otherfilthystories.tumblr.com

Många blir säkert ledsna över det här, men jag tror nog också att många blir glada. Nu byter jag till tumblr, och jag lovar innehållet kommer inte att ändras över huvud taget, till och med adressen är den samma. Kanske bara på det planet att jag uppdaterar oftare. Jag förstår att en del kanske inte följer med mig till tumblr, och det är ledsamt, ni är fina läsare allesammans. Men ni trogna som alltid stannar kvar, det är ni som räknas. Häng med vettja, det kommer bli så mycket bättre!

Läs min nya blogg här.
Tack för den här fina tiden blogg.se.

Kärlek.


Tydligen är jag oproffsig också

Funderar på att byta till tumblr. Känner mig oerhört oinspirerad till att göra en bra blogg nu och har gjort det ett tag. Och tydligen är det oproffsigt att inte fortsätta när man inte känner någon inspiration. Jaha, finns inte så mycket mer att göra än att skriva ihåliga inlägg om ingenting (eller om allting beror ju lite på) eller att byta blogg.

Vad säger ni?


Edit: Måste lyckats få med mig de finaste läsarna i universum. Ni är som en familj nästan, kärlek till alla er.

10 melodier

Nu har jag knåpat på ett inlägg under en lång tid och nu känns det äntligen färdigt. Med hela mitt hjärta utlämnat, för musiken är allt för mig, så ger jag er en inblick i det som spelar mer än roll för mig. Mina tio favoritlåtar - någonsin.

Lars Winnerbäck - Elegi
Om det är någonting jag inte kan beskriva med ord så är det nog just den här låten. Jag är nog till och med bättre på att beskriva kärlek som är den mest abstrakta och diffusa jävla känslan i världen, än vad jag är på att beskriva Elegis plats i mitt hjärta. Den har på riktigt hjälpt mig. Vart enda ord sitter i ryggmärgen, jag kan sjunga den baklänges, jag kan gråta till varje liten ton och jag känner så mycket att jag varken vet in eller ut. (Och videon, bara svartvitt, avklätt och hundra procent Lars Winnerbäck.)

Mumford & Sons - White blank page
Den här låten är helt avskalad och naken. Jag älskar tonläget i rösten, som om sångaren håller på att brista ut i gråt när han tar varje ton. Orden känns sanna och de är så vackra, hela lyriken är som en lång honungslen och smärtsam dikt. Det här är ord som jag själv ibland önskat att jag haft till beredskap när jag känt mig hjälplös.

The Dodos - Walking
En låt om att tiden inte ska spenderas på fel personer. Och ibland är man så pass blåögd att man inte vet bättre, att man inte kan släppa och aldrig se tillbaka. För det är en svår sak att ta sig mod till. Den här låten får i alla fall mig att tänka till, att våga lite mer än jag kanske skulle gjort i andra fall. Den får mig att tro på att jag är den viktigaste i mitt liv och därför måste jag ta mitt eget förnuft till fånga ibland.

Johnossi - Summerbreeze
Om att kärlek inte är någon sockerklibbig dröm, utan faktiskt rätt jävlig oftast. Och att alla som ens har mage att tro annat är bokstavligen efterblivna och att de är dessa människor som kommer ligga ensamma om nätterna och aldrig känna till riktig frihet. Den är både sorglig, mycket sann och gör en aning ont mellan raderna. En låt som fått mig att gråta helt utan anledning många oräkneliga gånger.


Donkeyboy - Ambitions
Jag vet egentligen inte riktigt varför jag älskar den här låten så mycket som jag gör. För oftast ger jag min själ till de sånger som har en text som är fullkomligt briljant. Den här texten når långt, men inte hela vägen. Det är kombinationen av sångarens hesa röst, musiken och trovärdigheten i orden. Och för att den känns väldigt mycket som ett tillbaka hugg till någon som verkligen förtjänar det.

Alphaville - Forever young
Den mest geniala texten som någonsin skrivits. Åh, den är så fin. Vacker på alla sätt och vis. Tänker nog faktiskt inte beskriva den här vidare mycket heller. De flesta har hört den, och har man inte det måste man nog låta orden lägga sig till rätta på egen hand.
Bon Iver - Skinny love
Den här låten påminner mig mycket om olycklig kärlek, känslor som skadar mer än ger en glädje och hur det känns när allt man kämpat för bara rasar i ruiner framför ens ögon. Väldigt hjärtskärande, speciellt när han sjunger live. Det nästan sticker i hjärtat och ögonen tåras inom loppet av en sekund vissa gånger när jag hör den här.

Isak Strand - Skinny boy
En låt som gör mig alldeles mysig och flirtig. Om att vilja ha någon så himla mycket även om man inte känner personen. Den handlar om begäret och romantiseringen. Min bästa hångellåt. Om man kunde sjunga när som helst och till vem som helst så skulle jag sjunga den här till varenda vacker pojke jag någonsin fick syn på.

Kings of Leon - Manhattan
Den här känns väldigt jag. Lite hur jag ser på mitt liv, att man ska ta mycket med en nypa salt, dansa sig igenom nätter lika så problem, att man ska svepa vinet och gå ut i världen med huvudet högt. Det galna och roliga i livet är här och nu så tiden ska inte spillas. Känner så mycket kärlek för de flesta låtar Kings of Leon har gjort, de sjunger om många saker som är tabubelagda på ett revolutionerande sätt och det är beundransvärt.

Billie the vision and the dancers - A man from Argentina
Den här lyriken är också genial, kanske inte fullt så genial som Forever young, men oerhört skärpt och vacker. Om att längta tillbaka, önska innerligt att det bara fanns en knapp som kunde föra tillbaka en till den där stunden när ingenting kunde gå sönder. Om att naiviteten och trångsynheten kan ge en glädje för en liten stund. Och ibland spelar den där lilla stunden mer än allt.

Att bygga för att riva

Kasta aldrig bort den enda du har.

Njut



Hej. Eftersom jag har lov är jag lite frånvarande. Jag ska njuta av varenda sekund och försöka få ut så mycket som möjligt av det. Början har varit underbar, födelsedag, maskerad, mina bästa vänner och ikväll blir det sushimiddag och bio. Snart kryssning. Lite yoga på det. Umgås med min syster. Och alla fina höstpromenader, det är knappt kallt ute. Allt är så bra, kunde aldrig be om mer.

Ut och lev med er.

Idag fyller jag år!

Tänka sig, hela arton år. Som jag väntat. Nu får jag äntligen gå ut och dansa av mig överskottsenergi, dricka vin på korgar och restauranger, skriva på papper själv och straffas för bus jag hittar på. 

Vill säga tack till min fina klass som sjöng, till Linda som gjort så fint med ballonger i skolan, var på gränsen till tårar nästan. Och mina fina tjejer som stod med tomtebloss och vaniljhjärta och väntade på mig efter lektionen. Alltså, blir så rörd. Så fina människor jag får ha omkring mig, det är orättvist att inte alla får ha det så. Hela mitt hjärta i era händer, älskar er så jävla mycket.

Resten av kvällen ska jag äta massor med god mat med min fina familj och alla släktingar. Åh. Inga presenter i världen kan slå all närhet och kärlek. Jag har det allt bra jag.
Hej så länge.

Svar till "s."





Hej du som frågade om det där knasiga cafét som målar väggen i en ny färg varje säsong och som har heltokiga namn på sina smörgåsar (som drake, bästis, tant, pingla, fräsching, raring, exet och pucko för att nämna några).

Cafét heter Vurma och finns på flera ställen i Stockholm. De håller till på Östermalm, Kungsholmen, Vasastan och Södermalm som än så länge är min favorit. Vurma är nog mitt bästa café, så dit tycker jag absolut att du ska gå. Dom har allt, spelar musik ända ut på trottoaren, inreder lite knasigt och glatt i alla regnbågens färger och är så himlans kalastrevliga hela bunten.

Här är deras hemsida förresten.

Vem är jag?

På beställning ska jag svara på mina egna frågor. Det här är alltså jag.


Vad jag tycker om
Jag tycker om hemskt mycket saker. Det som gör mig alldeles gråtmild och lycklig är när jag är omringad av en drös fina människor från alla håll och hörn. När alla är glada, skrattar, pratar kors och tvärs med varandra och är samlade under samma tak. Så mycket kärlek bara, kan inte finnas något bättre. Så tycker jag om morgon. Jag går oftast upp mycket tidigare än jag behöver, för på morgonen får jag vara ensam, läsa tidningen, dricka kaffe, välja kläder med omsorg, tänka, gosa med min kanin och slötitta på någon serie som gått i repris sen -99. Sen måste jag ju stressa ihjäl mig tills nästa morgon, så den stunden tar jag vara på. Jag tycker om att somna till ljudet av någon som är vaken. Det är tryggt.

När mitt hår är som finast
Mitt hår. Finner inga ord. Det blir nog aldrig perfekt, jag vill bara ändra på det hela tiden. Jag är nog i allmänhet väldigt nöjd med mitt hår och därför kan jag prova massa nya saker hela tiden. Det är då det är perfekt, samma dag som man gjort något nytt. Sommaren gör väl det mesta finare och så även håret. Och blondt ska det ju vara, det har jag nog förstått nu.

Hur gammal (ung) jag är
Jag fyller arton år på torsdag.




Vad jag vill bli
Jag vill bli psykolog. Det finns i princip ingenting annat, jag vill hjälpa folk som varit på botten att kunna skratta igen för det är det finaste som finns. Sen vill jag bli gammal och vis och skriva en bok som tilltalar åtminstonde en människa på den här planeten.

Vart jag bor i världen
Jag bor i Kallhäll, en Stockholmsförort. Där vet folk saker om mig innan jag vet det själv, det är nära till vattnet, det är grått och tråkigt, det händer ingenting och man träffar alltid folk man känner.

Vad som gör mig svag i knäna
När Emil ler eller skrattar blir jag svag. Ingenting i livet kan slå känslan som fyller mig just då.

Vem som sjunger rakt in i mitt hjärta
Lars Winnerbäck. Det djupa raspet i hans röst i kombination med hans hårda ord mot de mjuka melodierna. Kan gråta på bussen, kan skratta tyst i mataffären och bara dö i mina egna lakan. Han kan väva ihop ord som ingen annan.



Dofter som gör mig vimmelkantig

De godaste dofterna jag vet är när Emils mamma brygger kaffe och det doftar ända upp till övervåningen, när mamma har köpt ett nytt puder och luktar sådär mammigt, min mormor och morfar, regnfuktig asfalt, nyklippt gräs på sommaren, julafton och nygräddade pannkakor.

Om jag var ett djur
..skulle jag vara en tiger. Jag har alltid älskat tigrar. De står för intellekt och skönhet, de symboliserar familjeskydd och trygghet i sig själv. Jag var nog en tiger i ett tidigare liv.



Min sista maträtt
i livet
Jag älskar mat så fruktansvärt mycket. Jag älskar att laga mat, prova nya rätter och finna nya matkulturer. Det är nästan omöjligt för mig att välja en enda rätt. Men jag älskar min mormors saffran- och skaldjurssoppa med vitlöksaioli, lax- och spenatlasagne, ungsgratinerade rödbetor med chevré, honung och valnötter, cremé brûle.. Ni ser, en omöjlig fråga att svara på.

Lite annat skit
Min favoritförfattare är Gunnar Ardelius, jag har en väldigt brutal humor och skämtar rätt mycket om sex och andra tabubelagda ämnen, jag säger alltid vad jag tycker vilket inte är så strålande i alla sammanhang, jag gråter när jag hör en fin låt och när folk jag älskar är lyckliga eller olyckliga, det finns inte mycket saker jag inte skulle våga prova, jag läser fruktansvärt mycket, jag bakar mitt i natten, jag har en förkärlek till pojkar med mörkt ruffsigt hår, jag tror mina vänner skulle beskriva mig som pratig, flamsig och social (eller?), jag är sällskapssjuk men ingenting slår ensamhet.

Puss.

Behövde ändra på dig, eller mig.



Kände att jag kanske inte orkar färga håret svart igen. Så nu klippte jag lugg såhär vid midnatt.


Vem är du?

Hej alla ni som läser min blogg.

Jag vill så hemskt gärna veta vilka ni är. Vad ni tycker om, hur ni ser ut i håret när det är sådär perfekt, hur gamla ni är, vad ni vill bli när ni blir stora (om man nu någonsin blir det), vart i vårt avlånga land ni bor, vad som gör er svaga i knäna, vem som sjunger rakt in i era hjärtan, hur det doftar när ni blir alldeles varma inombords, vilket slags djur ni skulle vara om ni nu fick vara ett och vad ni skulle äta som er sista måltid. Jag älskar att veta saker om er, känns ju så enformigt att bara prata om mig själv jämt. Snälla svara, skriv vad som helst!

Puss på er.

Höstpromenad


Tisdagstrall




Så himla bra. Slutar aldrig att älska.


Mobbning är något vi ska tåla

Jag publicerade ett skolarbete i min gamla blogg för en herrans lång tid sedan, och det var väldigt uppskattat. Därför tänkte jag låta er ta del av en krönika jag skrivit om mobbning. Be kind.



I ett trångt och svettigt auditionrum någonstans i Sverige har en ung flicka fått sin dröm krossad. Eller, krossad räcker inte för någon har spottat, sparkat och deformerat hennes största önskan totalt. Denna någon är en del av en etablerad jury som på bästa sändningstid totalförstör unga människors hopp om livet. Idol, ett folkkärt program som följs av miljontals tittare landet över får bevittna hur stjärnor tänds men också hur hopp släcks.

Vi sitter alla bänkade framför dessa auditions där folk skämmer ut sig och gråter utelämnat.
Och vi skrattar gott. Slänger ur oss kommentarer som ”det där var väl hemskt pinsamt” och ”lilla vännen, hon kan ju inte alls sjunga, vem tror hon att hon är?”. När någon bryter ihop och ber filmaren att stänga av kameran så sitter vi hemma i vår soffgrupps trygghet och tänker att ”lite kritik kan man väl ändå tåla.”

Att tåla denna kritik är dessutom någonting som blir allt viktigare i bloggvärlden. Fitta, äckel, praktmongo, överklassbitch och jävla översittare är kommentarer som de flesta större bloggerskor får bemöta varje dag bara för att vi gillar att skriva och ventilera våra åsikter offentligt.  ”Man ska bara låta det rinna av en likt vatten” är en vanlig kommentar när man ställer frågan hur man står ut med all skit man får ta på internet om man är bloggare. Man ska bara låta det rinna av en. Det är skrattretande. Så bara för att man valt att bli ett med det offentliga härveriet, ska man låta sig bli ett offer för alla elaka hånord?

Alexandra Pascalidou skrev nyligen en artikel för tidningen Metro där hon riktade sin kritik mot tv-mobbningen och hur reklambyråer skapar reklam och gör något elakt på andras bekostnad. Bakgrunden till detta var en reklamfilm gjord av Comviq som gick ut på att alla som ”är något” har Comviq Kompis. Reklamfilmen var tvättäkta mobbning och när folk började kritisera detta var deras gensvar att vi missuppfattat budskapet.

Vi ska helt enkelt tåla att bli slagna på käften. Vi ska sluta gnälla eftersom vi själva har valt att bli offentliga personer. Vi har valt att blogga inför mängder av läsare vi inte vet någonting om över huvud taget och vi har valt att hänga ut oss på en populär tv-kanal inför hela vårt land. Därför ska vi tåla lite mobbning. Som att vi skulle vara en särklass som skiljer sig från alla andra bara för att vi vågar synas. Kanske finns det ett osynligt avtal om att man måste tåla att bli lite rövknullad och mobbad om man ska synas offentligt. Skriv på här nere i vänstra hörnet så blir du accepterad och får en jävla massa glåpord och sömnlösa nätter på köpet.


Rebecca | Fiona


 

Festliga tjejer liksom.


Grattis min skatt!

Idag fyller min fina Emil 18 år. Egentligen skulle jag vilja skriva en hel drös med massor med text, men egentligen är alla ord överflödiga och till största del redan sagda. Jag vill egentligen bara säga grattis på din dag och att jag är så oerhört tacksam över att du är en del av mitt liv. Att jag får känna glädje, lycka och gemenskap så pass mycket som jag gör varje dag - är till stor del tack vare dig. Men det vet du ju redan. Jag hoppas din dag blir just din dag, att du njuter av varje sekund och får le från att du vaknar tills att du somnar. För det är du värd.


Ily.

Storyteller

RSS 2.0