskyldiga elvaåring som något extra ordinärt som man bör betaga eller vill man faktiskt att folk ska häpnas och trigga igång åsikter om det här?

Mode är ett ämne som alltid kan skapa åsikter hos människor, men när barn och mode går i samma hand skapas en helt annan bild. Precis som Natalie säger i klippet så är Chloé bagarens barn. Hon har växt upp under såna omständigheter där hon ständigt utsatts för påfrestning och mantran. Men finns det inte en skillnad, på att bli tvingad och att välja det själv? Självklart kommer alla barn färgas av sina föräldras intressen och fascinationer för alla möjliga olika ting. Men gränsen är hårfin. Föräldrars åsikter ska kunna inspirera men inte bli ett påtagande faktum. Även om min mamma alltid målat, har hon inte tryckt en pensel i min hand. Men när jag valt att måla har hon uppmuntrat det.

Jag ställer mig självklart frågan om detta skett i detta fall. Troligtvis inte eftersom det är löjligt uppenbart hur hon är trugad till att säga viss saker. Bara en sån sak som att hon har med sig en Christian Louboutin-Barbie som hon menar är omöjlig att öppna, känns helt förvrängt. En elvaåring ska väl med glädje vilja öppna en leksaksförpackning trots dess värde? Eller är detta vårt inpräntade ideal av ett barn?

Jag ska kanske tillägga att jag inte förskönar ett barn som uppfostras till att bli en jävel på piano eller som tvingas ut på regnleriga fotbollsplaner vareviga helg heller - jag ser ingen rätt i det på något som helst plan heller. Ett barn är en egen individ, som måste ha utrymme för att bilda sina egna uppfattningar, känslor, åsikter och romantiseringar. De kräver svängrum och andrum och vem ska ge dem detta om inte föräldrarna?