otherfilthystories.tumblr.com
Tydligen är jag oproffsig också
10 melodier
Att bygga för att riva
Njut
Hej. Eftersom jag har lov är jag lite frånvarande. Jag ska njuta av varenda sekund och försöka få ut så mycket som möjligt av det. Början har varit underbar, födelsedag, maskerad, mina bästa vänner och ikväll blir det sushimiddag och bio. Snart kryssning. Lite yoga på det. Umgås med min syster. Och alla fina höstpromenader, det är knappt kallt ute. Allt är så bra, kunde aldrig be om mer.
Ut och lev med er.
Idag fyller jag år!
Vill säga tack till min fina klass som sjöng, till Linda som gjort så fint med ballonger i skolan, var på gränsen till tårar nästan. Och mina fina tjejer som stod med tomtebloss och vaniljhjärta och väntade på mig efter lektionen. Alltså, blir så rörd. Så fina människor jag får ha omkring mig, det är orättvist att inte alla får ha det så. Hela mitt hjärta i era händer, älskar er så jävla mycket.
Svar till "s."
Hej du som frågade om det där knasiga cafét som målar väggen i en ny färg varje säsong och som har heltokiga namn på sina smörgåsar (som drake, bästis, tant, pingla, fräsching, raring, exet och pucko för att nämna några).
Cafét heter Vurma och finns på flera ställen i Stockholm. De håller till på Östermalm, Kungsholmen, Vasastan och Södermalm som än så länge är min favorit. Vurma är nog mitt bästa café, så dit tycker jag absolut att du ska gå. Dom har allt, spelar musik ända ut på trottoaren, inreder lite knasigt och glatt i alla regnbågens färger och är så himlans kalastrevliga hela bunten.
Här är deras hemsida förresten.
Vem är jag?
Jag tycker om hemskt mycket saker. Det som gör mig alldeles gråtmild och lycklig är när jag är omringad av en drös fina människor från alla håll och hörn. När alla är glada, skrattar, pratar kors och tvärs med varandra och är samlade under samma tak. Så mycket kärlek bara, kan inte finnas något bättre. Så tycker jag om morgon. Jag går oftast upp mycket tidigare än jag behöver, för på morgonen får jag vara ensam, läsa tidningen, dricka kaffe, välja kläder med omsorg, tänka, gosa med min kanin och slötitta på någon serie som gått i repris sen -99. Sen måste jag ju stressa ihjäl mig tills nästa morgon, så den stunden tar jag vara på. Jag tycker om att somna till ljudet av någon som är vaken. Det är tryggt.
När mitt hår är som finast
Hur gammal (ung) jag är
Jag fyller arton år på torsdag.
Vad jag vill bli
Jag vill bli psykolog. Det finns i princip ingenting annat, jag vill hjälpa folk som varit på botten att kunna skratta igen för det är det finaste som finns. Sen vill jag bli gammal och vis och skriva en bok som tilltalar åtminstonde en människa på den här planeten.
Vart jag bor i världen
Jag bor i Kallhäll, en Stockholmsförort. Där vet folk saker om mig innan jag vet det själv, det är nära till vattnet, det är grått och tråkigt, det händer ingenting och man träffar alltid folk man känner.
Vad som gör mig svag i knäna
När Emil ler eller skrattar blir jag svag. Ingenting i livet kan slå känslan som fyller mig just då.
Vem som sjunger rakt in i mitt hjärta
Lars Winnerbäck. Det djupa raspet i hans röst i kombination med hans hårda ord mot de mjuka melodierna. Kan gråta på bussen, kan skratta tyst i mataffären och bara dö i mina egna lakan. Han kan väva ihop ord som ingen annan.
Dofter som gör mig vimmelkantig
De godaste dofterna jag vet är när Emils mamma brygger kaffe och det doftar ända upp till övervåningen, när mamma har köpt ett nytt puder och luktar sådär mammigt, min mormor och morfar, regnfuktig asfalt, nyklippt gräs på sommaren, julafton och nygräddade pannkakor.
Om jag var ett djur
..skulle jag vara en tiger. Jag har alltid älskat tigrar. De står för intellekt och skönhet, de symboliserar familjeskydd och trygghet i sig själv. Jag var nog en tiger i ett tidigare liv.
Min sista maträtt i livet
Jag älskar mat så fruktansvärt mycket. Jag älskar att laga mat, prova nya rätter och finna nya matkulturer. Det är nästan omöjligt för mig att välja en enda rätt. Men jag älskar min mormors saffran- och skaldjurssoppa med vitlöksaioli, lax- och spenatlasagne, ungsgratinerade rödbetor med chevré, honung och valnötter, cremé brûle.. Ni ser, en omöjlig fråga att svara på.
Min favoritförfattare är Gunnar Ardelius, jag har en väldigt brutal humor och skämtar rätt mycket om sex och andra tabubelagda ämnen, jag säger alltid vad jag tycker vilket inte är så strålande i alla sammanhang, jag gråter när jag hör en fin låt och när folk jag älskar är lyckliga eller olyckliga, det finns inte mycket saker jag inte skulle våga prova, jag läser fruktansvärt mycket, jag bakar mitt i natten, jag har en förkärlek till pojkar med mörkt ruffsigt hår, jag tror mina vänner skulle beskriva mig som pratig, flamsig och social (eller?), jag är sällskapssjuk men ingenting slår ensamhet.
Puss.
Behövde ändra på dig, eller mig.
Kände att jag kanske inte orkar färga håret svart igen. Så nu klippte jag lugg såhär vid midnatt.
Vem är du?
Jag vill så hemskt gärna veta vilka ni är. Vad ni tycker om, hur ni ser ut i håret när det är sådär perfekt, hur gamla ni är, vad ni vill bli när ni blir stora (om man nu någonsin blir det), vart i vårt avlånga land ni bor, vad som gör er svaga i knäna, vem som sjunger rakt in i era hjärtan, hur det doftar när ni blir alldeles varma inombords, vilket slags djur ni skulle vara om ni nu fick vara ett och vad ni skulle äta som er sista måltid. Jag älskar att veta saker om er, känns ju så enformigt att bara prata om mig själv jämt. Snälla svara, skriv vad som helst!
Höstpromenad
Tisdagstrall
Så himla bra. Slutar aldrig att älska.
Mobbning är något vi ska tåla
Jag publicerade ett skolarbete i min gamla blogg för en herrans lång tid sedan, och det var väldigt uppskattat. Därför tänkte jag låta er ta del av en krönika jag skrivit om mobbning. Be kind.
I ett trångt och svettigt auditionrum någonstans i Sverige har en ung flicka fått sin dröm krossad. Eller, krossad räcker inte för någon har spottat, sparkat och deformerat hennes största önskan totalt. Denna någon är en del av en etablerad jury som på bästa sändningstid totalförstör unga människors hopp om livet. Idol, ett folkkärt program som följs av miljontals tittare landet över får bevittna hur stjärnor tänds men också hur hopp släcks.
Vi sitter alla bänkade framför dessa auditions där folk skämmer ut sig och gråter utelämnat.
Och vi skrattar gott. Slänger ur oss kommentarer som ”det där var väl hemskt pinsamt” och ”lilla vännen, hon kan ju inte alls sjunga, vem tror hon att hon är?”. När någon bryter ihop och ber filmaren att stänga av kameran så sitter vi hemma i vår soffgrupps trygghet och tänker att ”lite kritik kan man väl ändå tåla.”
Att tåla denna kritik är dessutom någonting som blir allt viktigare i bloggvärlden. Fitta, äckel, praktmongo, överklassbitch och jävla översittare är kommentarer som de flesta större bloggerskor får bemöta varje dag bara för att vi gillar att skriva och ventilera våra åsikter offentligt. ”Man ska bara låta det rinna av en likt vatten” är en vanlig kommentar när man ställer frågan hur man står ut med all skit man får ta på internet om man är bloggare. Man ska bara låta det rinna av en. Det är skrattretande. Så bara för att man valt att bli ett med det offentliga härveriet, ska man låta sig bli ett offer för alla elaka hånord?
Alexandra Pascalidou skrev nyligen en artikel för tidningen Metro där hon riktade sin kritik mot tv-mobbningen och hur reklambyråer skapar reklam och gör något elakt på andras bekostnad. Bakgrunden till detta var en reklamfilm gjord av Comviq som gick ut på att alla som ”är något” har Comviq Kompis. Reklamfilmen var tvättäkta mobbning och när folk började kritisera detta var deras gensvar att vi missuppfattat budskapet.
Vi ska helt enkelt tåla att bli slagna på käften. Vi ska sluta gnälla eftersom vi själva har valt att bli offentliga personer. Vi har valt att blogga inför mängder av läsare vi inte vet någonting om över huvud taget och vi har valt att hänga ut oss på en populär tv-kanal inför hela vårt land. Därför ska vi tåla lite mobbning. Som att vi skulle vara en särklass som skiljer sig från alla andra bara för att vi vågar synas. Kanske finns det ett osynligt avtal om att man måste tåla att bli lite rövknullad och mobbad om man ska synas offentligt. Skriv på här nere i vänstra hörnet så blir du accepterad och får en jävla massa glåpord och sömnlösa nätter på köpet.
Rebecca | Fiona
Festliga tjejer liksom.
Grattis min skatt!
Ily.