Jag som aldrig blir sjuk har gått och blivit riktigt sjuk dagen innan nyårsafton. Härligt. Jag har säkert inte haft feber och riktigt halsont på flera år. Men nu, idag, då passar det bra. Och min nyinsatta p-stav gör inte saken bättre, hela armen spränger, bultar och gör ont. Kan knappt röra på mig och ligger bara och vrider på mig bland febersvettiga lakan.

Men jag tänker festa imorgon med himmlen som gräns, för är det nyår så är det. Oavsett feber.
Gå ut och gör världen osäker imorgon ni också. All min kärlek tills nästa gång vi hörs.

Jag har gjort mest ingenting idag. Som alla andra juldagar. Fast jag tycker det är onödigt att lägga en negativ betoning på ingenting, för jag har faktiskt gjort ingenting och mått väldigt bra i att göra precis det. Jag har lyssnat på Lisa Ekdahls nya skiva, som är på engelska. Äntligen säger jag bara, blev helt perplex när jag kom underfund med detta. Hon har egentligen en helt fantastisk röst och karisma som slår nästan vilken svensk artist som helst. Så synd att det är så få som lyssnar på henne, tror många skulle kunna uppskatta hennes små vackra verk oerhört.

Ville bara komma fram till att ni med Spotify också borde lyssna på den här. Mina darlings på den här plattan är utan tvekan The world keeps turning och I'll be around.

Känner att jag kanske avlider av materiell olycka om jag inte får ha såna här skor.

Klicka på bilderna för en två fina jullåtar.

Jag ville bara passa på att säga god jul till alla mina trogna läsare som stöttar mig genom allt eftersom det nog blir lite tomt här någon dag. Bokstavligen, era ord gör mig rörd och varm varje dag och om jag kunde skulle jag ge er allt i världen, för det är ni verkligen värda. Vi får i alla fall en gemensam vit jul, jag har längtat så länge. All kärlek till er, hur som helst.

Ikväll har jag varit abitiös och bakat saffransbullar till hela min släkt. Såna där med mandelmassa, mandelflarn och massor, verkligen massor med smör. De smälter i munnen. Menar, hur gott är det bara inte? Saffran är nog min favoritkrydda för övrigt, kanske mest för att den ingår ett väldigt fint äktenskap med skaldjur som är det absolut bästa jag vet. Inte billigt att vara förälskad i saffran dock, köpte 1 gram för löjliga summor idag. Men är det jul så är det.

Godnatt darlings.

Den här tiden på året skrämmer mig. Jag blir alldeles sedimental utav minsta lilla motgång. Det känns som att jag får skrapsår och blåmärken över hela min ömma, trötta kropp även fast jag bara ligger i en nybäddad säng en hel dag. Ibland känns det som att tiden runt om mig står stilla, som att vartenda andetag hänger sig kvar i luften.

Det finns inte en endaste centimeter ork i mig. Ingen lyssnar, ingen förstår. Och mörkret bara suger ur mig den lilla kraft som fortfarande elliminerar spår någonstans långt där inne. Jag läser knappt längre, springer inte efter närmsta penna så fort någonting dyker upp på näthinnan, jag går inga promenader i vinterlandskapet så som jag alltid älskat. Allting inom har bara stannat till.

Kommer på mig själv med att bara sitta och stirra. Jag är helt avtrubbad i min egna sinnesförvirrning. Jag vet inte vem jag vill vara när tiden går så fort att jag låtsas som att den inte går alls.

21 december 2009, mitt i natten

Eftersom jag inte presenterat mig ordentligt någonsin i den här bloggen, så tänkte jag passa på nu när jag fått beydligt fler läsare. Here we go.




Mina skepnader är många. Jag kan anses allsidig och jag kan uppfattas som blank. Jag har en maskering, svullna läppar i kontrast till min tunna hy. Djupa ögon som går hand i hand med mina kolsvarta tesar. Jag kan trycka till vem som helst med mina tolv centimetersklackar och med mina vassa ord kombinerat med tålamod. Min skepnad liknas vid en katt, inga hårda ord kan slå mig i ansiktet och jag hugger tillbaka innan du slösat min dyrbara tid. Jag landar mjukt mot marken med mina stillettklackar och viftar bort problem med mina slanka händer.

Jag är en drömmare på gott och ont. Jag vill ha allt eller ingenting alls. Jag vill rädda hela världen med mina bara händer samtidigt som jag ibland bara vill tänka på mig själv och mina behov. Mina yttersta drömmar genom livet är att hitta en sysselsättning som jag kan lägga ned min själ i och göra ett liv utav. Kanske blir jag en hjärnskrynklare eller barnläkare. Bara jag får vara nära människor och göra någonting vettigt kommer jag vara evigt tacksam. Kanske om jag får skriva en bok som berör åtminstonde en människa också, då kan jag dö lycklig.

Det viktigaste i mitt liv är kärlek, musik, skrivning och ögonblick. Jag är en krävande person och jag behöver ständig närhet och ömhet för att fungera och känna mig komplett. Jag värderar mina vänner och min familj högre än någonting annat. Jag skulle ge dem världen om jag kunde och jag skulle gå igenom pistolskott för dem.
Jag lyssnar på musik nästintill hela tiden. På bussen, framför datorn, när jag lagar mat, när jag städar, när jag inte orkar ta in mer information i skolan. Jämt. Vet inte vem jag hade varit utan musik. Musik är det jag finner som mest inspiration i och jag dyrkar Lars Winnerbäck högre än en gud.

Och så är jag en såndär sucker som fastnar för ögonblick för jag är en obotlig romantiker. Jag behöver nog inte vidareutveckla det.

Jag är en vad jag skulle definera det som - en nörd. Jag älskar att åka till biblioteket när jag inte har någonting att göra. Jag letar upp massa diktsamlingar jag inte läst än och så sätter jag mig i en fotölj och läser. Jag ljuger till och med om det här ibland, mina närmsta vet att jag spenderar tid på bibliotek, men definitivt inte hur mycket tid. Jag köper gärna böcker eftersom jag tycker det finns en charm bevarad i att köpa dem, jag har hur många som helst. Mina favoritböcker är Hey Dolly och alla som Gunnar Ardelius har skrivit. Karin Boye är min eviga favoritpoet.

Jag är dessutom smått besatt av astrologi och kan nästan allting om de flesta stjärnteckenen. Jag läser mitt eget horoskop dagligen och kan ibland följa vissa saker maniskt. Jag har spenderat pinsamma summor på att bli astrologiskt spådd och ibland skräms jag av hur mycket saker som stämmer överens med människors stjärntecken. Är det inte rätt fascinerande ändå? Att stjärnor och planeters position kan ha överlägganden i våra liv?

Det var lite mer om mig.

---

Translate
I've added a translate-function in the menu to the right. It might not work brilliant, but I'm sure you'll understand everything anyways. Love dearest.

Darlings, varför har jag 200 fler besökare än vanligt idag? Något jag missat?

Skulle jag vilja...


Luncha på Moderna Museet med mormor, morfar och Stockholm i bakgrunden


Sitta ensam på båtbryggan på landet en sen julikväll


Ligga och dega i sängen en hel dag (okej, åtminstonde en halv)


Gå på kullerstensgränder i Göteborg med vårsolen i nacken


Sitta i ett soligt fönster med min finaste lillasyster


Hänga i kungstädgården den första varma dagen på året med en pålitlig vän


Gå på kyliga vinterpromenader


Istället har jag druckit en liter kaffe, rett ut tovorna i mitt hår, torkat tårarna, klätt granen, lyssnat sönder den enda musik som betyder något, tjuvätit chokladpraliner, saknat, grubblat över Grinchens dåliga sändningstid, längtat och försökt skriva någonting som bara blir skit hur jag än vänder på det. Jag vill förresten dela med mig av en cover på en av de bästa låtarna någonsin:

Inatt sov jag i över nio timmar. Jag vaknade bara en gång av ett textmedelande och sen somnade jag om på direkten igen. Varje gång jag sover såhär pass mycket blir jag alldeles perplex av hur skönt det är att vara ordentligt utvilad och pigg. Tänk om man kunde sova såhär skönt och tillräckligt varje natt, då skulle man nog sådär utan vidare kunna göra ett underverk eller två. Av bara farten. Jag är liksom vaken, inte bara i teorin utan i praktiken också. Underbart.

Jag har nog inte lyssnat på något annat än Lars Winnerbäck och Melissa Horn på senaste tiden. Det är så pass fulländad musik att det liksom inte behövs så mycket mer. Texterna är inte bara sångtexter, utan historier och nästan fina och hjärtslukande dikter. Den här låten med Melissa Horn är min absoluta favorit just nu, jag tycker vi lyssnar på den och dens fina lyrik tillsammans idag!



Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut
Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt
Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen
Jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man
Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
Jag gav upp för länge sen

Drömma i vaket tillstånd
Lagliga som olagliga substanser
Gör mig hög, gör mig låg
Ha sex, tänker inte på reproduktion
Imponerar på min omgivning
Kräver bekräftelse
Äter socker
Någon förföljer mig eller så är det paranoia
Springer tills jag kaskadspyr
Läser litteratur
Finner inget mellan raderna
Önskar att jag bara kunde hålla käften

Det växer en längtan inom mig. Ett frö som omedvetet för länge sedan såtts och slagit rot. En längtan till någonting annat, en längtan efter att få vara någon annan, få lära känna någon annan och vara något i en annan tid.

För vad vet jag om livet egentligen? Jag har aldrig snortat kokain på en rökig klubb i en stad som man inte ens minns namnet på längre, jag har aldrig haft sex i ett tält på Woodstock-festivalen endast klädd i slitna loafers, jag har inte rökt gräs på Studio 54 och jag har inte varit med om tiden då Rolling Stones var helgonförklarade. Vad har jag egentligen att komma med? Jag är ett blankt papper i en tid där ingenting längre är orginellt, där ingen har en aning om vad definitionen utav unik är (inte kärlek heller för den delen) och att vara öppensinnad och out of this world strange är bara fel. Utanförskap och status har aldrig varit så skrämmande och dominant.

Jag bryter kanske oskrivna lagar, herregud hon pratar om knark herregud hon pratar om sex. Men ni är så blinda, ni är så oförskämda och förfinade av alla krav och regler att ni ätits upp inifrån av denna ocean av massproducerade direktiv. Jag vet att ni längtar bort precis lika mycket som jag, vi är alla mänskliga.
Ni vågar bara inte ställa er framför era egna begär så jag gör det åt er.

Nu ska jag snart kila iväg och se min gud på Hovet. Jag har väntat på den här dagen sen min födelsedag i oktober. Ni kan nog inte ana hur många fjärilar som spritter i min kropp just nu. Återkommer jag aldrig har jag smält sönder.

Det finns en fara med att aldrig hitta vägen, men det finns något vackert med att vandra den ändå.

Nu har jag beställt en personlig almenacka och ätit spenat- och riccottafylld tortillini med ostsås.
Väldigt bra med andra ord. Och jag sitter och skriver på en uppsats för fullt, så tänkte bara säga hej.

Dina fingeravtryck finns fortfarande kvar på min tunna hud
Din bitterljuva doft likt en slöja över alla mina lakan
Din smak finns kvar uppblandad i min mun

Det finns delar av din kropp jag inte kysst än
Ord i mitt system som ännu inte nått din medvetenhet

Din närvaro känns i hela min omgivning
Forfarande hör jag dig sjunga i rummet bredvid
Dina ord säger sig själva och jag får inga svar på mina frågor

Och jag faller, slår mig hårdare än förut
För att du inte står under och tar emot mig längre.

Idag var det 4 år sedan Min Prins låg brevid mig i min säng, osäker, rädd, pirrig och frågade mig om jag ville vara hans. Det var alltså 4 år sedan jag kysste honom som min pojkvän för första gången.



Emil har en förkärlek till potatischips, röda Prince, stora lurviga hundar, calzone, konstiga serier som jag inte kan förstå mig på, sova på fel tider, pilla mig i öronen när jag sover, kardemummabullar, smaksatta cashewnötter, energidryck, vita sneakers, seriefiguren Rocky, Harry Potter, norrland, The Killers, dataspel, sommar och mig såklart.

Emil är allt jag någonsin skulle kunna önska mig. Han är klok, kärleksfull, matglad, musikalisk och har en fin raspig sångröst som han smygsjunger med ibland. Emil dök upp när det behövdes som mest och han gjorde mig pirrig bara han tittade åt mitt håll. Ni vet när man sitter i klassrummet, kanske 2 stolar ifrån varandra och man känner hur jorden viker undan, slukar en innan man ens hunnit blinka. Så var det.

Då var Emil inte den självsäkraste och log inte mer än han behövde för att ta sig igenom dagarna. Han gjorde det mesta för att smälta in, räckte inte upp handen mer än nödvändigt och tittade inte upp när man sprang på varandra vid pendeltåget. Ibland när jag pratade med honom var han så blyg att hans blick flackade och han försökte hitta någonting annat att festa blicken vid. Han var min raka motsats och desto fler sidor han visade för mig ju mer föll jag. Han kompletterade mig redan innan jag själv visste om det.

Även om han var min raka motsats så såg jag någonting bakom den blyga och tysta fasaden. Jag satt ibland på avstånd och hörde hur kloka och finurliga saker han kunde slänga ur sig utan att han ens han tänka på det. När han fick någon att skratta lös hela hans existens upp.

Nu, såhär flera år senare, har allting under fasaden bubblat över och vi har båda växt som personer genom att ta del av den andras egenskaper. Det hör till att nämna Emil är den roligaste, knäppaste, klokaste, vackraste och gladaste människan jag någonsin fått hålla om. Han är allt det jag inte är, och när vi disskuterar saker kan vi komma fram till så galna saker att det slutar med skrattgråt och att jag ligger och tjuter av skratt på golvet. Vi tar ut varandra så bra, vi kompletterar det den andra inte tänker på, vi är perfekta för varandra.

Och fråga mig inte hur jag vet. För jag vet bara att jag vill vara med Emil för alltid. Jag kanske inte har så himla mycket att jämnföra med, men vad spelar det för roll när varenda gång han kysser mig i nacken, håller om mig under sömnlösa nätter, nynnar på sånger som nästan bara jag lyssnar på, gör kalkonsmörgåsar till mig på lördagsmorgon eller köper vindruvor på vägen hem till mig - så pirrar det i hela min kropp. Jag blir så lycklig av honom. Och det räcker för att jag ska vara säker, för att jag ska veta.
Att det är han, han som är den.