Det här med att blogga
För mig är det oerhört viktig att vara genuin och äkta mot alla människor jag kommer möta genom livets gång. På alla plan. Inte bara i riktiga livet, öga mot öga, utan även på bloggen. För många anses det säkert som en petitess att vara sig själv över internet och i cybervärlden. Jag tror många ser det här med bloggar som ett slags andrum där man kan skapa sig ett alter ego som sedan mer eller mindre börjar krypa under skinnet på en om man inte behärskar någon typ av kontroll över situationen.
Anledningen till att jag bytte blogg låter kanske som en bagatell för er, men för mig har det betytt oerhört mycket att jag kunde bryta en trygghet och bara börja om på noll. När jag skrev min blogg kände jag för var dag som gick hur den blev allt mer anpassad efter vad som efterfrågades, vad som var attraktivt och läsa och hur man ville uppfatta mig som person. Det kändes som om min egen blogg hade satt klorna i mig och jag hade nästan gjort mig själv till fånge eftersom att jag kände en ständig press att vara tillräcklig för alla hundratals som klickade sig in och faktiskt förväntade sig någonting utav mig.
När jag själv började se den markanta skillnaden mellan mig och min egna blogg var nog när en läsare skrev till mig att hon trodde att hon hade sett mig virra runt i stan, men inte var säker på att det var jag eftersom att mitt utseende och min stil inte gick ihop med hur hon målat upp en bild av mig utifrån det jag skrev och publicerade. Att läsa en sån kommentar, svart på vitt, fick mig att inse hur farligt det faktiskt är att börja anpassa sig för att passa in i en mall som alla andra har skapat själva.
Så jag bytte blogg, raderade allt det sockersöta blommiga rosa och förvandlade mitt egna sfär till någonting som skulle kunna efterlikas med en onödigt stor, vit och prålig lägenhet i innestan. Och jag kände en befriande känsla från första början. Jag kände att det inte spelade någon roll om jag tappade femhundra läsare, för här var det bara jag. Hit kom man om man brydde sig om det som jag sa och det jag ville förmedla till alla utomstående, inte bara för att drömma sig bort och få ett slags begär tillfredsställt.
Jag tror många av mina läsare fortfarande kanske inte vill sätta in mig i den personbeteckningen som jag egentligen besitter. Att jag pratar lite för mycket och lite för högt ibland, att jag kan skratta högt för mig själv på tunnelbanan utan att skämmas, att jag kan rapa offentligt och att jag beter mig som en tioåring på sockerrus i vissa sammanhang. Men jag känner att det inte spelar någon roll nu. Jag har gett båda mina sidor en chans, jag har velat visa er att man kan ha en sockersöt sida, klä sig i klänningar, ha blont hårsvall och skratta hjärtligt samtidigt som man svär som en karl och dricker öl. Jag har fått höra att jag är dubbelmoralisk och att jag inte vet vem jag är, men jag vet precis. Mer än någon annan säkert. För jag vet att man kan vara båda de här sakerna utan att personlighetsklyvas.
Och jag vill bara uppmana er att alltid vara försiktiga med hur ni framställer er själva framför allt på internet, för det är ingenting man kan ångra senare i livet. Och anpassa er inte, gör aldrig det. Om det behövs en fånig blogg för att komma fram till det, skriv den fåniga bloggen som om det vore det viktigaste i livet då. För din egna skull.
Book lovers never go to bed alone
För oräkneligt många månader sedan bad jag er om boktips, och ni kom med så många förslag att jag var tvungen att skriva ned en hel lista som har varit en ständig följeslagare vid både bokköp och på biblioteket. Men nu har er väl sammansatta och varierade lista tagit slut, så jag tänkte fråga på nytt. Vad har ni för böcker som ligger nära hjärtat? Romaner, novellsamlingar, prosor, dikter.. Vad som helst. Det skulle göra mig så glad. (Edit: Vuxenböcker, inget lättläst!)
(Har föresten åkt på en dunderförkylning så jag kanske blir lite frånvarande om det blir något långdraget, men jag hoppas på det bästa. Puss fina.)
Det här är meningen
Någon gång under förra veckan frågade jag er vad ni tycker meningen med livet är. Det är väl en sak som alla människor ständigt går omkring och undrar över, men som faktiskt saknar ett svar. Såna frågor är ju så jobbiga att tyngas med så jag tänkte att vi helt enkelt får skapa lite svar tillsammans. Här är ett urval av vad ni tyckte, mycket klokt.
"Ibland känns det som att meningen med livet faktiskt är kärlek"
"Glädje och välbefinnande"
"Att känna"
"Födas, leva, dö. Och så tror jag att det som händer däremellan är det som är meningen med livet"
"Meningen med livet är att ta sig igenom alla dess hinder - bra som dåliga. Och att ta sig igenom dem på sitt egna lilla vis"
"Att ha så roligt man bara kan"
"Meningen är att vara den man är och inse att man är bra som den"
"Att fylla livet med mening"
"Jag tror det att meningen med livet är att finna sig själv. Och att vara lycklig på vägen dit"
"Jag tror att det är meningen att alla ska komma på själva hur de kommer må bäst"
"Att älska så mycket man hinner"
Själv tror jag att meningen med livet är att våga se sina rädslor, havet, skratt, finna sin egna väg genom allting livet kan fresta en med, göra precis vad hjärtat säger, fånga de där ögonblicken, kyssar och det mesta andra som kan komma i livets väg.
"Ibland känns det som att meningen med livet faktiskt är kärlek"
"Glädje och välbefinnande"
"Att känna"
"Födas, leva, dö. Och så tror jag att det som händer däremellan är det som är meningen med livet"
"Meningen med livet är att ta sig igenom alla dess hinder - bra som dåliga. Och att ta sig igenom dem på sitt egna lilla vis"
"Att ha så roligt man bara kan"
"Meningen är att vara den man är och inse att man är bra som den"
"Att fylla livet med mening"
"Jag tror det att meningen med livet är att finna sig själv. Och att vara lycklig på vägen dit"
"Jag tror att det är meningen att alla ska komma på själva hur de kommer må bäst"
"Att älska så mycket man hinner"
Själv tror jag att meningen med livet är att våga se sina rädslor, havet, skratt, finna sin egna väg genom allting livet kan fresta en med, göra precis vad hjärtat säger, fånga de där ögonblicken, kyssar och det mesta andra som kan komma i livets väg.
Dear diary
En läsare ville ha lite tips på dagböcker, eftersom när man ger sig ut på jakt möts man oftast av en sjö med dagböcker. Dock med hemska omslag pryda av både hästar, blommor och liknande tråkigheter. Även om jag har haft en väldans tur genom åren och fått fina dagböcker från jordens alla hörn, så ska jag nog kunna knåpa ihop någon liten dagboks-guide åt er raringar.
Mitt första tips är väl att bredda vyerna och kika på anteckningsböcker, för de finns i alla former, färger, tjocklekar och storlekar precis överallt. På Åhléns har jag hittat urfina, men det finns också tjusiga på Pocketshop (se över).
På Ordning&Reda finns det en ocean av dagböcker. Jag gillar klassiska med mjuka men ändå tåliga pärmar, såna går att ta med sig precis överallt utan att de tar upp allt för mycket plats. Och så blir de kärleksfullt utslitna.
Den här är också från Ordning&Reda. Ni ser, en himla massa olika. Den här skriver jag själv i just nu och den fick jag av Min Prins när jag fyllde 17 år. Den är himlans fin och sidorna är helt vita vilket jag tycker är underbart.
Eller så kan man skaffa en klassisk Moleskin, som de allra största författarna använt sig av genom alla tider. Man kan beställa en personligt anpassad moleskin på deras hemsida, där man också kan titta in i andras moleskins och se vad som skapats där. Annars kan man kika in i en vanlig bokhandel så hittar man säkert ett par där med.
Hoppas det var till någon hjälp. Puss!
Mitt första tips är väl att bredda vyerna och kika på anteckningsböcker, för de finns i alla former, färger, tjocklekar och storlekar precis överallt. På Åhléns har jag hittat urfina, men det finns också tjusiga på Pocketshop (se över).
På Ordning&Reda finns det en ocean av dagböcker. Jag gillar klassiska med mjuka men ändå tåliga pärmar, såna går att ta med sig precis överallt utan att de tar upp allt för mycket plats. Och så blir de kärleksfullt utslitna.
Den här är också från Ordning&Reda. Ni ser, en himla massa olika. Den här skriver jag själv i just nu och den fick jag av Min Prins när jag fyllde 17 år. Den är himlans fin och sidorna är helt vita vilket jag tycker är underbart.
Eller så kan man skaffa en klassisk Moleskin, som de allra största författarna använt sig av genom alla tider. Man kan beställa en personligt anpassad moleskin på deras hemsida, där man också kan titta in i andras moleskins och se vad som skapats där. Annars kan man kika in i en vanlig bokhandel så hittar man säkert ett par där med.
Hoppas det var till någon hjälp. Puss!
Life is a beautiful struggle
Hej mina finaste. Jag tänkte fråga er en sak. En inte allt för enkel fråga, vissa kanske inte ens har något svar. Men det behöver inte vara något djupt eller svårfångat, utan något så enkelt som en sommarkväll eller egenrullade cigaretter. Det är upp till var och en.
Vad är meningen med livet? (vad nu livet än är för någonting)
Joy
Någonting jag kommit underfund med är hur oerhört svårt det är att skriva när allting är så lyckligt. När solen skiner redan när man vaknar på morgonen, när man kan bli kysst i nacken vilken tid på dygnet man än behagar och när allting bara är allmänt bekvämt. Det är oinspirerande att återvända till tradande ord på mängder av papper, för är allting fjäderlätt kommer alla texter sluta likadant. Som dåliga och tjatiga kopior av varandra. Jag försöker njuta i stundens sötma och suga ur all möjlig energi ur den befintliga känslan, för att kapsla in den och leva på den när det känns tungt i framtiden. Alla måsten känns långt bort och det har aldrig känts bättre att inte behöva känna.
I turn you into fiction
Hi, my name is Ema
Never in my life have I been down to earth with love
The one person who can drive me nuts is the one who gives me the butterflies
When I'm nervous I get obsessed with chewing on my own cheek
The last song I listened to was Whippin' Piccadilly by Gomez.
If I were to get married right now my best man/maid of honor would be Erica
My hair is dyed
When I was 5 I believed in constant joy
Last Christmas I cried my heart out because I was missing
I should be strong through all adversity
When I look down I see hilarious tights
The happiest recent event was horrormovie-night with my dearest
If I were a character on ‘Friends’ I’d be Pheobe Buffay
By this time next year I am almost done with school, how weird
My current gripe is my stomach
I have a hard time understanding a lost of empathy in people
You know I like you when I turn you into fiction
If I won an award, the first person I would tell would be my mother
Take my advice and read your books and eat your veggies
The thing I want to buy is a trip to another dimension
If you visited the place I was born you'd be amazed by the silly idyll
I plan to visit at least two countries on each continent
I'd stop my wedding if life seriously came in the way
The world could do without pollution and hate
I'd rather lick the belly of a cockroach than eat one
Most recent thing I've bought myself was a coffee and licorice
Most recent thing someone else bought me was daffodils
My middle name is Monica Gabriella
In the morning I'd like to wake up next to my better half
My heart is bittersweet aching
The animals I would like to see flying besides birds are peacooks
Last night I was eating pasta and feeling sick
There's this guy I know who makes me feel like life is worth living
If I was an animal I'd be a tiger
A better name for me would be Princess Consuela Banana Hamock
Tomorrow I am catching up with my very best friend
Tonight I am making out with my love
My birthday is every single day. I'm reebot.
Dagbok 28/3
Ibland känns det som att jag håller på att tappa förståndet eller fotfästet som att jordens dragningskraft inte befinner sig riktigt där jag går alltid. Jag är ett mentalt kaos av frågor och svar, men inga svar på frågorna och inga frågor på svaren, lite moment tjugotvå skulle vi kunna definiera det med. Jag går omkring i ett litet dovt och tungt täcke likt ett glasskal. Yttervärlden känns ibland så långt borta och jag kan inte känna några som helst parareller med den allt som ofta.
Min hy fräter sönder under nätterna när jag måste brottas med alla blodiga tankar försöker ändå tänka nutid istället för dåtid. Singular och plural, alla möjliga former och frekvenser man kan tänka i. Och det biter aldrig riktigt, känns aldrig riktigt bra. Men när här och nu har sin som mest romantiska framtoning, och jag känner hela min egna helhet och kanske till och med lite perspektiv samt distans på saker och ting, då kan jag intala mig själv att det bara finns nu.
Varje natt när känslosvall tar över eller varje morgon när himlen är förargligt grå och jag måste ta den där vansinniga tio i åtta bussen, försöker jag intala mig att jag lever här och nu, här och nu, här och nu... Ett jävla mantra som går på repeat där i bakhuvudet hela dagarna. Men detta här och nu tappar sin glans, de slits liksom ut och blir till vilka meningslösa ord som helst. Min närvaro, eller ska jag kalla det frånvaro, luktar pikant av trötthet.
Min hy fräter sönder under nätterna när jag måste brottas med alla blodiga tankar försöker ändå tänka nutid istället för dåtid. Singular och plural, alla möjliga former och frekvenser man kan tänka i. Och det biter aldrig riktigt, känns aldrig riktigt bra. Men när här och nu har sin som mest romantiska framtoning, och jag känner hela min egna helhet och kanske till och med lite perspektiv samt distans på saker och ting, då kan jag intala mig själv att det bara finns nu.
Diskobråck
Hej mina bönor.
Jag har tyvärr gått och fått en stresskada i ryggen. Det är hemskt påfrestande och jag orkar i princip ingenting när jag kommer hem om dagarna. Det gör ont att ligga, det gör ont att sitta, det gör ont att stå.. Ni förstår. Jag är slut helt enkelt och så ett berg plugg på det. Bloggen hamnar ju lite åt sidan under såna perioder, men jag vet att ni har överseende med sånt här. Fina ni.
Så länge kan ni alltid kika i arkivet vet ni.
Kanske vill ni tillägga någonting på gladlistan? Eller så kan ni läsa en gammal text.
Puss!
Jag har tyvärr gått och fått en stresskada i ryggen. Det är hemskt påfrestande och jag orkar i princip ingenting när jag kommer hem om dagarna. Det gör ont att ligga, det gör ont att sitta, det gör ont att stå.. Ni förstår. Jag är slut helt enkelt och så ett berg plugg på det. Bloggen hamnar ju lite åt sidan under såna perioder, men jag vet att ni har överseende med sånt här. Fina ni.
Så länge kan ni alltid kika i arkivet vet ni.
Kanske vill ni tillägga någonting på gladlistan? Eller så kan ni läsa en gammal text.
Puss!
Lucky number seven
Jag blir ju utmanad med jämna mellanrum. Jag brukar aldrig anta utmaningarna för jag tycker oftast att det känns väldigt opersonligt och som någonting man kan hitta i varenda blogg. Det är väl inte riktigt min grej, men jag tänkte att jag kunde ge denna en chans nu, eftersom jag fått förfrågan kanske tio gånger ifrån olika personer. Det får bära eller brista, här kommer sju saker ni inte visste om mig, en liten liten nyckel till en liten liten del av mitt dammiga och cyniska hjärta.
1. Mitt liv har varit väldigt trasigt, på många vis. Mina närmsta vet om att mina sår blivit baddade med salt ett antal gånger, men de flesta har ingen aning om vad som egentligen hänt under mitt gångna liv. Jag har mycket smärta inom mig, men jag har låtit det forma mig som person och skulle därför aldrig kunna vara utan den.
2. Jag är perfektionist i varenda liten cell, i varenda por. Jag städar hemma hos andra, jag kan diska klockan 6 på morgonen för annars kan jag inte äta frukost i lugn och ro, jag plockar undan saker efter min syster och min pojkvän jämt. Det finns ingen måtta, det måste vara rent hela tiden annars börjar jag hyperventilera.
3. Jag anser inte att tystnad är pinsam. Jag har inga som helst problem med att en konversation bara tar slut. Kan hända att mina egna tankar pratar med mig så pass mycket att jag sjunker in i min egna värld lite för enkelt så jag inte ens märker av en pinsam stämning. Fast det är ju rätt skönt trots allt.
4. Jag är starstruck på Mikael Nyqvist. Ja, du läste rätt. Jag tycker han är sådär härligt helylle-mystisk.
5. Jag är väldigt andlig. Tror på reinkarnation, på att vissa inte klarar av att gå vidare till 'andra sidan' och stannar kvar i denna mänsklighet trots att de är döda, på att de felsteg man gjorde i ett tidigare liv ska man lära sig i detta liv osv. Jag har varit med om mycket obehagligt som fått mig att tro på spöken, jag faschineras väldigt mycket utav det som vi människor inte vet så mycket om.
6. De sidor jag fruktar mest hos andra människor är brist på empati och solidaritet.
7. Jag tycker om att folk anser att jag är konstig. Det är en underbar bortförklaring till att gå omkring i jätteknäppa kläder ibland, att brista ut i gråt den vackraste sommardagen på året, att skratta så högt man förmår utan att någon förstår varför, att skämta om sex och andra opassande ämnen i stela situationer, att kunna saker som folk inte ens trodde att man kunde veta om, att bygga kojor när man är sjuk för att jag inte har något bättre för mig (och sedan ljuga om det), att kunna prata högt med mig själv offentligt utan att bry mig och tre miljarder saker till. Konstig är bra, helt enkelt.
(Nu är det meningen att jag ska utmana sju andra, och det är ju bara fånigt. Jag har ju nästan hundratals läsare jag vill ska göra det här, annars blir det orättvist. Så gör den nu allihopa och säg till så kikar jag!)
1. Mitt liv har varit väldigt trasigt, på många vis. Mina närmsta vet om att mina sår blivit baddade med salt ett antal gånger, men de flesta har ingen aning om vad som egentligen hänt under mitt gångna liv. Jag har mycket smärta inom mig, men jag har låtit det forma mig som person och skulle därför aldrig kunna vara utan den.
2. Jag är perfektionist i varenda liten cell, i varenda por. Jag städar hemma hos andra, jag kan diska klockan 6 på morgonen för annars kan jag inte äta frukost i lugn och ro, jag plockar undan saker efter min syster och min pojkvän jämt. Det finns ingen måtta, det måste vara rent hela tiden annars börjar jag hyperventilera.
3. Jag anser inte att tystnad är pinsam. Jag har inga som helst problem med att en konversation bara tar slut. Kan hända att mina egna tankar pratar med mig så pass mycket att jag sjunker in i min egna värld lite för enkelt så jag inte ens märker av en pinsam stämning. Fast det är ju rätt skönt trots allt.
4. Jag är starstruck på Mikael Nyqvist. Ja, du läste rätt. Jag tycker han är sådär härligt helylle-mystisk.
5. Jag är väldigt andlig. Tror på reinkarnation, på att vissa inte klarar av att gå vidare till 'andra sidan' och stannar kvar i denna mänsklighet trots att de är döda, på att de felsteg man gjorde i ett tidigare liv ska man lära sig i detta liv osv. Jag har varit med om mycket obehagligt som fått mig att tro på spöken, jag faschineras väldigt mycket utav det som vi människor inte vet så mycket om.
6. De sidor jag fruktar mest hos andra människor är brist på empati och solidaritet.
7. Jag tycker om att folk anser att jag är konstig. Det är en underbar bortförklaring till att gå omkring i jätteknäppa kläder ibland, att brista ut i gråt den vackraste sommardagen på året, att skratta så högt man förmår utan att någon förstår varför, att skämta om sex och andra opassande ämnen i stela situationer, att kunna saker som folk inte ens trodde att man kunde veta om, att bygga kojor när man är sjuk för att jag inte har något bättre för mig (och sedan ljuga om det), att kunna prata högt med mig själv offentligt utan att bry mig och tre miljarder saker till. Konstig är bra, helt enkelt.
(Nu är det meningen att jag ska utmana sju andra, och det är ju bara fånigt. Jag har ju nästan hundratals läsare jag vill ska göra det här, annars blir det orättvist. Så gör den nu allihopa och säg till så kikar jag!)
Ta mig till kärlek
Olyckligt kär. Fast egentligen inte, saknar bara ihjäl mig. Den som sa att det är nyttigt att sakna någon hade aldrig saknat. Jag känner mig halv för att det inte ligger någon bredvid mig om nätterna, för att jag inte kan ringa till någon när jag inte kan somna själv i min ensamhet. Känner mig som ett tomt hål, en gråzon i väntan på någonting bättre.
Ibland förvånas jag över att en helt annan människa har fått patent på en så stor del utav min egna kropp och mina egna värderingar och tankar. Det viktigaste jag någonsin kommer att äga. Mitt i alla diffusa känslor tycker jag att det är fint, att jag kan älska någon högre än mig själv. Att jag är kapabel till att ge så mycket kärlek, ägna så mycket tid och ro om så omsorgsfullt som jag faktiskt gör.
Ett tecken på att jag kanske bara är mänsklig, trots allt. Och att sakna är en del av processen.
Edit: Nej, vi har inte gjort slut. Han är bortrest. Förstår ni nivån av sällskapssjuk? Knäppt.
Blandband
Nu är det bara en månad ungefär tills det börjar skymta utav vår. Jag håller ut och försöker på något vis njuta av snön in i det sista så det inte ska kännas så jobbigt. Jag brukar tänka att hela Sverige är täckt utav maräng, ibland fungerar det.
Jag har i alla fall knåpat ihop en vårig spellista, eftersom det brukar uppskattas. Tänk er musik som ni kan cykla till, med aprilsolen i nacken, eller som ni kan laga lördagspannkakor till med ett fönster på glänt utan att frysa halvt ihjäl. Klicka här för att lyssna på spellistan "När gräset äntligen skymtar under smältande snö" på Spotify.
Nu ska jag ställa mig för att laga Prosciuttolindad kyckling med balsamicosky på tagliatelle- och ruccolabädd. Jesus, undrar hur det ska gå.
Hemlis
Jag vill skriva om allt jag sett, allt jag känt och allt jag varit med om. Så att ni förstår, så att ni kan sätta fingret på känslan. Så att ni får lära känna mig.
Men det är svårt, det är en jävla process att skriva. Jag tycker det är skitsvårt, jag fattar inte hur jag kan ha hamnat här. Ni älskar det jag skriver, ni vill att jag ska skriva om saker åt er, om er. Jag hittar till och med små bitterljuva kopior på min blogg. Det finns människor som vill och tror att de kan göra mig i en bättre verision. Jag är rädd för att göra fel, för att misslyckas och för att ni inte ska gilla det jag gör. Det är ändå min dröm, en dröm som jag kapslat in långt bakom mina regndisiga ögon. Jag har en plåga som behöver släckas och min blogg är plågans forum.
Det skrämmer mig det här med läsare, att det finns människor där ute jag aldrig träffat, jag kanske aldrig kommer träffa, som ser allt det här. Det känns okej i en liten skala, några hundra - visst det kan jag hantera. Men inte fler. Jag vill att min blogg och alla dessa ihopslängda texter ska behålla familjevibben liksom. För det är här jag slänger ut hela mitt hjärta för allmän beskådan.
Vi ska ha en hemlis ihop, jag och mina läsare.
Men det är svårt, det är en jävla process att skriva. Jag tycker det är skitsvårt, jag fattar inte hur jag kan ha hamnat här. Ni älskar det jag skriver, ni vill att jag ska skriva om saker åt er, om er. Jag hittar till och med små bitterljuva kopior på min blogg. Det finns människor som vill och tror att de kan göra mig i en bättre verision. Jag är rädd för att göra fel, för att misslyckas och för att ni inte ska gilla det jag gör. Det är ändå min dröm, en dröm som jag kapslat in långt bakom mina regndisiga ögon. Jag har en plåga som behöver släckas och min blogg är plågans forum.
Det skrämmer mig det här med läsare, att det finns människor där ute jag aldrig träffat, jag kanske aldrig kommer träffa, som ser allt det här. Det känns okej i en liten skala, några hundra - visst det kan jag hantera. Men inte fler. Jag vill att min blogg och alla dessa ihopslängda texter ska behålla familjevibben liksom. För det är här jag slänger ut hela mitt hjärta för allmän beskådan.
Vi ska ha en hemlis ihop, jag och mina läsare.
Vardagsfint
Igår tog jag pendeln hem ifrån staden, bland vardagsstressade människor och gråsvart klädsel som flyter ihop likt en trögflytande sörja som känns så påtagande den här tiden på året.
Men när jag halvstressade in mot bussperongen saktades jag ned utav en kvinna som gick likt varken tid eller rum existerade. Hon lunkade på i sin egna takt och plötsligt träffades jag utav någonting som gjorde mig varm i hela kroppen. I hennes luva hängde ett hjärta, ett hjärta med texten "Du är värdefull." Det var som att hon hängt det där baktill på sin kappa för att hela världen just idag skulle känna sig lite mer uppskattade och betydelsefulla.
Plötsligt blev jag påmind om att jag inte behövde stressa, att jag egentligen inte hade bråttom. Jag är värdefull och det sista jag behöver utsätta min kropp för är mer stress än nödvändigt. Och snart kunde jag också gå hem i lugn, i min egen takt.
True colours
Måste bara visa. Jag har min bästa och trognaste vän samt min pojkvän runt halsen, inte bokstavligen. Men någonting som för mig symboliserar den kärlek jag ror om mest i mitt liv. En symbol för de människor jag bär med mig likt troféer i livets motgång. Tänk att jag får ha så pass fina människor runt omkring mig jämt. Det är knäppt att solen alltid skiner bakom all oändlighet av monsunregn och fuktiga droppar mot blottad hud.
Tvivla aldrig på att det finns någon bakom er i varje steg som älskar er för precis den ni har kommit att bli.
Lär mig om
Idag är jag hemma med min magkatarr som hälsade på i natt. Men nu känns det bättre, vilken tur för då kan jag dricka kaffe.
Vill tipsa om lite fina saker hur som helst
1. Haitihjälpen hos Rodeo.net. Här kan man buda på paljettriga byxor av Ida Sjöstedt eller Håkan Hellströms sjömanskostym, galet fint.
Alla pengar går oavkortat till Haiti.
2. Landet Brunsås går imorgon (precis som alla andra onsdagar) på Svt2 kl 20.00. Min nya favorit, ni bara måste kolla om ni inte har sett det än.
3. Idag äter ni väl semlor? Det är ju inget mindre än fettisdagen idag om ni glömt!
4. Laleh är ju så bra, har inte lyssnat på länge men idag har hennes raspiga röst varit som den lenaste honung.
Formspring
Jag blev så sugen när jag såg att så många skaffat formspring, så jag var ju bara tvungen att prova! Nu kan ni alltså fråga mig vad som helst, när som helst. Kan ju knappast bli bättre. Klicka här när ni än behagar, så fiffigt!
När vi ändå pratar om att fråga, hur var er alla hjärtans dag? Snälla berätta, jag vill så gärna veta.
Ville bara påpeka
(Kom fram till att jag nog föredrar vår framför allt annat i denna värld, det får bilderna representera)
· Alexander McQueen är död. Absurdum. Hans kläder och ritningar var konst i mina ögon.
· Bara idag har jag fått i mig västerbottenpaj, räkor, avokado med majonäs och röd kaviar, chokladpralin och en latte. Mat är för härligt.
· Imorgon ska jag gå på bio med min själsfrände. Vi har extraordinära platser så vi kan tonårshångla i vår ensamhet.
· Jag saknar min Lilja.
Vet inte vad jag ville få sagt med detta. Att det är viktigt att uppskatta innan det är för sent, äta bör man annars dör man och att kärlek är det finaste man som person kan ro om. Gott liv och fin helg mina bönor.
Cause if you think love will come towards you like a warm summerbreeze you got your head among the clouds and you will never be free
På söndag är det alla hjärtans dag. Jag vet att den här dagen i princip delar in vårt land i två olika delar. De som älskar och de som hatar. För många är alla hjärtans dag en fluffig sockervaddsdröm som doftar rosenblad och skumbad. För andra är det ensamt, överskattat och helt absurt.
Men jag tycker att det är så synd att det har blivit såhär. Alla hjärtans dag är väl egentligen den finaste dagen på hela året? Och det tycker jag inte bara för att jag har en pojkvän att dela den med. Nej, utan för att jag har en mamma som jag älskar högre än allt annat här på jorden, som jag kanske glömmer att visa ibland i vardagsstressen. Jag har en syster som jag skriker mer på än kramar, jag har en mormor och morfar som bjuder hem oss på söndagsmiddagar var och varannan vecka med handrullade köttbullar och hemmagjord gräddsås, men jag ger egentligen aldrig någonting tillbaka.
Det är de vi ska ro om lite extra mycket en dag som denna. Det handlar inte bara om ytliga dejter, anonyma hjärtformade kort i skåpet när man kommer till skolan eller att se alla runt om en få rosor och kyssar när man själv står ensam kvar. Tänk på det, köp er mammas favoritchoklad eller erbjud er övertidsjobbande pappa en hemlagad och varm middag när han kommer hem.
Och det är tanken som räknas mina darlings.
Våren kommer, snart
Nu är det februari, tänka sig. Idag är det en dag närmare sommaren än igår och våren kommer faktiskt vara här snabbare än vi anar. Även om det nog känns rätt så hopplöst för alla just nu. Men jag tänkte att vi kunde blicka framåt och längta helhjärtat efter dessa fina saker:
Sitta barfota, ensam, på färska gräsmattor, känna nygrodda strån med vinterfrusna fötter.
Bosätta sig på nyöppnade uteserveringar, dricka blaskigt café-kaffe, kedjeröka och prata om allt och inget med vänner.
Vakna upp i ett helt annorlunda, varmt vårljus. Äta frukost på en aprilvarm balkong.
Visst överlever vi denna väldigt långa vinter nu när vi har någoting väldigt fint att vänta på? Ta vara på alla vardagsfina saker och tänk på att det inte blir mörkt förrän vid fyra tiden. Och idag är jag ledig, fantastiskt. Hittills har jag bara slötittat på dålig dags-tv, druckit vaniljkaffe och skrivit det här inlägget.
Sitta barfota, ensam, på färska gräsmattor, känna nygrodda strån med vinterfrusna fötter.
Bosätta sig på nyöppnade uteserveringar, dricka blaskigt café-kaffe, kedjeröka och prata om allt och inget med vänner.
Vakna upp i ett helt annorlunda, varmt vårljus. Äta frukost på en aprilvarm balkong.
Visst överlever vi denna väldigt långa vinter nu när vi har någoting väldigt fint att vänta på? Ta vara på alla vardagsfina saker och tänk på att det inte blir mörkt förrän vid fyra tiden. Och idag är jag ledig, fantastiskt. Hittills har jag bara slötittat på dålig dags-tv, druckit vaniljkaffe och skrivit det här inlägget.
